Riksskatteverkets rekommendationer m.m.om tillsynsverksamheten vid kronofogdemyndigheternas enheter för tillsyn i konkurser

Riksskatteverket (RSV) meddelar med stöd av 2 kap. 2 § förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet följande rekommendationer m.m. om tillsynsverksamheten vid kronofogdemyndigheternas enheter för tillsyn i konkurser.

Kronofogdemyndigheterna (KFM) är enligt 7 kap. 25 § konkurslagen (KonkL) tillsynsmyndigheter i konkurser (TSM). Enligt 3 kap. 6 § förordningen (1988:784) med instruktion för exekutionsväsendet skall det vid varje KFM finnas en enhet för tillsyn i konkurser.

1. Hörande av TSM inför utseende av konkursförvaltare
Enligt 7 kap. 3 § KonkL skall domstolen innan den utser konkursförvaltare höra TSM.

I 7 kap. 1 § tredje st KonkL finns en regel om konkursförvaltarjäv. I samband med införandet av denna bestämmelse diskuterades i prop. 1988/89:31 s. 9f hur bestämmelsen i 7 kap. 3 § KonkL skall uppfattas. Det betonades att det är tyngden av de skäl som TSM anför som skall vara avgörande för vilket avseende domstolen skall fästa vid myndighetens uppfattning. TSM har således goda möjligheter att genom saklig argumentation påverka förvaltarvalet.

Högsta domstolen har i fyra beslut den 16 november 1998 (beslut i ett av målen har refererats i NJA 1998 s. 685) slagit fast att till konkursförvaltare i princip bör utses specialister på konkursförvaltning. I specialistkravet ingår att förvaltaren har en kontorsorganisation lämpad för konkursförvaltning.

Rekommendationer:

Det är angeläget att TSM:s möjligheter att genom saklig argumentation påverka förvaltarvalet tas till vara. TSM bör därför utnyttja sin rätt att bli hörd innan domstolen utser förvaltare i varje enskilt konkursärende.

I samband med att TSM hörs bör myndigheten inhämta den information domstolen kan ha om konkursgäldenären. Om det finns skäl bör myndigheten söka inhämta kompletterande information på annat sätt. TSM:s arbete med att inhämta sådan information bör också utföras med syfte att ge underlag för kommande bedömning av vilka tillsynsinsatser som konkursen kan komma att kräva.

Då TSM hörs bör myndigheten tillkännage sin inställning och vid behov lämna ett motiverat förslag. Förslaget bör i förekommande fall vara relaterat till det enskilda uppdraget och som huvudregel avse en person som är specialist på konkursförvaltning.

Vid val av förvaltare bör TSM med beaktande av konkurrensaspekten verka för att de förvaltare som föreslås får tillräckligt många uppdrag för att kunna vidmakthålla sin kompetens och organisation. TSM bör söka samarbete med domstolarna i dessa frågor. Om en förvaltare utan godtagbart skäl kommer i dröjsmål bör TSM verka för att förvaltaren tills dröjsmålet upphört inte förordnas i fler konkurser.

Vad som förekommer i samband med att TSM hörs inför utseende av konkursförvaltare bör dokumenteras i lämplig omfattning.

2. Aktiva och tidiga tillsynsåtgärder m.m.

Enligt 7 kap. 27 § KonkL skall TSM bl.a. övervaka att konkursförvaltningen i det enskilda ärendet bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. För att möjliggöra detta måste myndigheten informera sig om det enskilda ärendet och dess karaktär.

Enligt 7 kap. 9 § KonkL är förvaltaren skyldig att på begäran lämna upplysningar om boet och dess förvaltning till bl.a. TSM. Enligt 7 kap. 10 § KonkL skall förvaltaren höra tillsynen i viktigare förvaltningsfrågor.

Rekommendationer:

TSM bör vara aktiv under hela konkursen och myndighetens tillsynsinsatser bör fortlöpande anpassas efter kriterierna väsentlighet och risk.

TSM bör verka för en rutin som innebär att konkursförvaltaren snarast och senast inom två veckor från det han erhållit ett uppdrag till myndigheten lämnar information om ärendets karaktär.

Den information som TSM erhållit i samband med konkursbeslutet eller på annat sätt bör - tillsammans med den information konkursförvaltaren lämnar - hos myndigheten ligga till grund för vilka tillsynsinsatser som skall ägnas det enskilda ärendet. De tillsynsåtgärder som myndigheten anser erforderliga bör i erforderlig omfattning nedtecknas på en enkel handling (prioriteringsdokument).

