Mervärdesskatt; redovisningsperioder under tiden den 1 april 2004 – den 31 mars 2007

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

Sökandebolaget bedriver verksamhet innefattande bl.a. passagerarbefordran till sjöss med fartyget X. En del av denna verksamhet innefattar transport av passagerare till överenskomna fiskeplatser såsom fiskebankar och grund, ofta belägna långt ut till havs. Vid framkomsten till dessa fiskeplatser fiskar passagerarna från fartyget i normalfallet med egen utrustning och fångsten behålls också av dem. Besättningen assisterar inte vid fisket. Destinationen för resorna bestäms i samband med bokningen och en normal tur omfattar ca. två timmar transport och tre timmar fiske, men heldagsturer förekommer också. Samtliga sökandens kostnader för verksamheten är hänförliga till fartyget och transporterna och någon ersättning för själva fisket tas således inte ut. Sökandebolaget tillhandahåller inte någon servering till passagerarna.

Skatterättsnämnden beslutade följande.

FÖRHANDSBESKED

"Mervärdesskatt avseende transporterna skall, under de i ärendet angivna förutsättningarna rörande de faktiska omständigheterna, tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget.

MOTIVERING

Enligt 7 kap. 1 § tredje stycket 11 mervärdesskattelagen (1994:200) skall skatt tas ut med 6 procent av beskattningsunderlaget för personbefordran utom sådan befordran där resemomentet är av underordnad betydelse.

I förarbetena till motsvarande bestämmelse i lagen (1968:430) om mervärdesskatt (prop. 1991/92:50 s. 14) uttalades bl.a. att med personbefordran åsyftades inte bara resor i kollektivtrafik och taxiresor utan även turist- och charterresor, sightseeingturer och liknande, oavsett vilket transportmedel som användes. Däremot borde rena nöjesattraktioner såsom t.ex. karusellturer, turer i nöjesanläggningar, bilbanor och liknande inte anses som personbefordran i detta sammanhang, även om dessa tillhandahållanden i viss utsträckning kunde innefatta ett transportmoment. Inte heller borde andra tillhandahållanden där transporten var av underordnad betydelse, t.ex. hissar till utsiktstorn och liknande, räknas som personbefordran.

Att en lägre skattesats än den normala får tillämpas för persontransport följer av artikel 12.3 a tredje stycket och bilaga H 5 till sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG).

Av handlingarna i ärendet framgår att bolaget med fartyget X transporterar passagerare till olika fiskeplatser som ofta ligger långt ute till havs. Kunden väljer destinationen i samband med bokningen och priset för transporten är beroende av avståndet till den valda destinationsplatsen. Vissa förflyttningar med fartyget sker också på fiskeplatserna. Vid framkomsten till den valda platsen fiskar passagerarna med egen utrustning utan någon hjälp från besättningens sida. Någon servering eller annat tillhandahållande förekommer inte. Bolagets kostnader hänför sig helt och hållet till fartyget med besättning.

Nämnden gör följande bedömning.

Under de i ärendet angivna förutsättningarna kan transporterna inte anses som sådan personbefordran där resemomentet är av underordnad betydelse. Ett sådant synsätt får också anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet. Skattesatsen är därför 6 procent."

Kommentar: Förhandsbeskedet har inte överklagats.