Datum: 2017-04-24
131 120653-17/112
Fi2017/01244/S2
Skatteverket tillstyrker förslagen att
Skatteverket avstyrker förslaget att
Skatteverket har inga invändningar mot att övriga förslag genomförs. Skatteverket lämnar dock nedanstående synpunkter på förslagen.
Skatteverket beräknar att förslagen medför kostnader av engångskaraktär om 5 200 000 kronor och löpande årliga kostnader om 2 350 000 kronor. Skatteverket begär ökade anslag med belopp som motsvarar de kostnader förslagen medför.
För det fall att en värmeproducent har egen elproduktion som omfattas av undantaget från skatteplikt i 11 kap. 2 § LSE måste det framgå av den föreslagna 9 kap. 5 b § samma lag hur fördelningen mellan skattepliktig och icke skattepliktig el ska göras. Vidare måste det framgå hur fördelningen ska göras i de fall när förbrukning sker även av sådan el som omfattas av avdragsrätt enligt den föreslagna 11 kap. 10 § LSE (regeringens proposition Utvidgad skattebefrielse för egenproducerad förnybar el, prop. 2016/17:141). Förslagsvis kan bestämmelsen utformas enligt följande
5 b § Om elektrisk kraft och ett eller flera bränslen förbrukats samtidigt för framställning av värme eller kyla enligt 5 eller 5 a §, ska energislagen vid beräkning av återbetalningen fördelas genom proportionering i förhållande till respektive energislag. Dock får fördelningen mellan bränslena väljas fritt. Även fördelningen mellan skattepliktig elektrisk kraft som omfattas av avdragsrätt enligt 11 kap. 10 §, annan skattepliktig elektrisk kraft respektive sådan elektrisk kraft som inte är skattepliktig får väljas fritt.
Beloppsgränsen för återbetalning enligt 9 kap. 5 och 5 a §§ LSE utgår från kalenderår trots att återbetalning ska sökas per kalenderkvartal. Detta stämmer inte med nuvarande systematik i 9 kapitlet LSE där ansökningsperioderna och beräkningen av beloppsgränserna utgår från samma period. Enligt Skatteverkets uppfattning bör gränsen för rätt till återbetalning avse samma period som ansökningsperioden även avseende de nu föreslagna bestämmelserna. Dessutom anser Skatteverket att gränsen bör sättas till ett betydligt högre belopp än som föreslagits för att ytterligare hålla nere skattesystemets totala administrativa kostnader.
Såsom förslaget är utformat innebär det att viss elförbrukning kommer att omfattas både av avdragsrätt enligt 11 kap. 9 § första stycket 8 LSE och rätt till återbetalning enligt den föreslagna 11 kap. 13 § LSE. Enligt Skatteverkets uppfattning vore det att föredra att hela skattenedsättningen ges i form av återbetalning i dessa fall. En sådan ordning innebär en mindre administrativ börda för såväl företagen som Skatteverket.
Den föreslagna 11 kap. 9 § första stycket 8 LSE bör enligt Skatteverkets uppfattning utformas enligt följande
9 § Den som är skattskyldig för energiskatt på elektrisk kraft får göra avdrag för skatt på elektrisk kraft som
8. förbrukats i kommuner som avses i 4 § för annat ändamål än
a) i tåg eller annat spårbundet transportmedel eller för motordrift eller uppvärmning i omedelbart samband med sådan förbrukning,
b) i huvudsak för kemisk reduktion eller i elektrolytiska processer,
c) vid sådan framställning av produkter som avses i 6 a kap. 1 § 6,
d) i metallurgiska processer eller vid tillverkning av mineraliska produkter under förutsättning att det ingående materialet genom uppvärmning i ugnar har förändrats kemiskt eller dess inre fysikaliska struktur har förändrats,
e) i annan industriell verksamhet än sådan som avses i föregående punkter,
f) i en datorhall,
g) i yrkesmässig jordbruks- eller skogsbruksverksamhet,
h) i yrkesmässig vattenbruksverksamhet, eller
i) som landström.
Genom en sådan ordning säkerställs att nedsättningen enligt 11 kap. 9 § första stycket 8 LSE endast gäller för sådana verksamheter som omfattas av bemyndigandet för Sverige att tillämpa en nedsatt skattesats för el som förbrukas av hushåll och företag inom tjänstesektorn i vissa särskilt angivna kommuner.
