Inkomsttaxering 2005 – 2007

Enligt 25 kap. 8 § 2 inkomstskattelagen (1999:1229), IL, får en kapitalförlust inte dras av om den uppkommit vid avyttring till ett företag i intressegemenskap och ersättningen understiger den avyttrade tillgångens marknadsvärde utan att det är affärsmässigt motiverat.

Ett dotterbolag (bolaget) innehar en fastighet med ett skattemässigt värde om 568 milj kr. Marknadsvärdet är 400 milj kr och taxeringsvärdet är 237 kr. Bolaget avser att överlåta fastigheten till sitt moderbolag för 237 milj kr, motsvarande taxeringsvärdet, utan att detta är affärsmässigt motiverat. Överlåtelsen kommer således att ske med förlust. Bolagets fråga är om bolaget vid moderbolagets framtida avyttring av fastigheten till en extern köpare har rätt till avdrag för den del av förlusten som är verklig, dvs för skillnaden mellan skattemässigt värde och marknadsvärdet, eller om avdragsrätten helt faller bort på den grunden att marknadspriset vid avyttringen till moderbolaget överstiger försäljningspriset.

FÖRHANDSBESKED

” Bestämmelsen i 25 kap. 8 § 2 inkomstskattelagen (1999:1229), IL, hindrar inte att bolaget får avdrag för den kapitalförlust motsvarande skillnaden mellan skattemässigt värde och marknadsvärde som uppkommer vid överlåtelsen av fastigheten till moderbolaget.”

MOTIVERING

” Bakgrunden till bolagets fråga är osäkerhet om hur avdragsförbudet i 25 kap. 8 § 2 IL skall tolkas. Enligt bestämmelsen får kapitalförlusten inte dras av om ersättningen understiger den avyttrade tillgångens marknadsvärde utan att det är affärsmässigt motiverat.

Nämnden gör följande bedömning.

Den i ärendet aktuella bestämmelsen infördes år 1998 i 2 § 4 a mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt som en del i ett sammanhållet system för beskattning vid omstruktureringar som även reglerar bl.a. överlåtelser av tillgångar till underpris (prop. 1998/99:15).

Vid införandet av inkomstskattelagen behandlades dels samordningen mellan 25 kap. 8 § 2 IL (då i 25 kap. 29 § IL) och de allmänna bestämmelserna om kapitalförlust i 44 kap. 23–24 §§ IL, dels den fråga som aktualiseras här, att avdragsförbudet i 25 kap. 8 § 2 IL enligt lagrummets ordalydelse kan leda till att rätten till avdrag för en viss kapitalförlust i sin helhet går förlorad så snart ersättningen understiger marknadsvärdet (prop. 1999/2000:2 del 3 s. 426 och del 2 s. 335). Däremot uppmärksammades inte bestämmelsens förhållande till underprisreglerna, vilka numera finns i 22 och 23 kap. IL (jfr prop. 1998/99:15 s. 250 och 296 f.).

Eftersom överlåtelsen av fastigheten i förevarande fall sker mot en ersättning under marknadsvärdet är det fråga om ett uttag enligt 22 kap. 3 § IL. Uttaget skall enligt 22 kap. 7 § IL behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (uttags-beskattning). I det fall marknadsvärdet på tillgången är lika med eller lägre än tillgångens skattemässiga värde saknas enligt 23 kap. 2 § 3 IL möjlighet att tillämpa reglerna om undantag från uttagsbeskattning i det kapitlet. Det innebär att bolaget skall som intäkt på grund av överlåtelsen ta upp fastighetens marknadsvärde.

En konsekvens av att uttaget skall behandlas som om tillgången avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet bör vara att denna beskattningseffekt beaktas för att bestämma ersättningens storlek även i andra sammanhang där beskattningsåtgärder aktualiseras med anledning av överlåtelsen. Förarbetena får anses ge stöd för en sådan tolkning (prop. 1998/99:15 s. 150). Det förhållandet att det därmed inte synes kunna uppkomma någon situation då avdragsbegränsningen skulle kunna aktualiseras medför ingen annan bedömning.

Med hänsyn härtill anser nämnden att ersättningen vid tillämpning av 25 kap. 8 § 2 IL skall anses utgöras av fastighetens marknadsvärde. Det innebär att bestämmelsen inte hindrar att bolaget vid tillämpning av övriga bestämmelser i kapitlet får beakta den kapitalförlust som består av skillnaden mellan fastighetens skattemässiga värde och marknadsvärdet.”

Kommentar:
Skatteverket avser att överklaga förhandsbeskedet.