På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Förhandsbesked från Skatterättsnämnden

Gränsöverskridande koncernbidrag

Beslutande instans: Skatterättsnämnden

Datum: 2006-09-29

Område: Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
-
Koncernbidrag från svenskt dotterföretag till finländskt moderföretag fick inte dras av
 
Inkomsttaxering 2005-2007
 
T Oyj äger samtliga aktier i TP AB som i sin tur äger samtliga aktier i TS AB. Moderföretaget har underskott som fastställts vid beskattningen i Finland. Såväl TP AB som TS AB har för avsikt att ge koncernbidrag till T Oyj i syfte att utjämna detta underskott. Sådana koncernbidrag är skattepliktig inkomst för moderföretaget i Finland.
 
Förutsättningarna för avdrag för koncernbidrag mellan dotterföretagen och det finska moderföretaget brister eftersom moderföretaget, som inte är skattskyldigt i Sverige för den näringsverksamhet som bidraget hänför sig till, enligt 35 kap. 2 och 2 a §§ IL  inte kan behandlas som ett moderföretag vid tillämpningen av bestämmelserna.
 
Frågan var om en prövning mot reglerna om etableringsfriheten i artiklarna 43 och 48 EG-fördraget (EG) kan leda till att avdrag ändå ska medges. Nämnden svarade nej och gjorde följande bedömning:
 
"T Oyjs innehav av dotterföretag i Sverige utgör en sådan etablering som omfattas av artikel 43 EG (jfr artikel 48). En skillnad i behandling av dotterföretag med hemvist i landet beroende på om moderföretaget hör hemma här eller ej utgör ett hinder för etableringsfriheten som i princip är förbjudet enligt artikel 43 EG (jfr mål C-324/00, Lankhorst-Hohorst, REG 2002 s. I-9977 punkten 32). Det skattskyldighetsvillkor som uppställs i reglerna om koncernbidrag innebär att dotterföretagen till T Oyj missgynnas vid en jämförelse med svenska dotterföretag till ett svenskt moderföretag. Reglerna om koncernbidrag gör att det blir mindre attraktivt för företag med hemvist i andra medlemsstater att etablera dotterföretag i Sverige än för svenska företag. Skattskyldighetsvillkoret utgör därmed ett hinder för etableringsfriheten.
 
Frågan är om detta hinder kan motiveras.
 
EG-domstolen har prövat ett motsvarande krav i de brittiska bestämmelserna för resultatutjämning inom en koncern (mål C-446/03, Marks & Spencer, REG 2005 s. I-10837). När domen behandlas i fortsättningen används enligt den svenska översättningen av domen begreppen vinster och förluster i stället för överskott och underskott.
 
Bestämmelserna innebar i korthet att en förlust som uppstod i ett bolag inom en koncern kunde utnyttjas av ett annat bolag inom koncernen genom att rätten till avdrag för förlusten fick överföras till och utnyttjas mot vinster i det senare bolaget (koncernavdrag). Möjligheterna till koncernavdrag avseende förlust som uppkommit i ett utländskt koncernbolag begränsades dock av att fråga var om förlust i en bolagets filial etablerad i Förenade kungariket och att det bolag som yrkade koncernavdrag hade vinst som skulle tas till beskattning i Förenade kungariket.
 
I Marks & Spencer-målet hade ett moderbolag i Förenade kungariket yrkat avdrag för förluster som uppkommit i dotterbolag hemmahörande i Belgien, Tyskland och Frankrike. EG-domstolen konstaterade att ett system som generellt utesluter möjligheterna till gränsöverskridande resultatutjämning kan utgöra ett hinder för moderbolaget att utöva sin etableringsfrihet genom att bolaget avskräcks från att bilda dotterbolag i andra medlemsstater. En sådan inskränkning är bara tillåten om syftet med den är legitimt och överensstämmer med fördraget och om den kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset (punkterna 33-35).
 
Domstolen fann att de prövade bestämmelserna uppfyllde dessa krav och att de även var ägnade att säkerställa att det eftersträvade syftet uppnåddes. Därvid hänvisade domstolen till tre berättigandegrunder (punkterna 42-51).
 
För det första ansågs säkerställandet av fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna kräva att ett och samma lands skatteregler tillämpas på såväl vinster som förluster. Om bolagen gavs en valmöjlighet beträffande var deras förluster skall beaktas skulle den välavvägda fördelningen av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna allvarligt äventyras. För det andra hänvisade domstolen till att bestämmelserna undanröjde risken för att förlusterna beaktas två gånger. För det tredje framhöll domstolen att bestämmelserna också undanröjde risken för skatteundandragande bestående i att överföring av förluster organiseras på ett sådant sätt inom koncernen den riktas till bolag som är hemmahörande i de medlemsstater som tillämpar de högsta skattesatserna och i vilka värdet på förlusterna ur skattesynpunkt följaktligen är högst.
 
