På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Högsta förvaltningsdomstolen

Premier för ansvarsförsäkring för verkställande direktörer och styrelseledamöter

Beslutande instans: Högsta förvaltningsdomstolen

Datum: 2005-06-10

Område: Arbetsgivarområdet, Inkomstskatt - Tjänst

Dnr/målnr/löpnr:
6952-04
Premier som AB X betalat för en ansvarsförsäkring för bolagets verkställande direktörer och styrelseledamöter ska inte ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Underlag för arbetsgivaravgifter för maj 1996

AB X har betalat premier om 260 000 kronor för en ansvarsförsäkring av kollektiv natur för ledande befattningshavare inom koncernen. Ansvarsförsäkringen avsåg att täcka den skada som verkställande direktörer eller styrelseledamöter kunde åsamka bolaget och för vilken de kunde bli personligt betalningsskyldiga.

Skattemyndigheten beslutade att premierna skulle ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter. Länsrätten och kammarrätten gjorde samma bedömning.

Regeringsrätten anförde att frågan i målet är om de av bolaget erlagda premierna för en ansvarsförsäkring utgör skattepliktig förmån för de befattningshavare som omfattas av försäkringen och därmed ska ingå i underlaget för arbetsgivaravgifter.

Regeringsrätten anförde:

”Enligt 2 kap. 3 § lagen (1981:691) om socialavgifter, i nu aktuell lydelse, är underlaget för beräkning av avgifterna summan av vad arbetsgivaren har utgett som lön i pengar eller annan ersättning för utfört arbete eller eljest med anledning av tjänsten, dock inte pension, eller andra skattepliktiga förmåner eller, i fall som avses i 3 kap. 2 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring, annan ersättning för utfört arbete. Inkomstbegreppet motsvarar i princip vad som gäller i inkomstslaget tjänst enligt 32 § 1 mom. KL. Skattelagstiftningen innehåller dock inte någon definition av begreppet skattepliktig förmån. Klart är emellertid att med förmån avses i detta sammanhang ersättning för arbete som utges av en arbetsgivare i annan form än kontanta medel. För att en förmån skall vara skattepliktig skall den ha åtnjutits av den skattskyldige (jfr RÅ 1992 ref. 108). För att en förmån skall kunna anses ha åtnjutits av en skattskyldig måste vidare ett värde kunna åsättas förmånen så att det går att konstatera vad den skattskyldige erhållit dvs. vad arbetsgivaren utgivit till honom.

Ansvarsförsäkringar av den art varom nu är i fråga kan i regel anses ha en dubbel funktion. Försäkringen kan således innebära dels att bolaget i förekommande fall kan få ersättning för den skada som ledande befattningshavare åsamkat bolaget och dess aktieägare eller annan gentemot vilken bolaget i förhållande till berörd befattningshavare har ett principalansvar, dels att risken för olika befattningshavare att själva få svara för skada som de uppsåtligen eller av oaktsamhet orsakat (jfr 15 kap. 1 § ABL) minimeras eller helt elimineras. För de berörda befattningshavarna kan därför förekomsten av en sådan försäkring, beroende på befattningshavarens ställning och arbetsuppgifter och på den närmare utformningen av villkoren i ansvarsförsäkringen, medföra att behovet av att teckna privata ansvarsförsäkringar minskar.

Som påtalats ovan finns i förevarande mål inte någon närmare utredning om försäkringsvillkoren för nu aktuell ansvarsförsäkring. Det går vidare inte av utredningen att utläsa i vilken omfattning premiebetalningarna avser befattningshavare för vilka löner och andra ersättningar skall ingå i underlaget vid bestämmande av svenska arbetsgivaravgifter. Vad som upplysts om villkoren ger inte heller någon säker ledning när det gäller frågan huruvida försäkringen över huvud taget, med avseende på den premiebetalning bolaget gjort, kan medföra att en skattepliktig förmån skulle kunna uppkomma för någon befattningshavare inom bolaget.

Mot bakgrund av det nu anförda finner Regeringsrätten att utredningen i målet inte kan anses utvisa att premiebeloppet i förevarande fall skall ingå i bolagets underlag för arbetsgivaravgifter. Bolagets överklagande skall därför bifallas.”

Kommentar:
Domen är svårtolkad. Domen innebär dock att premier för en ansvarsförsäkring som betalas av arbetsgivaren kan utgöra en skattepliktig förmån för ledande befattningshavare hos arbetsgivaren som har ett personligt skadeståndsansvar enligt 15 kap. 1 § aktiebolagslagen, dvs. VD och styrelseledamöter. Detta gäller under förutsättning att det kan klarläggas att de omfattas av försäkringen och att ett värde kan åsättas förmånen.

Eftersom denna typ av försäkring i många fal omfattar inte bara VD och styrelseledamöter utan även underchefer m.fl., är det viktigt att närmare utreda vilka som omfattas av försäkringen och hur premien bestämts.

I de fall det kan utredas för vilka befattningshavare som omfattas av svensk socialförsäkring försäkringspremien ska anses vara en skattepliktig förmån, ska arbetsgivaravgifter betalas för den del av premiebetalningen som är hänförlig till dessa befattningshavare.

Genom Regeringsrättens dom är Skatteverkets ställningstagande från 2004-10-21 överspelat.