På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från kammarrätten

Skattskyldighet för inkomster i bolag i skatteparadis

Beslutande instans: Kammarrätten

Datum: 2005-09-27

Område: Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
1284-1286-02
Fysisk person ansågs vara verklig ägare till ett bolag i Gibraltar som mottagit betalningar från svenskt dotterbolag vilket medförde att han blev personligen skattskyldig för inkomsterna genom cfc-beskattning

Inkomsttaxering 1998-2000

Den fysiska personen A bildade i juni 1997 ett bolag i Gibraltar (X Ltd) tillsammans med den i Spanien bosatta personen B. A ägde enligt uppgift 49 % av andelarna i X Ltd medan B uppgavs äga 51 % av andelarna.

I juli 1997 utflyttade A från Sverige till Gibraltar. Han företedde kontrakt på hyrd lägenhet därstädes och visade att han inkomstbeskattades i Gibraltar.

I augusti 1998 avyttrade A aktierna i sitt helägda svenska aktiebolag (Y AB) till X Ltd. Ersättningen för aktierna var enligt A marknadsmässig medan SKM ansåg att överlåtelsen gjorts till underpris.

Vid revision konstaterades att konsultarvoden utbetalats från Y AB till X Ltd, löpande och under flera år, med till att börja med GBP 12 000 per månad och senare med GBP 15 000 per månad.

SKM ansåg A vara obegränsat skattskyldig i Sverige på grund av väsentlig anknytning genom företagsledarskap och aktieinnehav. Sexmånaders- respektive ettårsregeln ansågs inte tillämplig med avseende på lön till A eftersom det framstod som osannolikt att ett företag av Y AB:s art och omfattning kunde ledas från Gibraltar. Avräkning för skatt erlagd i Gibraltar kunde aktualiseras enligt avräkningslagens bestämmelser.

Beträffande de konsultarvoden som utbetalats från Y AB till X Ltd ansåg SKM att det inte gjorts sannolikt att det varit fråga om kostnader för intäkternas förvärvande eller bibehållande i bolaget till den del de översteg vad som utgjort lön till A. De utbetalningar för vilka motprestation inte lämnats var att anse som utdelning från Y AB till X Ltd. Eftersom A i materiell mening borde anses vara ägare (beneficial owner) till samtliga andelar i X Ltd förelåg skattskyldighet för honom för inkomsten i X Ltd (i form av utdelning) på grund av de svenska cfc-reglerna i 53 § 10 anvp. 2 st. KL (numera i delvis ändrat skick i 39 a kap. IL).

Till stöd för sin uppfattning åberopade SKM ett antal omständigheter som framkommit vid revisionen nämligen att X Ltd:s adress och telefonnummer ledde till en company registration agent i Gibraltar, att den uppgivne spanske delägaren (B) använt sig av brevpapper från detta registreringsföretag vid korrespondens med Y AB, att A överlåtit sina aktier i Y AB till ett uppenbart underpris vilket enligt livets regel normalt sett inte förekommer vid överlåtelse till utomstående intresse, att det framstod som direkt orimligt att B som var bosatt i södra Spanien skulle kunna leda och utveckla företaget därifrån, att konsultarvoden fakturerats månadsvis med fast belopp utan konkret specifikation av vilka tjänster som utförts samt att kontoutdrag visat att vissa betalningar för konsultarvoden mottagits av A, hans ex-hustru och av anställda.

A anförde att kontorslokaler i Gibraltar till en början disponerats hos bolagets revisor, att priset på aktierna varit marknadsmässigt, att det med dagens teknik inte mötte några som helst problem att arbeta på distans, att konsultarvodena varit marknadsmässiga och grundat sig på uppdragsförhållande mellan X Ltd och Y AB och avsåg tjänster som X Ltd utfört för Y AB enligt avtal samt att felbetalningar skett på grund av bristande administrativa rutiner som föranlett korrigering. Till styrkande av att B var beneficial owner till andelarna i X Ltd åberopades intyg från Government of Gibraltar/Finance Centre Division, från Registrar of Companies och från X Ltd:s revisor.

SKM genmälde att oavsett hur A och B hade registrerat ägandet av X Ltd var det uppenbart att det var A som i realiteten innehade alla andelar.

Länsrätten fann vid en samlad bedömning att A i egenskap av ägare till X Ltd (som i sin tur ägde Y AB) och som företagsledare och styrelseledamot i Y AB fick anses ha väsentlig anknytning till Sverige. Genom att A således hade skatterättslig hemvist i Sverige var han i princip skattskyldig här för all inkomst.

Domstolen konstaterade att sexmånadersregeln inte var tillämplig med avseende på A:s lön eftersom några handlingar som stödde uppgiften om begränsad vistelsetid i Sverige inte förevisats och att företagets beroende av A:s direkta arbetsinsatser i kombination med hållandet av tjänstebil gjorde det tillfredsställande sannolikt att A utfört arbete i mer än 36 dagar i Sverige räknat per en sexmånadersperiod.

Länsrätten fann att A var den verklige ägaren till X Ltd och att något reellt tvåpartsförhållande mellan Y AB och X Ltd inte kunde anses ha förelegat. Konsultarvoden från Y AB till X Ltd utöver lön till A fick anses vara förtäckt utdelning beslutad av och hänförlig till X Ltd. Eftersom X Ltd var att anse som en annan utländsk juridisk person än ett utländskt bolag samt då övriga förutsättningar för skattskyldighet i Sverige för A avseende vinsten i X Ltd var uppfyllda fann länsrätten att A skulle beskattas för inkomst av näringsverksamhet till av SKM angivet belopp (cfc-beskattning).

Kammarrätten instämde i länsrättens bedömningar. Vad parterna anfört och åberopat i kammarrätten gav vid ett samlat övervägande inte anledning till annat ställningstagande.

Kommentar:
Samma dag avgjordes Y AB:s inkomsttaxeringar i mål nr 1281—1283-02. Domarna synes bekräfta att det i rättstillämpningen ställs ett avsevärt högre beviskrav på de skattskyldiga vid transaktioner med subjekt i skatteparadis än eljest åtminstone om vidtagna transaktioner framstår som onormala inom den verksamhet som är i fråga.