Datum: 2017-08-21
202 284452-17/112
Fi2017/02910/S3
Skatteverket tillstyrker förslaget. Skatteverket lämnar dock vissa synpunkter på förslaget till ändringar i förtydligande syfte.
Skatteverket tillstyrker kommissionens förslag men lämnar vissa synpunkter på förslaget till ändringar av rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning.
Synpunkterna avser de åtgärder och bestämmelser som föreslås avseende rapporteringsplikt och automatiskt utbyte av upplysningar.
Förslaget innebär ändringar i rådets direktiv 2011/16/EU om administrativt samarbete i fråga om beskattning. Det innebär att rapporteringsplikten inte kommer att omfatta mervärdesskatt, punktskatter, obligatoriska socialavgifter eller tullar. Skatteverket anser att rapporteringsskyldigheten i vart fall bör omfatta mervärdesskatt och punktskatt.
En lösning är att motsvarande regler som de föreslagna införs i andra unionsrättsakter avseende dessa skatter, exempelvis rådets förordning (EU) nr 904/2010 av den 7 oktober 2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri och rådets förordning (EG) nr 2073/2004 om administrativt samarbete i fråga om punktskatter. Att införa rapporteringsskyldighet för dessa skatter i rådets direktiv 2011/16/EU är en möjlighet men är mindre lyckat då direktivet i övrigt inte gäller för dessa skatter.
Det förefaller troligt att det kommer finnas önskemål från en medlemsstat som tar emot upplysningar om att få ta del av mer information som gäller ett potentiellt aggressivt skatteplaneringsarrangemang efter det automatiska utbytet. Det finns dock inget uttalande i preambeln som belyser hur artikel 5 förhåller sig till de föreslagna bestämmelserna. I rådets direktiv (EU) 2015/2376 som föreskriver det automatiska utbytet av upplysningar om förhandsbesked i gränsöverskridande skattefrågor tas detta upp i preambeln punkt (16). Här framgår att en medlemsstat vid behov ska kunna förlita sig på artikel 5 i direktiv 2011/16/EU vad gäller utbyte av upplysningar på begäran för att erhålla kompletterande upplysningar. Det är därför lämpligt att det finns ett uttalande avseende förhållandet till artikel 5 även här eftersom artikeln kan tillämpas så länge något hinder mot detta inte är specifikt föreskrivet avseende dessa upplysningar.
I inledning av defintionen används ”tredje land” (third country). Därefter används jurisdiktion när det avser landområden utanför unionen. ”Tredje land” är ett begrepp som ofta används för att beskriva länder utanför unionen. Här är det dock viktigt att definitionen i sin helhet är konsekvent när samtliga landområden utanför unionen ska täckas in. Detta för att minska risken för oklarheter vid kommande tolkning.
Skatteverket föreslår därför en konsekvent användning av ordet jurisdiktion i hela defintionen av begreppet ”gränsöverskridande arrangemang”. En ändring är lämplig i såväl svensk som engelsk text.
Förslag:
”gränsöverskridande arrangemang: ett arrangemang eller serier av arrangemang i antingen mer än en medlemsstat eller i en medlemsstat och en jurisdiktion utanför unionen, om minst ett av följande villkor är uppfyllt”
De upplysningar som automatiskt ska vidarebefordras av en medlemsstat är de som lämnas till den nationella skattemyndigheten av förmedlare och skattebetalare. Det framgår med största tydlighet av sammanhanget i remitterat dokument. Det framgår dessutom av punkt 6 vilka upplysningar som medlemsstaterna ska lämna, dvs. de som lämnats in enligt punkt 5 där en hänvisning finns till att uppgifterna lämnats in i enlighet med punkten 1.
Ändringsdirektivet ska rikta sig till medlemsstaterna, men det bör tydligare framgå att medlemsstaten ska ålägga förmedlare och skattebetalare en skyldighet att lämna de specifika upplysningar som framgår av punkt 6. De regleringar som finns i punkt 1 är inte helt tydliga med avseende på vilka upplysningar som ska lämnas till nationell skattemyndighet. Det bör därför framgå av punkt 1 men även punkterna 2 och 3 att förmedlare eller skattebetalare ska lämna uppgifter med innehåll som framgår av punkten 6 till behörig skattemyndighet.
