På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Promemorian En mer ändamålsenlig förvaltningsprocess (Ds 2010:17) Ju2010/4128/DOM

Datum: 2010-09-20

Dnr/målnr/löpnr:
131 393223-10/112
Justitiedepartementet
103 33 Stockholm

Skatteverket avger härmed yttrande över rubricerad promemoria.
 
Skatteverket motsätter sig bestämt förslagen att förkorta dels tiden för överklagande i skattemål till tre veckor, dels tiden för anslutningsöverklagande i skattemål till en vecka.
 
I övrigt har Skatteverket inget att erinra mot de i promemorian presenterade förslag som har anknytning till domstolarnas hantering av mål som rör verkets verksamhetsområde.

 
Förslaget avseende överklagandefrist om tre veckor
 
Skatteverket har i tidigare remissvar bestämt motsatt sig att tiden för överklagande i skattemål ska anpassas till de tidsfrister som följer av förvaltningsprocesslagen (1971:291), FPL. Denna inställning gäller alltjämt. I två remissvar har verket utförligt motiverat sitt ställningstagande och det som uttalats i dessa är i allt väsentligt fortfarande bärkraftigt (yttranden dels den 11 oktober 1996 med anledning av departementspromemorian Översyn av förvaltningsprocessen, Ds 1996:40, dels den 5 oktober 2004 med anledning av Domstolsverkets rapport Skattemålshanteringen vid länsrätterna och kammarrätterna, DV-Rapport 2004:4). Remissvaren, i de delar som avser denna fråga, biläggs detta yttrande.
 
I promemorian har förslaget att förkorta tiden för överklagande till tre veckor motiverats med att en enhetlig tidsfrist minskar risken för misstag, att onödiga fördröjningar av handläggningen kan undvikas, att skatteförvaltningen numera lyder under en och samma myndighet och att treveckorsfristen gäller för alla mål och ärenden i allmän domstol liksom för övriga mål i förvaltningsdomstol.
 
Vad avser risken för misstag och att en treveckorsfrist innebär att onödiga fördröjningar av handläggningen kan undvikas hänvisas till remissvaret från 1996.
 
När det gäller de organisatoriska skälen bör följande beaktas. Att skatteförvaltningen numera samlats hos en myndighet har möjliggjort en ökad koncentration av arbetsuppgifter på olika orter och ett mer effektivt arbetssätt.
Detta har i sin tur inneburit att ärenden i många fall utreds på en ort medan en eventuell domstolsprocess, på grund av gällande forumregler, prövas på en annan ort i landet. En konsekvens av detta är att processförare, som tidigare i huvudsak förde processer vid en och samma förvaltningsrätt, numera handlägger processer hos flera domstolar. Detta förhållande har snarare ökat risken för att domar kommer processförare tillhanda alltför sent. Enmyndighetsreformen har därför i detta hänseende på intet sätt inneburit att förutsättningarna ökat för en förkortning av tiden för överklagande. Verket har således svårt att se att nämnda reform utgör något bärkraftigt argument för en förkortning.
 
Skattelagstiftningen har med tiden blivit alltmer komplex och detta faktum återspeglar sig också i de avgöranden som meddelas av förvaltningsdomstolarna. Inte sällan föregås Skatteverkets omprövningsbeslut av revisioner där ett antal handläggare med specialistkompetens medverkat. Det kan vara revisorer, processförare och specialister inom ett visst sakområde. I många fall innehåller meddelade domar prövningar av flera olika skatteslag och taxeringsår/-redovisningsperioder. Den stora mängden av komplexa skattemål innebär enligt verkets mening att denna måltyp intar en särställning inom förvaltningsprocessen.
 
Av statistik framtagen av Domstolsverket framgår att länsrätterna under 2009, helt eller delvis, ändrade Skatteverkets beslut i 2 751 fall (exklusive mål rörande fastighetstaxering). Ändringsprocenten totalt uppgick detta år till 16 %; ändringsfrekvensen i mål om inkomst- och förmögenhetstaxering respektive mervärdesskatt uppgick till 22 % respektive 25 %). Under motsvarande period ändrades länsrätternas avgöranden av kammarrätterna i 1 156 fall (exklusive mål rörande fastighetstaxering).
 
