Datum: 2015-05-25
131-211629-15/112
(Fi2015/1931)
Skatteverket avstyrker att förslagen genomförs av följande skäl:
En skatt på den svenska marknaden har ingen nämndvärd styrande effekt på hur produkterna konstureras. Skatteverket anser att regleringar på EU-nivå är ett bättre styrmedel för att styra bort farliga kemiska ämnen.
Om förslagen ändå genomförs anser Skatteverket att
Skatteverket bedömer att förslagen medför engångskostnader uppgående till ca 9 400 000 kr för att bygga upp lämpliga administrativa rutiner, IT-system samt ta fram informationsmaterial till företag etc.
Skatteverket bedömer att förslagen medför kostnader uppgående till ca 11 700 000 kr per år för det fortlöpande arbetet med administration av inkommande deklarationer, kontroller, IT-förvaltning m.m.
Skatteverket avstyrker förslagen till ny lagstiftning om skatt på viss elektronik, golvbeläggningsmaterial, väggbeklädnad och takbeklädnad av polymerer av vinylklorid.
Skatteverket anser att de föreslagna bestämmelserna innehåller ett stort mått av komplexitet, vilket medför att de skattskyldiga inte utan betydande svårigheter kommer att kunna beräkna och betala rätt skatt. Förslagen innebär dessutom en mycket hög administrativ kostnad för de skattskyldiga och Skatteverket.
Rätten till avdrag, som enligt förslaget ska medges för
1. viss elektronik som inte innehåller additiva föreningar av bromklor eller fosfor eller reaktivt tillsatta brom- eller klorföreningar
2. varor med PVC ftalater som finns upptagna på kandidatförteckningen över SVHC-ämnen[1] Länk till annan webbplats.,
kommer inte att kunna bedömas på ett enkelt och enhetligt sätt för vare sig de skattskyldiga eller för Skatteverket och domstolarna. Skatteverket kommer inte heller på ett effektivt sätt ha möjlighet att kontrollera de yrkade avdragen. Förslagen innebär därmed en betydande rättsosäkerhet.
Därtill kommer att varor som säljs från andra länder inte kommer att beskattas vilket betyder att säljare i Sverige missgynnas. Ett sådant system innebär en stor risk för bristande legitimitet.
Skatteverket anser att ett regelverk med nämnda effekter inte bör införas.
Förslagen innebär vidare att reglerna för den svenska marknaden ändras men att dessa ämnen fortfarande kommer att finnas i produkter som kommer in från t.ex. den europeiska marknaden och är tillgängliga för svenska konsumenter. Om en reell effekt eftersträvas anser Skatteverket att regleringar på EU-nivå är ett bättre styrmedel för att styra bort farliga kemiska ämnen.
Enligt förslaget till 5 och 6 §§ lag om skatt på viss elektronik och förslaget till 5 och 6 §§ lag om skatt på golvbeläggningsmaterial, väggbeklädnad och takbeklädnad av polymerer av vinylklorid får skattepliktig vara för att omfattas av rätt till avdrag inte innehålla additiva föreningar av bromklor eller fosfor eller reaktivt tillsatta brom- eller klorföreningar samt vad gäller golvbeläggningsmaterial m.m. inte innehålla något av de däri uppräknade kemiska ämnena.
Enligt Skatteverket bör rätten till avdrag konstrueras så att incitament ges till branscherna att ta fram ett verifieringssystem för att visa avsaknaden av de aktuella oönskade ämnena i de olika produkterna och för att avdraget inte blir beroende av egna mätningar/analyser. Ett sådant system skulle minska problemet med administrativ börda och rättsosäkerhet.
Skatteverket anser därför att lagstiftaren i respektive lag ska specificera på vilket sätt den skattskyldige ska styrka rätt till avdrag genom att den skattskyldige verifierar att produkten inte innehåller vissa kemiska ämnen genom t.ex. ett branschspecifikt verifieringssystem. På detta sätt skulle lagstiftaren ge incitament till att utveckla ett branschspecifikt verifieringssystem över förekomst av oönskade kemiska ämnen i produkter.
Som framgår av utredningen är produkternas innehåll okänt för många av de skattskyldiga. Om förslaget genomförs innebär det att de skattskyldiga genom egna mätningar/analyser behöver få fram uppgifter för att omfattas av rätt till avdrag. Det framgår också av utredningen att det ännu inte utvecklats mät/analysmetoder, åtminstone vad gäller elektronikprodukter. Om lagstiftaren ändå genomför förslagen måste det säkerställas att de föreslagna mät- eller analysmetoderna finns innan förslagen genomförs, vilket är nödvändigt för att kunna avgöra de skattepliktiga varornas innehåll och därmed bedöma om avdrag ska medges.