I artikel 8aaa 1. regleras när upplysningsskyldigheten för förmedlare inträder. Informationen ska enligt denna bestämmelse lämnas inom fem arbetsdagar med början dagen efter det rapporteringspliktiga gränsöverskridande arrangemanget eller serier av arrangemang finns tillgängliga för genomförande (...) eller när det första steget i en serie av arrangemang redan har genomförts. Det skulle vara tydligare om direktivet endast innehöll en tidpunkt för när tidsfristen börjar löpa. Den enklaste lösningen bör vara att tidsfristen börjar löpa när arrangemanget eller en serie av arrangemang finns tillgängliga för genomförande. Att avgöra när det första steget i en serie av arrangemang har genomförts bör däremot medföra större gränsdragnings- och tillämpningsproblem. Motsvarande synpunkt gör sig gällande avseende tidsfristen för skattebetalare i art. 8aaa.2 tredje stycket.
Ovanstående synpunkter är även av intresse för artikel 8aaa 6. (d). De upplysningar som anges här innebär att kunskap kommer saknas om när arrangemanget är tillgängligt.
Artikel 8 aaa6. (f). anger att en medlemsstat vid det automatiska utbytet ska vidarebefordra värdet av transaktionen eller serier av transaktioner som ingår i ett rapporteringspliktigt gränsöverskridande arrangemang eller serier av sådana arrangemang.
Begreppet transaktion är i sammanhanget diffust då ett skatteplaneringsarrangemang består av flera olika transaktioner eller transaktionskedjor. Det kan vara led av transaktioner som är mer eller mindre sammankopplade. Det bör finnas ett rimligt antagande om vilken skattevinsten blir vid ett visst förfarande jämfört med ett annat. Om upplysningen om en transaktions värde ska kvarstå är det önskvärt med ett förtydligande av vad som avses med transaktion här. Det ska härvid beaktas att det är en vid personkrets som kan antas bli omfattade och åtgärderna för att uppnå skattefördelar varierar kraftigt.
Det kan tänkas att transaktionens värde är känt i vissa fall vid tidpunkten för rapporteringsskyldighetens inträde och därmed vid det automatiska utbytet. Frågan är dock om detta kommer gälla i alla situationer. Det kan dessutom vara svårt och ibland rentutav omöjligt att ange ett värde av en eller flera framtida transaktioner som dessutom kan sträcka sig över ett flertal år. Det kan således finnas en beräkning av hur stor värdet på en viss transaktion är. Det torde dock inte gälla generellt.
Det automatiska utbytet ska äga rum inom en månad från slutet av det kvartal under vilket upplysningarna rapporterades till nationell skattemyndighet. Det är givet att det ska finnas en snabbhet inbyggd i hanteringen av de uppgifter som är aktuella. Det kan dock medföra att uppgifternas kvalité försämras om tidsrymden är alltför snäv. Anta att uppgifter kommer in i slutet av december. Då ska uppgifterna utbytas automatiskt i januari. De nationella skattemyndigheterna kommer då att ha mycket kort tid på sig och tid för kvalitetskontroller blir obefintliga. Här ska beaktas att det handlar om uppgifter som kan lämnas från såväl förmedlare som skattebetalare. Vissa av uppgifterna som ska vidarebefordras är av enklare slag, medan andra är mer komplexa och kan innebära större problem för såväl rapporteringspliktiga som skattemyndigheten vid det automatiska utbytet. Det finns därför en risk för att det blir oönskade brister i kvalitén. Om det finns brister i inkomna upplysningar kan Skatteverket behöva vidta åtgärder för att uppfylla skyldigheterna i ändringsdirektivet. Bristen på tid för eventuella kompletteringar och utredningar kommer inte gagna vare sig svensk nationell myndighet eller mottagande myndighet i en annan medlemsstat vid det automatiska utbytet.
