Dnr. 10777-01/120
Skattedeklaration och annan redovisning av skatt eller avgift som ska lämnas enligt skattebetalningslagen (1997:483) ska kunna lämnas genom ombud.
Möjligheten att lämna skattedeklaration genom ombud avser både deklarationer som lämnas i pappersform och som elektroniskt dokument. En av ett ombud undertecknad deklaration ska godtas om fullmakt har bifogats deklarationen. Fullmakten ska lämnas på av RSV fastställt formulär. Skattemyndigheten får medge undantag från skyldigheten att inge fullmakt. Vid elektronisk deklaration ska ombudet få en egen elektronisk signatur att använda i sitt uppdrag.
Idag gäller enligt 10 kap. 25 § skattebetalningslagen att skattedeklaration ska vara egenhändigt underskriven av den som är skyldig att lämna deklarationen eller av den som är behörig företrädare enligt 23 kap. 3-5 §§ samma lag.
Inför den nya lagen (2001:1227) om självdeklarationer och kontrolluppgifter föreslog Skattekontrollutredningen (SOU 1998:12) att både självdeklaration och skattedeklaration skulle kunna lämnas genom ombud. Utredningen anförde bl.a. följande. Det är rationellt och av stort värde för t.ex. dem som ska redovisa en näringsverksamhet att kunna anförtro upprättandet och insändandet av självdeklarationen åt personer eller företag med särskild erfarenhet och kompetens på området. Utredningen ansåg också ett sådant förfarande vara tidsbesparande. Även RSV har, i yttrande över departementspromemorian (Ds 2000:70) En ny lag om självdeklarationer och kontrolluppgifter, framhållit att det är önskvärt att deklaration kan undertecknas av ombud.
Som redan framgått förverkligades inte Skattekontrollutredningens förslag. Anledningen härtill framgår av prop. 2001/02:25 s. 86 ff. Regeringen angav i huvudsak följande emot att införa en möjlighet att lämna deklaration genom ombud. Det ansågs inte självklart att god revisorssed skulle tillåta revisorer att vara ombud och att behovet av ombud i sådana fall torde vara begränsat. Vidare angavs att problem kunde uppkomma med utredningen av vem det straffrättsliga ansvaret skulle åvila vid skattebrott. Slutligen kunde behovet av att anlita ombud inte anses helt klarlagt.
RSV anser alltjämt att vägande skäl talar för att deklaration ska kunna lämnas genom ombud. Då skälen framstår som särskilt starka i fråga om skattedeklaration har RSV i nuläget valt att begränsa sitt förslag till detta område. Enligt RSV:s mening kommer förslaget, om det genomförs, att underlätta framför allt för små företag. Allmänt sett ansluter RSV:s förslag nära till Skattekontrollutredningens.
När det gäller frågan om behovet av att anlita ombud kan följande sägas. Varje månad lämnas ca 400 000 skattedeklarationer. Det förhållandet att företag ofta lämnar skattedeklaration tolv gånger per år ställer särskilda krav på företagarna i fråga om arbetsinsats, vilken inte sällan utförs under tidspress. För att hantera nämnda krav, samt för att få tillgång till särskild kompetens, anlitar merparten av de mindre företagen en bokföringsbyrå eller liknande för att dels sköta bokföringen, dels upprätta deklarationer. En följd av gällande ordning är exempelvis att deklarationerna måste skickas mellan byrån och den som är behörig att skriva under dem, vilket medför tidsförluster. Mot den beskrivna bakgrunden skulle det, som också Skattekontrollutredningen framhållit, naturligtvis vara rationellt för företagen om byråer eller motsvarande kunde underteckna deklarationerna i egenskap av ombud. I en RSV-rapport, om företags lämnande av skattedeklarationer via Internet, som är planerad att publiceras i april 2002 redovisas också att företagen har ett stort behov av ett ombudsförfarande. Detta gäller oavsett om uppgifterna lämnas i pappersform eller elektroniskt. För småföretagen handlar det framför allt om att kunna ge en extern redovisningskonsult eller motsvarande fullmakt att deklarera, medan de stora företagen i stället har behov av att låta någon anställd lämna företagets deklarationer. Framför allt för de små företagen försvåras ett elektroniskt uppgiftslämnande av att de idag inte har denna möjlighet.