Ett alternativ är att införa ett enkelt system liknande den danska PVC-skatten där man beskattar vissa varugrupper. Detta genom att exempelvis införa en skatt på vissa produkter utgående från KN-nummer, utan avdragsmöjligheter.
Enligt förslaget till 12 § lag om skatt på viss elektronik och förslaget till 12 § lag om skatt på golvbeläggningsmaterial, väggbeklädnad och takbeklädnad av polymerer av vinylklorid undantas godkänd lagerhållare från skattskyldighet för skattepliktig vara i ett antal olika situationer.
Av 12 § i båda ovannämnda lagar följer att en godkänd lagerhållare undantas från skattskyldighet för skattepliktig vara som lämnas för avfallsåtervinning. Avfallsåtervinning är inte ett begrepp som tidigare använts i punktskattelagstiftning. Av författningskommentaren framgår inte vad som avses med avfallsåtervinning utan endast att bestämmelsen möjliggör för lagerhållare att inte betala skatt för varor som är inkuranta eller av andra anledningar osäljbara.
Skatteverket anser att lagstiftaren i författningskommentaren bör precisera de olika situationerna för när lagerhållare undantas från skattskyldighet för skattepliktig vara, inkl. frågan om på vilket sätt lagerhållaren ska styrka att exempelvis en skattepliktig vara lämnats för avfallsåtervinning.
Enligt utredningens förslag kommer inköp av varor som sker hos utländsk säljare inte att beskattas. Begreppet ”utländsk säljare” har dock inte definierats närmare, vilket kan medföra svårigheter att säkerställa en korrekt bedömning.
Skatteverket anser att det bör införas en definition av begreppet utländsk säljare i förslaget till 2 § lag om skatt på viss elektronik och förslaget till 2 § lag om skatt på golvbeläggningsmaterial, väggbeklädnad och takbeklädnad av polymerer av vinylklorid, med följande lydelse:
2 § I denna lag avses med
– utländsk säljare: en utländsk säljare som inte har sätet för sin ekonomiska verksamhet eller ett fast etableringsställe här i landet och inte heller är bosatt eller stadigvarande vistas här.
I förslaget till 13 § lag om skatt på viss elektronik föreslår utredningen att Skatteverket när verket begär varuprover ska betala ersättning för varuproverna.
Skatteverket anser att ersättning inte ska betalas för varuprover och således att 13 § tas bort. Detta skulle utgöra ett incitament för företagen att själva se till att ha tillförlitlig dokumentation för att styrka sina avdrag.
Om 13 § inte tas bort är det nödvändigt för Skatteverket att bygga upp en administration för detta.
Om 13 § inte tas bort anser Skatteverket att lagstiftaren i författningskommentaren till 13 § måste förtydliga på vilket sätt det pris varan skulle inbringa vid försäljning ska bestämmas. Skatteverket anser att begreppet ”inbringa vid försäljning” kan ge upphov till tolkningar, såväl i grossistledet som i detaljhandelsledet. Skatteverkets inköp skulle göras i detaljhandelsledet till det pris som gäller där. I grossistledet är priset många gånger ett annat. Även i detaljhandelsledet kan ett annat pris gälla vid t.ex. köp av ett större antal varor. I elektronikbranschen finns dessutom många olika modeller årligen.
Ett alternativ är att 13 § ändras så att ersättning ska ske med belopp motsvarande t.ex. vad som utgör ersättning enligt 43 kap. skatteförfarandelagen (2011:1244), SFL:
13 § Om Skatteverket med stöd av bestämmelser i skatteförfarandelagen (2011:1244) tar prov på varor i samband med revision eller annars förelägger den som är eller kan antas vara skattskyldig att lämna varuprov ska verket ersätta varans värde. Ersättning ska ske med belopp som motsvarar den skattskyldiges kostnad. Detsamma gäller när Tullverket tar varuprov med stöd av bestämmelser i tullagen (2000:1281).
Av lydelsen till bestämmelsen måste också framgå att det är Tullverket som ska betala ersättning i de fall Tullverket begär varuprover. Den föreslagna lydelsen kan tolkas som att Skatteverket ska betala ersättningen men av författningskommentaren framgår att det är Tullverket som ska betala ersättning i dessa fall, vilket måste tydliggöras i bestämmelsen.
Förslaget måste också belysas i ett mervärdesskatteperspektiv. Om ett varuprov ska ersättas med ett belopp som motsvarar försäljningspriset är det fråga om en omsättning som medför skattskyldighet för mervärdesskatt för företaget. Företaget ska därför redovisa utgående mervärdesskatt på sålda varuprov till Skatteverket och Tullverket. Om ersättningen för varuprovet i stället motsvaras av den kostnad företaget haft när varan köptes in, inköpspriset, så anser verket att det skulle kunna vara fråga om ersättning för sådan kostnad i skatteärende som skulle kunna omfattas av 43 kap. SFL. Om så är fallet är det inte fråga om en omsättning som medför någon utgående mervärdesskatt för företaget. Huruvida 43 kap. SFL skulle kunna vara tillämplig om inköpspriset tillämpas som ersättning för varuprover anser verket bör utredas vidare.
