EG-domstolens avgörande i Cadbury-målet har ansetts ändra förutsättningarna för det meddelade förhandsbeskedet, vilken därför har undanröjts

Taxeringsåren 2005-2007

Skatterättsnämndens förhandsbesked den 4 april 2005 i ärende nr 42-04/D har refererats.
Referat

X AB överklagade och yrkade att fråga 1 skulle besvaras med att skatteavtalet mellan Sverige och Luxemburg hindrar beskattning enligt bestämmelserna i39 akap. 13 § IL.

Skatteverket överklagade och yrkade att fråga 1 skulle fastställas och att fråga 2 skulle besvaras med att etableringsfriheten inte hindrar beskattning enligt nämnda bestämmelser.

Skälen för Regeringsrättens avgörande

X AB är moderbolag till ett luxemburgskt bolag som försäkrar risker inom koncernen. Verksamheten hos dotterbolaget är av sådant slag som avses i39 akap. 7 § andra stycket 2 IL. Enligt Skatterättsnämndens svar på fråga 2 hindrar artikel 43 i EG-fördraget att moderbolaget beskattas enligt bestämmelserna i39 akap. 13 § IL (CFC-beskattning).

Skatterättsnämnden har konstaterat att bestämmelserna i39 akap. IL negativt särbehandlar delägare i en utländsk juridisk person, att detta innebär en inskränkning i rätten till fri etablering enligt gemenskapsrätten, att en inskränkning kan rättfärdigas av önskemålet att motverka skatteflykt men att någon allmän presumtion för skatteundandragande eller skatteflykt inte kan grundas på den omständigheten att den juridiska personen är etablerad i en annan medlemsstat.

Efter det att Skatterättsnämndens förhandsbesked meddelades avgjorde EG-domstolen det s.k. Cadbury-målet (dom den 12 september 2006 i mål C-196/04, Cadbury Schweppes och Cadbury Schweppes Overseas). Domen har lett till att kompletterande bestämmelser tagits in i39 akap. 7 a § IL (SFS 2007:1254).

Cadbury-domen är av central betydelse i sammanhanget. Domslutet formulerades på följande sätt.

"Med hänsyn till vad som anförts ovan skall den ställda frågan besvaras med att artiklarna 43 EG och 48 EG skall tolkas så, att de utgör hinder för att en vinst som genererats i ett CFC-bolag i en medlemsstat skall inkluderas i beskattningsunderlaget för ett i en annan medlemsstat hemmahörande moderbolag när denna vinst är föremål för en lägre beskattningsnivå än den som tillämpas i sistnämnda land, såvida inte ett sådant inkluderande endast skall ske vid fall av rent konstlade upplägg som sker i syfte att undvika den nationella skatt som normalt skall betalas. En sådan beskattningsåtgärd får därmed inte vidtas när det på grundval av objektiva omständigheter som kan kontrolleras av utomstående framgår att nämnda CFC-bolag verkligen har etablerats i värdmedlemsstaten, oavsett huruvida det föreligger skattemässiga skäl till etableringen, och att det bedriver faktisk ekonomisk verksamhet där.

Till grund för domslutet låg bl.a. följande överväganden. Medborgare i en medlemsstat (fysisk eller juridisk person) får inte utnyttja de möjligheter som instiftas genom fördraget för att på ett otillbörligt sätt försöka undandra sig den nationella lagstiftningen och att de har inte heller rätt att åberopa bestämmelser i gemenskapsrätten när det är fråga om missbruk eller bedrägeri (p. 35). En åtgärd som inskränker etableringsfriheten kan vara motiverad när den specifikt avser rent konstlade upplägg som görs i syfte att kringgå lagstiftningen i den berörda medlemsstaten (p. 51). Vid bedömningen av den skattskyldiges beteende måste särskilt beaktas att etableringsfriheten syftar till att möjliggöra en integration i värdstaten i form av en där faktiskt bedriven ekonomisk verksamhet via ett fast driftställe för obestämd tid (p. 52-54). En inskränkning av etableringsfriheten kan inte motiveras av behovet att bekämpa missbruk annat än om den särskilt tjänar ändamålet att hindra beteenden som består i att rent konstlade upplägg som inte har någon ekonomisk förankring skapas i syfte att undvika skatt (p. 55). För att det ska föreligga ett rent konstlat upplägg förutsätts, förutom att det finns ett subjektivt element i form av en avsikt att uppnå en skattemässig fördel, att det ändamål som eftersträvas med etableringsrätten inte har uppnåtts trots att kraven i gemenskapsrätten formellt sett har iakttagits (p. 64). CFC-beskattning är inte förenlig med gemenskapsrätten när bildandet av CFC-bolaget har en ekonomisk förankring och utgör en verklig etablering i syfte att bedriva faktisk ekonomisk verksamhet (p. 65 och 66). Bedömningen av om detta är fallet ska grundas på objektiva omständigheter som kan kontrolleras av utomstående, t.ex. existensen av lokaler, personal och utrustning (p. 67). Det kan, sägs det vidare, vara fråga om ett rent konstlat upplägg särskilt om etableringen sker i form av ett brevlådeföretag ("letterbox" or "front" subsidiary, p. 68). Innehållet i p. 68 preciseras inte i efterföljande punkter.

Som framgått hade domen i Cadbury-målet inte meddelats när Skatterättsnämnden lämnade sitt förhandsbesked. Domen har gett nya förutsättningar som måste beaktas vid bedömningen av det luxemburgska bolagets verksamhet. Enligt Regeringsrättens mening bör Regeringsrätten inte som första instans och inom ramen för en förhandsbeskedsprocess ta ställning till hur de kriterier som EG-domstolen lagt fast i Cadbury-målet ska tillämpas. Förhandsbeskedet avseende fråga 2 bör i stället undanröjas. Mot denna bakgrund saknas skäl att besvara fråga 1. Även den delen av förhandsbeskedet bör därför undanröjas".
 

Regeringsrättens avgörande  

Regeringsrätten undanröjer förhandsbeskedet och avvisar ansökningen.

Kommentar:
Regeringsrätten tar inte ställning till om de svenska CFC-reglerna strider mot etableringsfriheten. Reglerna har anpassats till Cadbury-målet genom att det 1 januari 2008 har införts en ny paragraf, 39 a kap. 7 a § IL.