Genom den föreslagna utformningen av 11 kap. 6 § första stycket 2 och 13 § första stycket 2 LSE skapas osäkerhet kring vad begreppet ”i huvudsak” syftar på. Enligt 11 kap. 9 § första stycket 2 LSE syftar ”i huvudsak” både på kemisk reduktion och på elektrolytiska processer. För att tydliggöra att ingen ändring är avsedd kan det klargöras genom ett tillägg i författningskommentaren alternativt att punkterna utformas enligt följande
6 § Som frivilligt skattskyldig får godkännas den som beräknas förbruka mer än 10 gigawattimmar elektrisk kraft per kalenderår
13 § Efter ansökan från en förbrukare som inte är skattskyldig beslutar beskattningsmyndigheten om återbetalning av energiskatten på den elektriska kraft som denne förbrukat
Enligt den föreslagna 11 kap. 13 § andra stycket LSE får återbetalning endast göras för den del som överstiger 2 000 kr per kalenderår. Enligt Skatteverkets uppfattning behöver det förtydligas om beräkningen ska göras för respektive användningsändamål eller sammanlagt för alla i bestämmelsen uppräknade användningsändamål. Ett sådant förtydligande är angeläget då det har betydelse för att sökanden ska veta om denne har rätt till återbetalning och för Skatteverkets systemutveckling. Dessutom anser Skatteverket att gränsen bör sättas till ett betydligt högre belopp än som föreslagits för att ytterligare hålla nere skattesystemets totala administrativa kostnader.
Enligt den föreslagna 11 kap. 17 § LSE får den som ansöker om återbetalning enligt 9 kap. 5 eller 5 a § LSE medges återbetalning endast om stödmottagaren inte är ett företag utan rätt till statligt stöd och sökanden lämnar uppgifter om stödmottagaren. Enligt Skatteverkets uppfattning är det olämpligt att placera bestämmelser som avser återbetalning enligt 9 kap. 5 och 5 a §§ LSE i 11 kapitlet samma lag. I 11 kapitlet finns endast bestämmelser om energiskatt på el, vilket även framgår av kapitlets rubrik. Genom att placera vissa av de krav som ställs för återbetalning av skatt enligt 9 kap. 5 och 5 a §§ LSE i 11 kapitlet finns risk att den som ska tillämpa bestämmelserna förbiser dessa ytterligare krav.
I promemorian finns inte någon uppgift om hur många företag som kan antas tillkomma som frivilligt skattskyldiga med anledning av de ändrade reglerna. Enligt lagtextförslaget och författningskommentaren föreslås att ändringen av 11 kap. 6 § LSE ska träda i kraft den 15 december 2017. För att säkerställa att Skatteverket ska hinna hantera ansökningar om godkännande som frivilligt skattskyldig innan årsskiftet bör den föreslagna ändringen av 11 kap. 6 § LSE om möjligt träda ikraft tidigare än enligt förslaget, förslagsvis den 1 december 2017.
När avfall förs in till en avfallsanläggning beskattas det med den skattesats som gäller vid den tidpunkt då avfallet förs in. Avfallet kan ligga på anläggningen under en längre tid innan det förs ut eller används på ett sätt som medför att den som är skattskyldig får göra avdrag för skatten på avfallet. För att korrekt avdrag ska kunna göras måste den skattskyldige känna till vilken skattesats som gällde när det aktuella avfallet fördes in till anläggningen. Ju oftare skattesatsen ändras desto svårare blir det för företaget att hantera avfallet på ett sådant sätt att det är känt vilken skattesats som gällde när respektive avfallsmängd fördes in och för Skatteverket att kontrollera att avdraget är korrekt. Enligt Skatteverkets uppfattning bör skattesatsen ändras sällan och bara när det är aktuellt med betydande förändringar varför Skatteverket avstyrker förslaget i promemorian.
Kostnader av engångskaraktär beräknas till 5 200 000 kronor. Dessa kostnader avser utveckling av IT-system inkl. e-tjänst, framtagande av blanketter och informationsmaterial, hantering av ansökningar från företag som ansöker om godkännande som frivilligt skattskyldiga.
Årliga kostnader beräknas till 2 350 000 kronor. Dessa kostnader avser förvaltningskostnader för IT-systemet och kostnader för handläggning av ansökningar om återbetalningar och godkännande som frivilligt skattskyldiga samt för kontroll.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.