Om förslaget gällande ersättning för varuprover ändå genomförs anser Skatteverket att lagstiftaren behöver förtydliga vad som gäller vid överklagande av beslut om ersättning för varuprover. Skatteverket uppfattar bestämmelserna i förslaget som att förvaltningslagens bestämmelser om överklagande ska tillämpas för beslut om ersättning för varuprover. Detta framgår dock inte av författningskommentaren till 15 § förslaget till lag om skatt på viss elektronik. Där anges följande:
Om det är lagstiftarens mening att det är förvaltningslagens bestämmelser om överklagande som ska tillämpas även för beslut om ersättning för varuprover bör det förtydligas i författningskommentaren till 15 §.
Enligt 37 kap. 6 § andra stycket SFL har Skatteverket möjlighet att kräva att varuprover lämnas för punktskattekontroll och vid en revision har revisorn rätt att ta prov på varorna(41 kap. 7 § SFL). Utredningen har inte närmare angivit vilka laboratorier eller liknande som ska göra provtagningen. Om en myndighet eller en enskild extern aktör ska genomföra analysen av varorna saknar Skatteverket en analys av hur sekretessen ska kunna brytas gentemot den som gör kontrollen. Sekretess gäller enligt 27 kap 1 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), OSL, för den aktuella verksamheten hos Skatteverket. Sekretessen är absolut och det innebär att ingen prövning ska göras om skada eller men kan uppkomma vid ett utlämnande av varorna. I dag finns två sekretessbrytande regler som i undantagsfall kan bli tillämpliga. Den ena regeln finns i 10 kap 2 § OSL. Den kan användas både mot en enskild och mot en myndighet. Den andra regeln som finns i 10 kap 27 § OSL kan endast användas gentemot en myndighet. Båda bestämmelserna ska endast tillämpas undantagsvis och i speciella situationer. Bestämmelserna kan inte användas rutinmässigt.
Skatteverkets bedömning är att de angivna sekretessbrytande reglerna bara får användas undantagsvis och i enstaka fall. Skatteverket anser att lagstiftaren i förarbeten uttryckligen bör uttala att möjligheten att uppdra åt en annan myndighet eller en enskild extern aktör att utföra provtagningen ryms inom befintlig reglering för brytande av sekretess eller om det inte är fallet, för in en särskild sekretessbrytande regel.
De nya förslagen kommer att kräva att Skatteverket utvecklar ny sakkompetens som är främmande i Skatteverkets verksamhet för att hantera de nya skatteslagen.
Skatteverket behöver rutiner och utrustning för metod och analys. I den utsträckning analysen behöver göras med laboratorium måste verket upphandla detta.
Skatteverket kommer därutöver att behöva skapa två deklarationstyper; en för lagerhållare för elektronikvaror och en för lagerhållare av byggvaror (samt deklarationsblanketter för de företag som redovisar skatt per händelse). Skatteverket behöver också erbjuda e-tjänster samt samtliga aktörer, såväl stora som små aktörer förväntas behöva information. Detta gäller särskilt de grossistföretag som hanterar en stor mängd olika elektronikprodukter som kommer att träffas av den föreslagna skatten på elektronikvaror.
Skatteverket bedömer att förslagen medför engångskostnader uppgående till ca 9 400 000 kr för att bygga upp lämpliga administrativa rutiner, IT-system samt ta fram informationsmaterial till företag etc.
Skatteverket bedömer att förslagen medför kostnader uppgående till ca 11 700 000 kr per år för det fortlöpande arbetet med administration av inkommande deklarationer, kontroller, IT-förvaltning m.m.
Skatteverket vill samtidigt understryka att betänkandet fortfarande innehåller osäkra uppgifter, eller rent av saknar uppgifter, som skulle medföra en mer säker bedömning. Det senare kan exemplifieras med den tekniska bilagan till den föreslagna lagen om skatt på viss elektronik som i förslaget till ny lag saknar uppgifter. Utredningen anför att tester behöver göras för att ta fram metod och haltgränser, men hur lång tid detta kommer att ta i anspråk och vilken myndighet/organisation som ska ansvara för detta framgår inte. Innehållet i den tekniska bilagan kommer att vara helt avgörande för skattepliktsbedömningarna.
Utredningen har valt att på eget initiativ fördela kostnaderna som beräknats av Skatteverket mellan elektronik- respektive byggvaror. Skatteverket anser att en sådan uppdelning svårligen låter sig göras. En sådan uppdelning har inte tidigare gjorts för det fall mer än en skattepliktig produkt (eller mer än en kategori skattskyldiga) omfattas av samma punktskatteslag.