Om det är avsett att en medlemsstat ska få begära att få ta del av material med stöd av artikel 5 finns dessutom risk för en oönskad ökning av administration i medlemsstaterna till följd av att utbytta upplysningar håller en dålig kvalité.
Förslaget innebär att förmedlare och skattebetalare rapporterar skatteplaneringsarrangemang som är avsedda att minimera kunders eller egen skattekostnad. Det finns en uppenbar risk för att reglerna inte kommer efterlevas. Vikten av sanktioner är därför större här än jämfört med vissa av de andra utbyten där utbytta upplysningar bygger på uppgifter som lämnas in. Detta bör utvecklas i kommande ändringsdirektiv och nogsamt övervägas vid det kommande lagstiftningsarbetet i Sverige.
Skatteverket vill i detta sammanhang framföra att revisorer redan i arbetet med detta förslag bör åläggas att i revisionsberättelsen anmärka och anmäla till skattemyndighet, för svenskt vidkommande Skatteverket, när rapporteringsplikt avseende gränsöverskridande transaktion inte fullgjorts. Detta i enlighet med diskussionen om framtida initiativ i förslagets motivering och bakgrund (avsnitt 1).
I det kommande lagstiftningsarbetet i Sverige anser Skatteverket att det ska införas en tydlig möjlighet för kontroll av att rapporteringsskyldigheten sköts.
Inledningen bör ha följande lydelse för att vara stringent. Det innebär även att den engelska texten ska ändras.
”Allmänna kännetecken enligt kategori A och särskilda kännetecken enligt kategori B får endast beaktas om de uppfyller ’kriteriet om huvudsaklig nytta’.”
I det kommande lagstiftningsarbetet i Sverige anser Skatteverket att rent nationella arrangemang ska omfattas av rapporteringsplikten eftersom det finns risker för att även denna typ av arrangemang leder till skatteundandragande.
Översättningen av ”to comply with a condition of confidentiality” bör ses över i kommande ändringsdirektiv. Det bör övervägas om en översättning till ”sekretessvillkor” är lämpligare.
I ett framtida lagstiftningsarbete här i Sverige bör det belysas vad som gäller avseende krav på skadestånd eller andra påföljder vid brott mot ett civilrättsligt avtal som innehåller klausul om att inte röja sekretess avseende ett arrangemang.
Det framgår av punkten 4 att det ska finnas en ”betydande skillnad” i det belopp som ska betalas i utbyte mot tillgångarna i de berörda jurisdiktionerna. Det är önskvärt att uttrycket ”betydande skillnad” preciseras närmare.
Ett förhandsbesked i en gränsöverskridande skattefråga som inte utbytts är kännetecken för vad som ska vara rapporteringspliktigt, som formuleringen uppfattas. Det är högst tveksamt om en förmedlare eller skattebetalare känner till om ett förhandsbesked i gränsöverskridande skattefråga utbytts eller inte och därmed om det finns en rapporteringsplikt för förmedlaren eller skattebetalaren. Skatteverket ifrågasätter mot den bakgrunden om kännetecknet ska vara kvar.
När det blir aktuellt med ett genomförande i Sverige kommer förslaget medföra ett ökat arbete i samband information till de som kommer bli rapporteringspliktiga, i samband med intaget av upplysningar från rapporteringspliktiga, i kontrollverksamheten och i arbetet med det automatiska utbytet av upplysningar med andra medlemsstater inom unionen. Skatteverket har utifrån kommissionens förslag gjort följande kostnadsberäkning där det beaktas att utformning av befintliga system delvis ska kunna nyttjas.
Skatteverkets årliga kostnader för den löpande hanteringen beräknas till 8 820 000 kr. Engångskostnad för ny- och vidareutveckling av IT-system beräknas till kr 2 587 000 kr.
Dessutom ska det tas i beaktande att Skatteverkets rättsavdelning kommer få ytterligare arbetsuppgifter då ställning ska tas till om inrapporterade och utbytta arrangemang överensstämmer med gällande lagstiftning. |
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.