Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Förhandsbesked från Skatterättsnämnden

Utbetalningar från en försäkring skall behandlas som utbetalningar på grund av pensionsförsäkring även om de ingående återbäringsdelarna sänkts under den inledande femårsperioden. 

Beslutande instans: Skatterättsnämnden

Datum: 2005-12-02

Område: Arbetsgivarområdet, Inkomstskatt - Näring, Inkomstskatt - Tjänst

Dnr/målnr/löpnr:
-
Beskeden avser taxeringsåren 2005-2007
 
FÖRHANDSBESKED
 
Utbetalningarna på de försäkringar som avses med ansökan utgår på grund av pensionsförsäkring enligt 58 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen (1999:1229), IL.
 
BESLUT
 
Ansökan avvisas till den del den inte besvarats genom förhandsbeskedet.
 
MOTIVERING
 
Förhandsbeskedet
 
X är den försäkrade dels i en privat pensionsförsäkring i Y, dels i en tjänstepensionsförsäkring hos Z. I ärendet ingivet försäkringsbrev är för den förstnämnda försäkringen daterat i januari 1981 och för den andra i mars 1992. Båda försäkringarna har angetts hänförliga till skattekategori P, dvs. pensionsförsäkringar. 

Enligt avtalen gäller för försäkringarna bl.a. de särskilda eller allmänna försäkringsvillkor, som medföljer försäkringsbreven. I dessa villkor anges beträffande båda försäkringarna att försäkringen berättigar till återbäring, som beräknas och gottgörs enligt bestämmelserna i bolagets grunder samt att återbäringen är försäkringens andel i det överskott som uppstår, om resultatet av bolagets rörelse blir gynnsammare än vad som motsvarar vid premieberäkningen gjorda antaganden beträffande dödlighet, ränta och omkostnader m.m.

Utbetalningarna på försäkringarna påbörjades i augusti 2003. Båda försäkringsbolagen har därefter sänkt utbetalningarna beträffande återbäringsdelen. X vill ha besked om följande
- innebär det förhållandet att utbetalningarna utgått med fallande belopp att försäkringarna inte uppfyller kravet i 58 kap. 11 § IL, att pension som betalas ut under de fem första åren skall betalas ut med samma eller stigande belopp (fråga 1)
- skall försäkringarna i så fall anses utgöra kapitalförsäkringar (fråga 2) och
- om så är fallet, hur han skall beskattas för utbetalningarna från försäkringarna (fråga 3)?
 
Nämnden gör följande bedömning.
 
Enligt 58 kap. 2 § första stycket IL är en försäkring en pensionsförsäkring om den uppfyller de villkor som anges i 4-16 §§ IL. Ålders- och efterlevandepension som betalas ut på grund av pensionsförsäkring skall enligt 58 kap. 11  och 14 §§ IL under de första fem åren betalas ut med samma belopp vid varje utbetalningstillfälle eller med stigande belopp.
 
Den teknik som tillämpats vid utformningen av de aktuella försäkringsavtalen följer den som regelmässigt tillämpats, dvs. det avtalade försäkringsbeloppet är siffermässigt bestämt men avtalet innehåller även en hänvisning till de försäkringstekniska grunderna, enligt vilka till beloppet läggs en siffermässigt inte bestämd del - återbäringen - som utgör resultatet av den enskilda försäkringens bidrag till rörelsens beräknade överskott. Avtalad premie blir därmed ett slags betalning à conto medan det slutliga priset för försäkringsgivarens produkt utgörs av premien minus eventuell återbäring (jfr Försäkringsinspektionens yttrande i NJA 1980 s. 145).

Vad som avses med bolagets grunder anges i lagarna om försäkringsrörelse vid tidpunkterna för de aktuella försäkringsavtalens tillkomst, (lagen /1948:433/ om försäkringsrörelse och försäkringsrörelselagen /1982:713/). Enligt dessa lagar gällde i då aktuell lydelse att utfästelse om återbäring ej fick göras annorledes än i enlighet med reglerna om tilldelning av återbäring (270 § tredje stycket lagen om försäkringsrörelse och 7 kap. 8 § försäkringsrörelselagen). Numera gäller enligt 7 kap. 8 § försäkringsrörelselagen att ett försäkringsbolag inte får förespegla framtida återbäring som saknar grund i försäkringsavtalet.

