Inkomsttaxeringen 1998 – 2003

Den fysiske personen NN ägde X AB och en kapitalförsäkring tecknad i ett försäkringsbolag beläget i ett skatteparadis. Kapitalförsäkringen var av unit-linked typ vilket normalt innebär att ägaren till försäkringen själv kan bestämma hur försäkringspremierna ska placeras med de begränsningar som följer av de regler som gäller i försäkringsbolaget hemland eller av avtalet i övrigt.

Under 1996 sålde X AB rätten att använda varumärket X till försäkringsbolaget för 3 mkr. Betalning skedde genom utfärdad revers som skulle kvittas mot licensavgifter X AB skulle betala. Innebörden av avtalet var att NN:s kapitalförsäkring förvärvat varumärket mot revers och att framtida licensavgifter skulle tillfalla NN:s försäkring.

Dåvarande SKM beslutade, med hänsyn till den verkliga innebörden, att belopp som tillföll försäkringen som licensavgifter, utöver de 3 mkr som kvittades mot reversen, skulle beskattas som lön hos NN. Sammantaget beskattades NN för ca 19,3 mkr för taxeringsåren 1998 – 2002.

NN överklagade beslutet till länsrätten. SKM vidhöll sitt tidigare beslut och yrkade i andra hand på att licensavgifter som utbetalades till kapitalförsäkringen skulle beskattas som inkomst av näringsverksamhet hos NN.

Länsrätten som biföll SKM:s andrahandsyrkande och beskattade NN för licensavgifter som inkomst av näringsverksamhet.

NN överklagade till kammarrätten. Kammarrätten som avslog överklagandet anförde följande:

”Avtalets verkliga innebörd

Allmänt gäller att beskattning skall ske på grundval av rättshandlingarnas verkliga innebörd oavsett vilken beteckning avtalen åsätts. En sådan bedömning kan avse inte bara en enstaka rättshandling utan också den sammantagna innebörden av flera rättshandlingar. Frågan är om de mellan X-bolagen och försäkringsbolaget ingångna avtalen kan frånkännas sin formella innebörd på så sätt att NN skall beskattas för de utbetalda licensavgifterna.

Det är i målet ostridigt att de licensavgifter som utbetalats av X-bolagen kommit NN:s kapitalförsäkring tillgodo. Licensavgifterna som således förts över till NN:s kapitalförsäkring har uppgått till höga belopp och hans försäkring har till följd av detta ökat avsevärt i värde. Avtalen avseende varumärket och kapitalförsäkringen, vilka även har ett tidsmässigt samband, har inneburit att medel har kunnat föras över till NN utan skattekonsekvenser för honom. Någon kontant betalning för varumärket erlades aldrig av försäkringsbolaget. Utifrån de faktiska omständigheterna som förelåg vid tidpunkten för avtalets ingående kan den slutsatsen dras att det fanns all anledning att anta att avtalen med försäkringsbolaget sammantaget skulle komma att bli ekonomiskt mycket betungande för X-bolagen. Med hänsyn till vad som framkommit i målen synes X-bolagen således ha saknat affärsmässiga skäl att överlåta varumärket till försäkringsbolaget. Vad NN anfört angående bolagets behov av riskspridning medför ingen annan bedömning. NN är i egenskap av företagsledare i X-bolagen och innehavare av kapitalförsäkringen den som hela tiden haft den reella kontrollen över varumärket. Sammanfattningsvis anser kammarrätten att det klart framgår att avtalens verkliga innebörd har varit att skattefritt föra över medel från X-bolagen till NN. Av X-bolagen utbetalda licensavgifter skall därför beskattas hos NN. Skäl att frångå länsrättens bedömning att han skall beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet har inte framkommit.”

Kommentar:
SKV har utrett en mängd olika skatteupplägg med kapitalförsäkringar med anknytning till skatteparadis. Gemensamt för dessa upplägg är bland annat att försäkringarna ofta innebär ingen eller obetydlig försäkringsrisk, möjliggör placering i onoterade värdepapper och annan egendom än värdepapper samt ger ägaren fri disposition till försäkringens förmögenhet genom omplaceringar, uttag eller lån (utan eller med ränta) från konto som är kopplat till försäkringen eller indirekt genom det eller de bolag (FÅAB) som lagts in i försäkringen och vars förmögenhet ägaren till försäkringen fritt disponerar över genom underprisöverlåtelser och andra former av uttag och värdeöverföringar. Till detta kommer att ägaren oftast även är behörig förvaltare av kontot som är kopplat till försäkringen som många gånger kan vara en svensk bank. Det ligger därför i sakens natur att innebörden av dessa upplägg kan ifrågasättas.

Kammarrätterna har avgjort en del mål som anknyter till nu aktuella former av upplägg. I två fall har kammarrätterna funnit att någon ”genomsyn” inte ska ske och att taxering därför ska ske i enlighet med inlämnad deklaration, se KR i Sundsvall dom 2005-04-14 (mål nr 1397—1403-04) och KR i Göteborg dom 2005-01-24 (mål nr 8198-03). Förutom den ovan refererade domen har kammarrätterna direkt och indirekt bortsett från försäkringarna i följande fall: KR i Stockholm domar 2003-09-22 (mål nr 3528—3530-2001), 2004-09-08 (mål nr 6507/6508-03), 2005-02-04 (mål nr 4817-19-02 och 4820-22-02), 2003-04-28 (mål nr 7362-01) och 2005-01-27 (mål nr 8765-02) samt KR i Göteborg domar den 2003-12-18 (mål nr 5922-02)
och 2002-11-25 (mål nr 3873-2001).