Av förslagen framgår att avdrag medges för de varor som inte innehåller vissa särskilt angivna kemiska ämnen. Eftersom varans innehåll av angivna ämnen i flertalet fall sannolikt inte kommer att framgå av varan, varans förpackning eller på annat sätt gör Skatteverket bedömningen att det innebär att de skattskyldiga behöver styrka avdragen med dokumentation av analys/mätresultat. Det är inte klarlagt i vilken utsträckning tillförlitliga resultat av varornas innehåll går att frambringa.
Det är viktigt att de oklarheter som föreligger kring de föreslagna mät- eller analysmetoderna klarläggs innan förslagen genomförs. Detta är nödvändigt för att kunna avgöra de skattepliktiga varornas innehåll och därmed bedöma om avdrag ska medges.
Den nya kategorin skattskyldiga har i de allra flesta fall inte någon kunskap om hur en punktskatt hanteras i administrativt hänseende. Den enskilde har inte heller någon mer detaljerad kunskap om vilka skattepliktiga kemikalier som finns i varorna och har inte heller utrustning för att fastställa produkternas innehåll. Under sådana omständigheter finns det i ett kortare perspektiv risk för att fel uppkommer.
För detta punktskatteslag måste också beaktas de föreslagna reglerna för i vilka fall avdrag kan medges. Bestämmelserna innehåller en betydande komplexitet. Det är därför förenat med en stor risk att de skattskyldiga inte kan tillgodogöra sig dessa vilket leder till att omedvetna felaktigheter deklareras till Skatteverket.
Exempelvis framhåller utredningen vad gäller förslaget avseende byggvarorna, att förekomsten av ftalater kan indikeras med hjälp av ett s.k. IR-instrument. Mätningar med detta instrument uppges ibland inte med tillräcklig grad av säkerhet kunna påvisa ett mer exakt resultat av varans innehåll, varför en våtkemisk analys kan behöva genomföras för att fastställa innehållet av skattepliktiga ämnen i varan.
Skatteverkets kontroll av vissa elektronikvaror bedöms försvåras till följd av varornas omsättningshastighet. I det fall Skatteverket finner att exempelvis mobiltelefoner är särskilt kontrollvärda, finns risk att en tidigare saluförd version inte finns att tillgå för provtagning, vilket avsevärt försvårar eller omöjliggör en avstämning av deklarationernas innehåll för tidigare perioder.
Om ett e-handelsföretag finns i Sverige och levererar en vara till konsument här i landet träffas varorna av skatt, vilket däremot inte är fallet om e-handeln sker från en säljare i utlandet. Detta kan leda till att företag inom framför allt elektronikbranschen som för in eller importerar sådana varor till Sverige kommer att förlägga sin verksamhet utanför landet för att inte behöva ta ut skatt. Det finns även risk för att företag lägger upp sin handel så att den trots att den i själva verket sker från Sverige ser ut att ske från utlandet.
Förslagen till ny lagstiftning innebär beskattning på helt nya områden och med kort tid till ikraftträdande. I avsaknad av vägledning om den metod och de haltgränser av vissa ämnen som ska användas för att fastställa om skattepliktiga varor ska anses innehålla vissa additivt tillsatta föreningar, vilket får anses vara en grundläggande förutsättning, kan någon säker bedömning inte göras vilket påverkar komplexiteten i arbetet med att förbereda beskattningen. Detta medför också i sin tur att den förberedelsetid Skatteverket måste ha för att utveckla skatteslagen kommer att förskjutas i tid.
Skatteverket behöver en förberedelsetid på ca sex månader från det att samtliga förutsättningar är kända innan Skatteverket är klara med uppbyggnad och administrationsförberedelser.
Skatteverket kan inte bedöma om förslaget ytterligare bör föranleda några bedömningar/godkännanden från EU-kommissionen innan riksdagen fattar beslut om lagens införande. Skulle så vara fallet kan ytterligare tidsförskjutningar förutses.
Sammantaget detta bedömer Skatteverket att förslagen kan träda ikraft tidigast den 1 januari 2017. Om lagstiftaren skulle beakta verkets förslag vad gäller utveckling av branschspecifika verifieringssystem kommer tiden för när förslagen kan träda ikraft ytterligare behöva skjutas på framtiden.
Detta remissvar har beslutats av generaldirektören Ingemar Hansson och föredragits av den rättslige experten Hanna Bertell. Vid den slutliga handläggningen har också följande deltagit: överdirektören Helena Dyrssen, rättschefen Gunilla Hedwall och sektionschefen Åsa Johansson.
[1] Länk till annan webbplats. Kandidatförteckning över SVHC-ämnen för godkännande som publicerats i enlighet med artikel 59.10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach)
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.