Mervärdesskatt: redovisningsperioder under tiden 1 juni 2004 – 31 maj 2007

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

Bolaget X AB erbjuder via sina återförsäljare en märkesförsäkring till bilkunder. Försäkringsgivare är Y AB. I ett samarbetsavtal har bolaget och försäkringsbolaget reglerat parternas åligganden när det gäller marknadsföringskostnader, försäljningskostnader, produktutformning, premiesättning samt vinstdelning.

Fråga är bl.a. om de tjänster som bolaget X AB tillhandahåller omfattas av undantaget i 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen, ML.

Skatterättsnämnden beslutade följande.

”FÖRHANDSBESKED

Fråga 1

Den verksamhet som X AB skall bedriva enligt det ingivna avtalsutkastet innebär inte att bolaget omsätter sådana försäkringstjänster som avses i 3 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200), ML.

Frågorna 2 och 3

X AB skall genom sin verksamhet enligt avtalet anses tillhandahålla försäkringsbolaget en tjänst vars omsättning är skattepliktig.

MOTIVERING

Bolaget X AB och försäkringsbolaget Y AB har inlett ett samarbete avseende försäkring av bilar, som säljs av X AB:s återförsäljare. Utgångspunkten för verksamheten är att endast märkesverkstäder anlitas och endast originaldelar används vid reparationer i anledning av inträffat försäkringsfall. Avtalet om denna s.k. märkesförsäkring innebär i huvudsak följande.

Försäkringsbolaget Y AB skall vara försäkringsgivare, svara för administration av försäkringarna såsom premieavisering, premie- och regressinkassering, besiktning och skadeutbetalningar. Y AB skall vidare bl.a. svara för den löpande marknadsföringen, vilket innebär att bearbeta och utbilda X AB:s auktoriserade distributörer, att hålla register över alla ombud samt betala deras ombudsprovisioner, 50 kr per såld försäkring.

I X AB:s åtagande ingår att genom sina auktoriserade distributörs- och reparatörsorganisationer marknadsföra och sälja försäkringen. X AB beslutar därvid om bl.a. annonsering och informationsmaterial och bekostar broschyrer, affischer och utskick av direktreklam. X AB skall vidare bereda Y AB möjlighet att kontinuerligt informera och diskutera försäkringen på olika detaljistmöten.

X AB och Y AB skall också gemensamt ta fram en årlig plan avseende aktiviteter utöver de löpande marknadsaktiviteterna. X AB och Y AB skall samråda när det gäller produktutformningen och premiesättningen och avsikten är att premierna skall ligga under andra marknadsledande försäkringsbolags premier för motsvarande försäkringar.

Parterna skall i princip själva stå för kostnaderna för sina åtaganden enligt avtalet. Genom avtalet äger X AB rätt till del i vinsten beräknad på sätt som parterna särskilt kommit överens om. För år 2004 motsvarar denna del 3,5 procent av premieintäkterna. Återstående del av vinsten tillfaller Y AB.

Fråga i ärendet är i första hand om X AB genom sin verksamhet enligt avtalet skall anses tillhandahålla försäkringstjänster enligt 3 kap. 10 § ML (fråga 1). Om så inte är fallet uppkommer frågan om X AB genom avtalet kan anses tillhandahålla Y AB en skattepliktig tjänst (frågorna 2 och 3).

Fråga 1

Omsättning av försäkrings- och återförsäkringstjänster, inbegripet tjänster som tillhandahålls av försäkringsmäklare eller andra förmedlare av försäkringar och som avser försäkringar eller återförsäkringar, är enligt 3 kap. 10 § ML undantagen från skatteplikt.

Motsvarande bestämmelse finns i artikel 13 B a i sjätte mervärdeskattedirektivet (77/388/EEG), enligt vilken försäkrings- och återförsäkringstransaktioner, däribland närstående tjänster som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter, är undantagna från skatteplikt.