TSM bör verka för att förvaltarberättelser och halvårsberättelser innehåller relevant information. De bör stämmas av mot prioriteringsdokumentet och tjäna som underlag för omfattningen av den fortsatta tillsynen.

Den information TSM erhåller bör dokumenteras liksom i lämplig omfattning de vidare ställningstaganden som myndigheten gör.

Att den aktiva tillsynen över och granskningen av vissa konkurser - utifrån kriterierna väsentlighet och risk - prioriteras innebär att granskningen av bl.a. sluthandlingar i andra konkurser bör ägnas mindre tid.

3. Förvaltarens skyldighet att höra TSM enligt 7 kap. 10 § KonkL

Enligt 7 kap. 10 § KonkL skall förvaltaren höra tillsynen i viktigare frågor.

Tillämpningen av denna bestämmelse när det gäller dels de roller konkursförvaltare och TSM har då myndigheten hörs, dels tolkningen av begreppet viktigare frågor har vållat svårigheter.

I förarbetena till reformeringen av konkurslagen 1980 understryks förvaltarens självständighet, se bl.a. prop. 1978/79:105 s. 169. I samma proposition (s. 188ff) lämnas en redogörelse för TSM:s roll och uppgifter.

Bestämmelsen i 7 kap. 10 § KonkL tillkom i och med den nya konkurslagen och i prop. 1986/87:90 s. 109ff redogör lagstiftaren för bakgrunden till och syftet med bestämmelsen. Bestämmelsen har också kommenterats i en artikel i tidskriften Advokaten 1988 s. 45-47 av Eugène Palmér.

I prop 1986/87:90 s. 113 lämnas någon vägledning för tolkningen av begreppet viktigare frågor.

I prop 1994/95:189 s. 31 refererar departementschefen till "den allmänna regeln i 7 kap. 10 § KonkL" och anger att förvaltaren i vissa fall har att höra TSM i fråga om hur han skall fullgöra sin skyldighet att förteckna gäldenärens räkenskapsmaterial.

Rekommendationer:

Det får anses klart att bestämmelsen i 7 kap. 10 § KonkL tar sikte inte enbart på ekonomiskt betydelsefulla överväganden som förvaltaren ställs inför utan också på en rad andra situationer av varierande beskaffenhet där TSM bör beredas tillfälle att ge sina synpunkter på de val förvaltaren ställs inför och de överväganden han gör.

Såsom exempel på typiska situationer och frågor där förvaltaren bör höra TSM kan här nämnas - överväganden rörande fortsatt drift - anlitande av sakkunnigt biträde - överlåtelse av egendom till närstående utan föregående offentligt anbudsförfarande - inledande av rättegång eller övertagande av talan - överväganden om djupare brottsefterforskande åtgärder och - omfattningen av den skyldighet förvaltaren har att förteckna konkursgäldenärens räkenskapsmaterial.

Avsikten med bestämmelsen i 7 kap. 10 § KonkL är dels att bereda förvaltaren tillfälle att diskutera olika förfaringssätt, dels att ge TSM möjlighet att bedöma hur förvaltningen fortlöper och därmed ge myndigheten möjlighet att avväga sina vidare tillsynsinsatser.Då TSM hörs bör myndigheten informera sig om de överväganden förvaltaren gjort och vilka handlingsalternativ som förvaltaren anser vara mest lämpliga. Myndigheten bör, om det behövs, klargöra för konkursförvaltaren den roll som myndigheten har i kontakterna med förvaltaren och därvid särskilt lyfta fram att det inte är förenligt med denna roll att myndigheten lämnar bindande besked i olika uppkommande frågor.

TSM bör för förvaltarna klargöra sin uppfattning om innebörden i begreppet viktigare frågor. Detta kan ske vid sammankomster med konkursförvaltarna eller med förvaltarna enskilt. Om TSM finner att en förvaltare brustit i sin skyldighet att höra myndigheten bör TSM upplysa förvaltaren om detta. Vid allvarligare underlåtenheter bör det få återverkning på bedömningen av det arvode som förvaltaren skall tillerkännas.

TSM bör i kontakter med konkursförvaltarna söka de mest ändamålsenliga metoderna för hörandet i det enskilda fallet. Enklare frågor kan avhandlas per telefon. När det gäller komplicerade frågor bör förvaltaren uppmanas att skriftligen underrätta TSM om den aktuella frågeställningen.

Den information som TSM erhåller bör dokumenteras liksom i lämplig omfattning de vidare ställningstaganden som myndigheten gör.
____________________
Dessa rekommendationer m.m. tillämpas fr.o.m. den 1 oktober 1999.