Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Förhandsbesked från Skatterättsnämnden

Investmentföretag

Beslutande instans: Skatterättsnämnden

Datum: 2007-06-08

Område: Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
-
Ett investmentföretag som i ökad omfattning ska finansiera dotter- och intresseföretagens verksamheter genom räntebärande lån har ansetts kunna behålla sin status som investmentföretag.
 
Inkomsttaxering 2007 — 2010
 
Ett investmentföretag placerar i huvudsak sitt kapital i aktier i dotter- och intresseföretag i skilda branscher. Investmentföretaget avser att i ökad omfattning finansiera dotter- och intresseföretagens verksamheter genom räntebärande lån.
 
1. Utgör bolagets lånefordringar på dotter- och intresseföretag "värdepapper eller liknande tillgångar" vid tillämpningen av 39 kap. 15 § IL.
 
Om fråga 2 besvaras jakande önskas svar även på följande frågor:
 
2. Kan bolagets värdepappersinnehav bestå av dels lånefordringar på dotter- och intresseföretag motsvarande 80 % av de totala tillgångarnas marknadsvärde, dels aktier i dessa företag motsvarande resterande 20 % utan att bolaget förlorar sin skattemässiga investmentföretagsstatus. Frågan syftar till att ge vägledning huruvida relationen mellan värdet på lånefordringarna och aktierna har betydelse.
 
3. Utgör lånefordringarna sådan egendom som kan erbjuda aktieägarna riskfördelning?
 
Skatterättsnämnden lämnade följande besked.
 
Fråga 1
 
-----------------------

"Uttrycket "värdepapper", som förekommer på flera ställen i IL, har inte definierats i den lagen. I förarbetena anges att det har olika innebörd i olika paragrafer och att man oftast av sammanhanget kan läsa ut vilka typer av värdepapper som omfattas (prop. 1999/2000:2 del 1 s. 512). Uttrycket värdepapper har inte heller i civilrätten någon entydig innebörd. En vanlig uppfattning är att värdepapper i sig är bärare av rättigheter, dvs. själva dokumentet har en självständig betydelse. Detta kan uttryckas så att ett företeende av dokumentet är ett villkor för att kunna utöva en rättighet, t.ex. att få betalning, eller att den förpliktade med befriande verkan kan fullgöra sin prestation till den som företer dokumentet. Sedan länge förekommer värdepapper i s.k. dokumentlös form, varvid informationen fästs på annat medium än "papper". Med värdepapper inom civilrätten avses t.ex. andelsrätter såsom aktier samt obligationer och andra löpande skuldebrev.
 
Uttrycket "värdepapper" i investmentföretagsdefinitionen har behållits i IL (39 kap. 15 §) utan att detta kommenterats särskilt. Däremot ändrades uttrycket "likartad lös egendom" till "liknande tillgångar". Ändringen angavs vara redaktionell (prop. 1999/2000:2 del 2 s. 453). Beträffande de särskilda reglerna för kapitalvinst och kapitalförlust samt underlaget för schablonintäkt (39 kap. 14 §) ändrades lokutionen "aktier och andra värdepapper" (av "aktietyp") till "delägarrätter" (prop. 1999/2000:2 del 1 s. 511). Av detta kan den slutsatsen dras att "värdepapper" i 39 kap. 15 § är ett vidare begrepp än "delägarrätter" (och sådana tillgångar som enligt 48 kap. 2 § andra stycket skall jämställas med delägarrätter). Ett sådant synsätt skulle kunna leda till att med "värdepapper" avses alla sorters kapitalplaceringar av "värdepapperstyp", såsom fordringar av olika slag.
 
Det skulle emellertid kunna hävdas att uttrycket värdepapper i angivna lagrum har en mer begränsad innebörd. Till stöd för en sådan uppfattning kan åberopas att lagstiftaren i förarbetena till 1960 års lagstiftning i första hand uppehöll sig vid investeringar i aktier. Så skedde också vid 1990 års ändringar varvid — med utgångspunkt i neutralitet mellan fysiska personers direkta och indirekta sparande i aktier — beskattningen av investmentföretag och investeringsfonder samordnades.
 