Vad som sammanfattas under beteckningen återbäring utgör i praktiken den positiva skillnad som kan uppkomma mellan den på försäkringen belöpande andelen av den främst med utgångspunkt i kravet på soliditet beräknade kostnaden för försäkringsverksamheten och det verkliga utfallet av verksamheten. Alltför försiktiga antaganden om bl.a. risker och ränteutveckling liksom beträffande de allmänna förvaltningskostnaderna kan medverka till att ett överskott uppkommer på rörelsen. Det ligger därför i sakens natur att förutsättningarna för att i förväg beräkna storleken av eventuell återbäring alltid måste bedömas med stor försiktighet eftersom de kan variera från tid till annan, inte minst mot bakgrund av ränteutvecklingen. Särskilt gäller detta beträffande sådana vanliga pensionsförsäkringar, där tiden från premiebetalningens början fram till den tidpunkt då pensionen utfaller sträcker sig över flera decennier. Det torde i sådana fall vara i det närmaste omöjligt att ens högst approximativt beräkna hur stor återbäringen kan komma att bli vid nämnda tidpunkt. Det torde vara dessa omständigheter som motiverar de ovan nämnda bestämmelserna i lagen om försäkringsrörelse och försäkringsrörelselagen (jfr NJA 1980 s. 145).
 
Det får antas ha varit känt för lagstiftaren, när bestämmelserna om utbetalningarnas storlek under de fem första åren infördes år 1975, att förutsättningarna för att kunna lämna återbäring varierar över tiden och att det inte är möjligt att beräkna denna med någon säkerhet utan kännedom om verksamhetens resultat.
 
Villkoren för de i ärendet aktuella försäkringsavtalen överensstämmer således med vad som gäller för traditionella livförsäkringar hos ömsesidiga försäkringsbolag. Försäkringstagarna har rätt till dels ett garanterat försäkringsbelopp, dels en inte garanterad del som består av de medel som uppstår i rörelsen om resultatet i försäkringsrörelsen blir gynnsammare än vad som antagits vid premieberäkningen. Avtalskonstruktionen innebär alltså att utfallande försäkringsbelopp totalt sett, även under den inledande femårsperioden, kan variera till den del försäkringen saknar nominellt bestämda betalningsutfästelser (jfr prop. 1989/90:34 s. 57). Detta är fallet beträffande återbäringen. Syftet med denna avtalskonstruktion får, som ovan nämnts, antas vara att inte komma i konflikt med det ovan nämnda regelsystemet för försäkringsrörelse och försäkringsavtal. De aktuella nedsättningarna av utbetalningarna har i vart fall sin grund i detta (jfr Finansdepartementets promemoria den 26 maj 2004 om vissa skattefrågor vid utbetalning från pensionsförsäkring s. 12).

Syftet bakom förbudet mot att sänka utbetalningarna under den inledande femårsperioden är att avdrag inte skall kunna medges för försäkring som inte tillgodoser ett varaktig pensioneringsbehov och därför i praktiken fungerar som en kapitalförsäkring (jfr prop. 1950:93 s. 171, prop. 1975/76:31 s. 119 och prop. 1989/90:34 s. 57).

Regeringsrätten har i RÅ85 1:30 prövat om ett basbeloppsanknutet pensionslöfte stred mot motsvarande bestämmelser i den dåvarande kommunalskattelagen (1928:370) och fann att så inte var fallet mot bakgrund av bestämmelsens syfte att förhindra avdragsrätt för en försäkring som i realiteten är en kapitalförsäkring. En motsvarande prövning i förevarande fall leder till att villkoren för försäkringarna inte kan anses strida mot bestämmelsen.

Det får vidare med hänsyn till de särskilda skattereglerna för pensionsförsäkringar anmärkas att en bedömning av om en försäkring är en pensions- eller kapitalförsäkring måste göras med utgångspunkt i vad som kan iakttas i villkoren för försäkringen redan i samband med prövningen av avdragsrätten för premien. Även detta talar för att bedömningen skall göras utifrån avtalade nominella försäkringsbelopp utan beaktande av eventuell del i rörelseöverskott.

Mot bakgrund av det anförda finner nämnden att villkoren i de i ärendet aktuella försäkringarna inte kan anses stå i strid med bestämmelserna i 58 kap. 11 och 14 §§ IL. Då avtalen förutsätts uppfylla övriga krav för pensionsförsäkringar skall utbetalningarna behandlas som utbetalningar på grund av pensionsförsäkring även om de ingående återbäringsdelarna sänkts under den inledande femårsperioden.
 
Avvisningen
 
Nämnden finner att ansökan - utöver vad som följer av det lämnade beskedet - inte lämpar sig för förhandsbesked och skall avvisas i den delen.

Kommentar:
Den sökande och Skatteverket har båda överklagat förhandsbeskedet.