2002 års taxering

Målet, som är ett förhandsbesked, har tidigare inte redovisats i rättsfallsprotokoll. Därför redovisas först ett sammandrag av Skatterättsnämndens förhandsbesked från den 22 december 2004.

Den fysiske personen RJ är delägare i RT KB (RT). Kommanditbolaget är i sin tur delägare i FS HB (FS). FS har redovisat underskott av näringsverksamhet som förts vidare till RT. RT:s ”egen” verksamhet visar taxeringsåret 2002 ett överskott, men efter att hänsyn tagits till även de underskott som förts vidare från FS taxeringsår 2002 och tidigare uppvisar RT ett underskott.

Följande frågor ställdes av dåvarande Riksskatteverket.

1. Ska den JAU som RT redovisar på sitt innehav i FS varje år löpande reduceras med det underskott som RT redovisar i sin inkomstdeklaration för resp. år och som avser resultatet från FS?

2. Om svaret på fråga 1 är nej, har det någon betydelse att RT i sin egen verksamhet ett visst år redovisar ett överskott? Hur ska i så fall även tidigare års underskott från FS hanteras?

Skatterättsnämnden ansåg att RT:s anskaffningsutgift vid beräkning av omkostnadsbeloppet ska minskas med de underskott som uppkommit i FS och som belöper på RT:s andel i handelsbolaget.

Nämnden gjorde följande bedömning.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet vid avyttring av andelar i svenska handelsbolag ska enligt 50 kap. 2 § IL anskaffningsutgiften justeras enligt bestämmelserna i 5 och 6 §§ samma kapitel. Bland de poster som enligt 50 kap. 5 § IL ska öka anskaffningsutgiften märks belopp som tagits upp som den skattskyldiges andel i handelsbolagets inkomster medan belopp som dragits av som den skattskyldiges andel av bolagets underskott utgör en post som ska minska anskaffningsutgiften.

För en juridisk person som är delägare i ett handelsbolag ska andelen av handelsbolagets underskott normalt påverka den juridiska personens anskaffningsutgift för andelen eftersom den ingår som en post i dess enda förvärvskälla tillsammans med övriga poster. Uppstår underskott kan detta utnyttjas nästa år men utgör då inte underskott från handelsbolaget och påverkar inte anskaffningsutgiften. För fysiska personer gäller att underskott från handelsbolag påverkar anskaffningsutgiften bara när det finns en särskild kvittningsmöjlighet som också utnyttjas (jfr prop. 1999/2000:2 del 2 s. 597 f.).

RJ:s inställning i ärendet grundas på denna skillnad för beräkning av anskaffningsutgiften för andelar i handelsbolag mellan olika delägare. Eftersom han i förevarande fall inte dragit sin andel av underskotten i RT, hänförliga till FS, anser han att dessa inte heller bör beaktas vid beräkningen av RT:s anskaffningsutgift för andelen i FS.

Enligt 50 kap. 6 § IL, ska för en andel i ett handelsbolag som innehas av ett annat handelsbolag anskaffningsutgiften justeras enligt bestämmelserna i 5 § samma kapitel som om ägarbolaget var skattskyldigt för bolagets inkomster. När bestämmelsen infördes år 1993 användes uttrycket ”skattskyldigt i den skattskyldiges ställe” (prop. 1993/94:50 s. 350). För andelen i ägarbolaget ska vidare enligt 6 § anskaffningsutgiften justeras med hänsyn till inkomster och utgifter i båda bolagen.

Vid beräkning av omkostnadsbeloppet på grund av avyttring av en andel i ett handelsbolag ska alltså anskaffningsutgiften justeras enligt bestämmelserna i 50 kap. 5 och 6 §§ IL. Genom att ett handelsbolag som äger en andel i ett annat handelsbolag klassificeras som skattskyldigt för bolagens inkomster i detta sammanhang följer att justeringar av anskaffningsutgiften kan göras på denna ägarnivå för inkomster och underskott som uppkommit under innehavstiden (jfr Regeringsrättens dom den 23 april 2004, mål nr 5784-00). I avsaknad av en uttrycklig reglering om annat får vidare anses följa att det är principerna för beräkning av anskaffningsutgiften avseende juridiska personer som ska tillämpas. Förarbetena kan inte heller anses ge stöd för en annan uppfattning.

Det anförda leder i förevarande fall till att vid beräkning av RT:s anskaffningsutgift för andelen i FS ska underskotten i FS anses löpande ha dragits av i RT även om de faktiskt inte kvittats mot inkomster i bolaget. RJ å sin sida ska dra av det underskott av näringsverksamheten som kvarstår från det föregående beskattningsåret vid beräkning av det aktuella årets inkomst från RT, under förutsättning att begränsningen i 14 kap. 14 § IL inte lägger hinder i vägen. Ett positivt resultat medför att RJ:s anskaffningsutgift för andelen i RT ökas vid en framtida beräkning av omkostnadsbeloppet.

Fråga 2 förfaller.

Den skattskyldige överklagade förhandsbeskedet. Regeringsrätten fastställde Skatterättsnämndens förhandsbesked.

SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten, som finner att det av utformningen av lagtexten i 50 kap. 6 § IL får anses följa att det är principerna för beräkning av anskaffningsutgift avseende juridiska personer som ska tillämpas, gör samma bedömning som Skatterättsnämnden. Förhandsbeskedet ska därför fastställas.

Kommentar:
I det aktuella fallet hade det underliggande handelsbolaget, FS, upplösts genom konkurs och därmed utlöste det en kapitalvinstberäkning. Om den justerade anskaffningsutgiften för andelen i FS inte skulle korrigeras för de underskott som förts vidare till RT hade en kapitalförlust uppstått. Därigenom hade avdrag kunnat erhållas två gånger för underskottet i RT, dels i form av en kapitalförlust dels i form av löpande underskottsavdrag. Oavsett det aktuella fallet ska den justerade anskaffningsutgiften beräknas på detta sätt när ett handelsbolag, som ägs av fysisk person, i sin tur äger ett handelsbolag.