Mot den bakgrunden skulle en tolkning av uttrycket kunna vara att det avser endast sådana tillgångar som en fysisk person kan förvärva direkt på börs eller annan auktoriserad marknadsplats eller genom investeringsfond. Det skulle i så fall närmast vara fråga om sådana tillgångar som i 1 kap 1 § 10 lagen (2004:46) om investeringsfonder definieras som fondpapper, dvs. aktier och obligationer samt andra sådana delägarrätter eller fordringsrätter som är utgivna för allmän omsättning, med undantag för penningmarknadsinstrument, samt depåbevis. Till det skall läggas att även onoterade aktier, såsom aktier i dotterbolag, räknas som värdepapper i lagrummets mening (jfr t.ex. RÅ 1995 not 406 och prop. 1989/90:110 del 1 s. 560 angående blandade s.k. investmentföretag).
 
Investmentföretagen räknades ursprungligen som en särskild kategori av förvaltningsföretag. Det kan därför antas att med "liknande tillgångar" avses kassamedel och andra likvida medel såsom tillgodohavanden på inlåningskonton (jfr uttalandet i prop. 1960:162 s. 67 andra stycket angående företag som tillfälligt lagt ned sin rörelse). Även andra fordringar bör — om det inte faller in under begreppet "värdepapper" — anses vara "liknande tillgångar". Om bolaget lånar ut pengar till sina dotter- och intresseföretag på sätt som anges i ansökan bör bolaget därför anges uppfylla villkoret i 39 kap. 15 § första strecksatsen att uteslutande eller så gott som uteslutande förvalta "värdepapper eller liknande tillgångar" (fråga 1)"
 
Fråga 2 och 3
 
"Härefter återstår att ta ställning till frågan huruvida bolaget — om det lånar ut pengar på det sätt och i den omfattning som anges i ansökan - uppfyller villkoret i 39 kap. 15 § andra strecksatsen IL att som väsentlig uppgift ha att genom ett välfördelat värdepappersinnehav erbjuda andelsägarna riskfördelning (frågorna 2 och 3). I angivna hänseende kan det konstateras att — även om fordringar på dotter- och intresseföretag inte skulle räknas som värdepapper i lagrummets mening — ett aktieförvaltande företag som innehar sådana fordringar ändå skulle kunna uppfylla det aktuella villkoret. För att, som i förevarande fall, ett innehav — vilket 80 procent består av sådana fordringar och till återstående 20 procent av aktier i dotter- och intresseföretag — skall anses uppfylla villkoret torde dock krävas att fordringarna utgör värdepapper enligt lagrummet.
 
Det som skall bedömas är ett aktieförvaltande bolag som i övrigt uppfyller kraven för att vara ett investmentföretag enligt IL. Som förutsättning gäller bl.a. att bolaget har ett välfördelat innehav av aktier i dotter- och intresseföretag i olika branscher och att det är fråga om utlåning till dessa företag. Skatteverket har anfört att med "riskfördelning" avses den risk som följer av investering i eget kapital i företag, dvs. placeringar som förutom utdelningar, typiskt sett ger upphov till kapitalvinster och kapitalförluster med utlåning (oavsett vem som är låntagare) inte erbjuder riskfördelning i nu aktuell bemärkelse. Mot detta invänder bolaget att med "riskfördelning" torde avses fördelningen mellan olika emittenter i nu aktuellt hänseende låntagare.
 
Nämnden anser, i enlighet med vad som gäller för investeringsfonder, att med "riskfördelning" avses fördelning av risk mellan olika emittenter. Med hänsyn härtill och till att begreppet "värdepapper" i 39 kap. 15 § IL inte bör tolkas som en inskränkning av vilka former ett aktieförvaltande företag, som i övrigt uppfyller förutsättningarna för att vara ett investmentföretag enligt det lagrummet, placerar kapital i sina portföljbolag finner nämnden att ifrågavarande fordringar i detta sammanhang bör anses utgöra sådan värdepapper som kan erbjuda bolaget riskfördelning.
 
Med hänsyn härtill och då det får förutsättas att bolagets innehav av värdepapper är välfördelat även efter det att utlåningen genomförts får bolaget anses erbjuda sina andelsägare riskfördelning om dess tillgångar kommer att bestå av aktier i dotter- och intresseföretag och fordringar på dessa företag i den omfattning som anges i ansökan."
 
Kommentar:
Förhandsbeskedet har överklagats av Skatteverket.