En ytterligare förutsättning för att kunna godta bestämmelser som utgör hinder för etableringsfriheten är att bestämmelserna inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de syften som eftersträvas. Enligt domstolen gick den inskränkande åtgärden som var ifråga i Marks & Spencer-målet i princip utöver vad som var nödvändigt för att uppnå det huvudsakliga syfte som eftersträvades i en situation där
 
- ett dotterbolag med hemvist i utlandet har uttömt de möjligheter som erbjuds i dess hemviststat att beakta förluster under det beskattningsår som avdragsyrkandet avser och beträffande tidigare beskattningsår, i förekommande fall genom en överföring av förluster till en utomstående eller genom att nämnda förluster kvittas mot vinster som uppkommit i dotterbolaget under tidigare beskattningsår, och
 
- det inte finns någon möjlighet att förlusterna i det utländska dotterbolaget skulle kunna utnyttjas i dess hemviststat för framtida beskattningsår, vare sig av dotterbolaget självt eller av en utomstående, vilket särskilt gäller vid en överlåtelse av dotterbolaget till den utomstående parten (punkten 55).
 
Enligt EG-domstolen strider det mot artiklarna 43 och 48 EG att en medlemsstat inte tillåter ett moderbolag med hemvist där som visar att det uppfyller nämnda villkor att få avdrag för förluster som uppkommit i dess utländska dotterbolag (punkten 56).
 
Av Marks & Spencer-målet följer således att ett moderbolag som etablerat dotterbolag i andra medlemsstater i undantagsfall har rätt att dra av förluster som uppkommit i dessa dotterbolag. En sådan rätt föreligger dock endast om möjligheten att utnyttja dessa förluster i dotterbolagsstaten är helt uttömda.
 
I det här aktuella fallet skall ett koncernbidrag ges från svenska dotterföretag till ett finskt moderföretag vilket principiellt är detsamma som att överföra moderföretagets förluster till de svenska dotterföretagen. Frågan är om slutsatserna i Marks & Spencer-målet är giltiga även i detta fall.
 
Om en skyldighet till förlustutjämning över gränserna, motsvarande den som anges i Marks & Spencer-målet, skulle gälla när förluster inte kan utnyttjas i moderbolagsstaten, skulle möjlighet öppnas för koncerner med dotterbolag i flera länder att välja i vilket av dessa länder förlusterna skall dras av. Av Marks & Spencer-målet framgår att EG-domstolen anser det motiverat att en sådan valmöjlighet motverkas.
 
Frågan om en medlemsstat där ett utländskt företag genomför en sekundär etablering är skyldigt att vid beskattningen av denna etablering medge avdrag för förluster som uppkommit i företagets hemland har vidare prövats av EG-domstolen i mål C-250/95, Futura, REG 1997 s. I-2471. Målet gällde etablering genom fast driftställe i en annan medlemsstat. Med hänvisning till den skatterättsliga territorialitetsprincipen godtog EG-domstolen att den medlemsstat där det fasta driftstället var beläget vägrade avdrag för förluster i den verksamhet som bedrevs i det land där bolaget var hemmahörande eftersom inkomster från denna verksamhet inte beskattades i den stat där det fasta driftstället fanns (punkterna 21-22). Någon anledning att anta att domstolen inte skulle ha haft samma synsätt om det i stället gällt en etablering genom ett dotterbolag föreligger enligt nämndens mening inte.
 
Med hänsyn till det anförda anser nämnden att den skyldighet till gränsöverskridande förlustutjämning som följer av EG-domstolens praxis inte kan anses gå längre än till den situation som var föremål för prövning i Marks & Spencer-målet, dvs. överföring av förluster från utländska dotterbolag till ett inhemskt moderbolag.
 
Härav följer att ett förbud mot avdrag i den aktuella situationen kan rättfärdigas, varför avdragsförbudet inte strider mot EG-fördraget."
 
Tre ledamöter var skiljaktiga. De ansåg att det svenska systemet med koncernbidrag principiellt inte skiljer sig från det brittiska system som var föremål för prövning i Marks & Spencer-målet. Rätten till resultatutjämning mellan företag som ingår i en koncern kan ses som en förmån för koncernen som sådan även om avdragsrätten tillkommer vissa företag inom denna. Med det synsättet kan någon skillnad inte göras på grund av koncernbidragets riktning. Om avdrag inte medges förvägras koncernen en förmån. En prövning av territorialitetsprincipen ansågs inte påverka bedömningen. De skiljaktiga fann det dock i det förevarande ärendet inte visat att samtliga möjligheter uttömts för mottagaren eller annan att utnyttja underskotten i hemviststaten varför sökandebolagen inte fick dra av koncernbidrag till moderföretaget.     
 
Kommentar:
Skatteverket har överklagat förhandsbeskedet och yrkat att det fastställs.