I nära anslutning till frågan om behovet av att anlita ombud uppkommer frågan om hur det gällande regelsystemet fungerar i praktiken. Enligt vad RSV har erfarit är det inte ovanligt att företagare som anlitar redovisningsbyråer eller liknande lämnar sina skattedeklarationer undertecknade in blanco till byrån som sedan fyller i dem allt eftersom. Därmed får kravet på egenhändig underskrift i realiteten anses åtminstone delvis urholkat. En ytterligare faktor som bör beaktas i sammanhanget är att skattemyndigheten i praktiken har starkt begränsade möjligheter att kontrollera om det är en behörig person som undertecknat skattedeklarationen. Endast i uppenbara fall kräver myndigheten komplettering med behörig underskrift. Enligt RSV:s uppfattning talar förekomsten av in blanco förfaranden och kontrollsvårigheter för att tillåta underskrift genom ombud.
För den händelse att lämnade uppgifter befinns oriktiga bör det straffrättsliga ansvaret utkrävas av de inblandade parterna efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger var och en till last. Regeringen har dock, som nämnts ovan, framhållit att det i en ombudssituation kan uppkomma problem med utredningen av vem, den avgifts- eller skattskyldige eller ombudet, som bär det straffrättsliga ansvaret vid skattebrott. RSV delar regeringens uppfattning att skattebrottsutredningar som innefattar ett eller flera ombud i regel torde bli mer komplexa. Samtidigt bör denna nackdel vägas mot de fördelar som kan förväntas uppkomma med ett ombudsförfarande.
En relevant utgångspunkt för en sådan bedömning kan vara det ombudsförfarande som infördes genom 1973 års tullag. Inför den lagen tog dåvarande Generaltullstyrelsen upp bl.a. de här aktuella problemen avseende utredningen av det straffrättsliga ansvaret, (prop. 1972:110 s.64). Som redan framgått hindrade dock inte problemen att lagstiftningen infördes. Problematiken berördes inte vid införandet av 1987 års tullag. Däremot konstaterades det att ombudsförfarandet kommit att utnyttjas i betydligt större utsträckning än vad man ursprungligen räknat med. Vidare uppgav dåvarande Generaltullstyrelsen bl.a. att ett avskaffande eller en ändring av ombudsförfarandet skulle få stora återverkningar på tullsystemet (prop. 1986/87:166 s. 48). Även i nu gällande tullagstiftning, som har EG-rättslig grund, finns ett ombudsförfarande.
På tullområdet synes ombudsförfarandet under lång tid fungerat väl. Skattekontrollutredningen hänvisade också till att en utvärdering från 1985 visade att erfarenheterna av systemet i stort varit goda. Enligt RSV:s mening finns det därför anledning att tro att ett ombudsförfarande som sådant också skulle fungera väl avseende skattedeklarationer. Mot bakgrund av vad som sagts ovan om behovet av att anlita ombud och hur gällande regelsystem fungerar finns även anledning att anta att förfarandet kommer att utnyttjas i stor omfattning. Förutom effektivitetsvinster innebär ett ombudsförfarande dessutom ökad valfrihet för företagen. Om detta sammantaget vägs mot de nackdelar förfarandet medför vid utredningen av det straffrättsliga ansvaret vid skattebrott, anser RSV att nackdelarna inte kan tillmätas avgörande betydelse.
Vad i övrigt gäller oriktiga uppgifter lämnade i skattedeklaration är den avgifts- eller skattskyldige bunden av de uppgifter som lämnas genom av ett av honom anlitat ombud. Han kan komma att efterbeskattas för oriktiga uppgifter i deklarationen och är också skyldig att betala eventuellt skattetillägg.
En invändning mot att införa ett ombudsförfarande var som nämnts inledningsvis att det är osäkert om god revisorssed skulle tillåta revisorer att vara ombud. Med tanke på att en revisor ska inta en opartisk och självständig ställning till sina klienter, får det anses principiellt olämpligt att en vald revisor uppträder som ombud för en revisionsklient. Enligt RSV:s mening torde dock detta förhållande kunna hanteras utan alltför stora svårigheter. Exempelvis skulle bokföring och upprättande av skattedeklarationer kunna skötas av en anställd vid en bokföringsbyrå, som i egenskap av ombud också undertecknar deklarationerna. Revisionsfunktionen skulle däremot utföras av en vald auktoriserad eller godkänd revisor vid en revisionsbyrå som saknar anknytning till den förstnämnda byrån.
Avslutningsvis framgår av det ovan sagda att förslaget inte har någon negativ effekt för statsbudgeten och att det leder till en minskad administrativ börda för små företag.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.