Ett genomförande av förslaget skulle på ett betydande sätt försvåra myndighetens möjligheter att kunna fullgöra uppdraget att överklaga mål som bör bli föremål för en överprövning. En omständighet som i detta sammanhang bör framhållas är att Skatteverket i de flesta fall inte känner till när domstolen kommer att avgöra ett mål. Endast i de fall muntlig förhandling har hållits i ett mål kan verket förutse när dom är att vänta. Det nu sagda innebär att processförare i skattemål inte på samma sätt som gäller för parter i ett brottmåls- eller tvistemålsförfarande i allmän domstol, har ärendet i "färskt minne" när dom väl meddelas. Tiden som ofta krävs för uppdatering av ärendet och bedömning av om en dom bör överklagas, vilket pga. skattemålens ovannämnda komplexitet många gånger kräver samråd med revisorer eller rättsligt sakkunniga, medför enligt verkets mening att mycket starka skäl talar för att tvåmånadersfristen ska bestå.
 
Det bör också framhållas att verkets Rättsavdelning ansvarar för processföringen hos Regeringsrätten. Innan en bedömning kan göras om ärendet bör föras vidare krävs således dessutom att ansvarig handläggare på denna avdelning hinner sätta sig in i målet.
 
Det som sagts ovan gäller delvis också för den skattskyldige. När en dom kommer att meddelas är ofta inte möjligt att förutse. Är ärendet av komplicerad natur krävs inte sällan samråd med ett ombud, och även om ombudet sedan tidigare företrätt den skattskyldige kan, om handläggningen dragit ut på tiden, ombudet behöva tid för att uppdatera sig.
 
Verket vill därutöver betona det som i remissvaret från 1996 sägs angående domstols möjlighet att expediera en dom inom en vecka från dagen för beslutets meddelande.
 
En konsekvens av ett införande av en treveckorsfrist kommer således, som framhållits i tidigare remissärenden, med största sannolikhet att medföra att såväl Skatteverket som skattskyldiga i många fall nödgas inkomma med reservationsvisa överklaganden.
 
Sammanfattningsvis är det verkets mening att det finns mycket goda skäl som talar för att tvåmånadersfristen ska bestå även fortsättningsvis.

 
Förslaget avseende frist om en vecka vid anslutningsöverklagande
 
Enligt verkets mening innebär en förkortning till en vecka att bestämmelsen om anslutningsöverklagande, i vart fall för det allmännas del, i alltför många fall blir i stort sett verkningslös.
 
I promemorian motiveras förslaget med att denna frist gäller för alla tvistemål och brottmål i allmän domstol. För dessa måltyper gäller dock som huvudregel att en part i förväg känner till när motpartens frist löper ut. Det är således lätt för en part att kontrollera om motparten valt att överklaga en dom.
 
Inom förvaltningsprocessen räknas för en enskild tiden för överklagande från den dag klaganden fick del av beslutet. Denna tidpunkt är inte möjlig att förutse för Skatteverket och i vissa fall är det så att domstolen inte lyckas delge domen över huvud taget. Eftersom risken är överhängande att verket inte ges möjlighet att ta del av den enskildes överklagande inom sådan tid att ett överklagande är möjligt, krävs det således att verket med mycket korta mellanrum måste kontakta domstolen för att efterhöra om den skattskyldige inkommit med ett överklagande. En sådan ordning framstår enligt verkets mening som orimlig.

 
Förslaget avseende utgångspunkten för beräkning av tiden för överklagande
 
Om det hållits en muntlig förhandling och beslut meddelats vid förhandlingen, eller om det vid förhandlingen har angetts när beslutet kommer att meddelas, är förhållandena i allt väsentligt jämförbara med dem som gäller vid allmän domstol.
Enligt verkets mening framstår förslaget att i sådana fall beräkna fristen från den dag domstolen meddelar beslutet som rimligt.
 
Enligt Skatteverket bör, som sagts i det föregående, tiden för överklagande alltjämt vara två månader. I den i föregående stycket angivna situationen finns emellertid mindre anledning att ifrågasätta en förkortning av tiden för överklagande till tre veckor. Det gäller såväl för den skattskyldige som för Skatteverket. Ett alternativ skulle kunna vara att tvåmånadersfristen utgör en huvudregel men att en kortare frist ska gälla, både för Skatteverket och enskilda, när förhållandena är sådana som framgår av förslaget till 6 a § tredje stycket FPL. Det som talar emot en sådan lösning är att det framstår som mindre lämpligt att ha två olika frister för skattemålen.
 
Om förslaget att utmönstra tvåmånadersfristen ändå antas är det verkets uppfattning att utgångspunkten för fristberäkningen även för det allmänna ska vara den dag då verket fick del av beslutet.
 
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör i närvaro av rättschefen Vilhelm Andersson, enhetschefen Stina Ögren, sektionschefen Jonas
Grönkvist och rättslige experten Olle Sundin, föredragande.