Värdeminskningsavdrag enligt räkenskapsenlig avskrivningsmetod kan beräknas till det högsta beloppet av 30 procent av avskrivningsunderlaget och skillnaden mellan avskrivningsunderlaget och det skattemässiga värde som kan beräknas enligt 18 kap. 17§ IL.

Beskedet avser taxeringsåren 2006 - 2008

BAKGRUND

Efter en uppskrivning av inventarierna ansökte ett företag om förhandsbesked om rätt att återgå till räkenskapsenlig avskrivning samt om hur värdeminskningsavdrag ska beräknas.

FÖRHANDSBESKED

"X har rätt att för beskattningsåret 2005 övergå till räkenskapsenlig avskrivning med stöd av 18 kap. 22 § inkomstskattelagen (1999:1229), IL."
"Vid räkenskapsenlig avskrivning kan värdeminskningsavdraget beräknas till det högsta beloppet av 30 procent av avskrivningsunderlaget och skillnaden mellan avskrivningsunderlaget och det skattemässiga värde som kan beräknas enligt 18 kap. 17 § IL."

MOTIVERING

"I RÅ 2004 ref. 136 (förhandsbesked), förklarade Regeringsrätten att en återgång till räkenskapsenlig avskrivning med tillämpning av 18 kap. 22 § IL kan ske i ett fall där det skattemässiga värdet är lägre än värdet i balansräkningen på grund av en uppskrivning. En förutsättning är enligt nämnda bestämmelse att skillnaden tas upp som intäkt det första beskattningsåret då räkenskapsenlig avskrivning tillämpas, eller om den skattskyldige begär det, fördelas med lika belopp på det beskattningsåret och de två följande beskattningsåren. I rättsfallet slogs vidare fast att inventariernas anskaffningsvärde vid tillämpning av kompletteringsregeln i 18 kap. 17 § IL inte förändras till följd av en tillämpning av 18 kap. 22 § IL."

Nämnden gör följande bedömning.

"Att något hinder mot att tillämpa 18 kap. 22 § IL inte föreligger följer av RÅ 2004 ref. 136."
"Enligt 18 kap. 13 § andra stycket IL består avskrivningsunderlaget vid räkenskapsenlig avskrivning, såvitt nu är ifråga, av värdet på inventarierna enligt balansräkningen vid det föregående beskattningsårets utgång. Värdeminskningsavdrag får vid tillämpning av denna avskrivningsmetod göras enligt paragrafens första stycke med högst 30 procent av avskrivningsunderlaget (huvudregeln) alternativt enligt kapitlets 17 § med ett så högt belopp att det skattemässiga värdet (anskaffningsvärdet minskat med gjorda värdeminskningsavdrag, jfr 2 kap. 33 § IL) inte överstiger anskaffningsvärdet av inventarierna minskat med en beräknad årlig avskrivning med 20 procent (kompletteringsregeln). Kompletteringsregeln utgör alltså en metod att bestämma inventariernas lägsta godtagbara värde.

Det sagda innebär att största möjliga värdeminskningsavdrag ett visst år utgörs av skillnaden mellan å ena sidan avskrivningsunderlaget och å andra sidan det lägsta värdet av 70 procent av avskrivningsunderlaget och anskaffningsvärdet av inventarierna minskat med en beräknad årlig avskrivning med 20 procent. Detta gäller oberoende av om en uppskrivning av inventarierna lett till att avskrivningsunderlaget kommit att överstiga anskaffningsvärdet av inventarierna eller ej. Av det anförda följer vidare att möjligheterna att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning inte i sig är beroende av om avdraget beräknas med stöd av huvudregeln eller kompletteringsregeln."

KOMMENTAR

Liksom i det andra förhandsbeskedet från Skatterättsnämnden samma dag överensstämmer inte förhandsbeskedet med Skatteverkets uppfattning. Se Skatteverkets ställningstagande den 21 mars 2005, 130-133558-05/111, Värdeminskningsavdrag efter uppskrivning och återgång till räkenskapsenlig avskrivning. Skatteverket har överklagat förhandsbeskedet.