Någon definition av begreppet försäkringstjänst respektive försäkringstransaktion finns inte vare sig i ML eller i sjätte mervärdesskattedirektivet. I domen angående Card Protection Plan Ltd, mål C-349/96, gjorde EG-domstolen vissa uttalanden rörande innebörden av begreppet försäkringstransaktion. Domstolen anförde således att en försäkringstransaktion, enligt en allmän uppfattning, kännetecknas av att en försäkringsgivare åtar sig att, mot förskottsbetalning av en premie, tillhandahålla försäkringstagaren den prestation som parterna kom överens om när avtalet ingicks, för det fall försäkringsrisken skulle förverkligas (p. 17 i domen). Av denna definition av begreppet försäkringstransaktion framgår att det är av betydelse vem som är mottagare av tjänsten och att en försäkringstransaktion till sin natur innefattar ett avtalsförhållande mellan den som tillhandahåller försäkringstjänsten och den person, nämligen den försäkrade, vars risk täcks av försäkringen (p. 41 i EG-domstolens dom i mål C-240/99 angående Försäkringsaktiebolaget Skandia (publ).

Med hänsyn till att det är Y AB som är försäkringsgivare avseende den aktuella försäkringen kan X AB i enlighet med vad som anförts i det föregående inte anses tillhandahålla en försäkring.

Fråga uppkommer då om X AB genom sin verksamhet enligt avtalet kan anses förmedla av Y AB tillhandahållna försäkringar.

Begreppen ”förmedlare av försäkringar” i ML respektive till försäkringstransaktioner ”närstående tjänster som utförs av försäkringsmäklare och försäkringsagenter” i sjätte mervärdesskattedirektivet har inte definierats. Enligt Europaparlamentets och Rådets direktiv 2002/92/EG om försäkringsförmedling definieras i artikel 2 3 första stycket begreppet ”försäkringsförmedling” som verksamhet som består i att lägga fram, föreslå eller utföra annat förberedande arbete inför ingåendet av försäkringsavtal, eller att ingå sådana avtal eller att bistå vid förvaltning och fullgörande av sådana avtal särskilt vid skada. I tredje stycket nämnda punkt anges att tillhandahållande av information i enskilda fall inom ramen för annan yrkesverksamhet förutsatt att denna verksamhet inte syftar till att bistå kunden med ingåendet eller fullgörandet av ett försäkringsavtal, yrkesmässig handläggning av ett försäkringsföretags skador samt värdering och reglering av skador inte skall anses vara försäkringsförmedling.

Även om ett begrepp som används i mervärdesskattesammanhang inte nödvändigtvis skall tolkas mot bakgrund av hur motsvarande begrepp har definierats i andra sammanhang bör, vid tolkningen av begreppet försäkringsförmedling, viss ledning kunna hämtas från hur begreppet har definierats i det ovan nämnda direktivet 2002/92/EG (jfr p. 18 i EG-domstolens dom i mål C-349/96 ang. Card Protection Plan Ltd och p. 89 i Generaladvokatens yttrande den 3 oktober 2003 i mål C-8/01 ang. Assurandör-Societetet samt RÅ 1996 not. 243).

Av handlingarna framgår att Y AB betalar en bonus på 50 kr till säljande ombud (återförsäljare m.fl.) för varje såld försäkring. Dessa är i förhållande till X AB med ett undantag fristående personer. Den verksamhet som X AB enligt avtalsutkastet skall bedriva för egen del kan enligt nämndens mening inte anses utgöra försäkringsförmedling i den mening som avses i direktivet 2002/92/EG. Något skäl för att verksamheten trots detta skall anses utgöra försäkringsförmedling vid tillämpningen av 3 kap. 10 § ML föreligger inte.

Frågorna 2 och 3

Med hänsyn till svaret på fråga 1 uppkommer frågan om X AB med utgångspunkt i det ingivna avtalsutkastet kan anses tillhandahålla Y AB någon annan tjänst och, om så skulle anses vara fallet, omsättning av denna tjänst är skattepliktig.

Vid bedömningen är den av bolagen åberopade domen i mål C-77/01 rörande Empresa de Desenvolvimento Mineiro SGPS SA (EDM) av visst intresse. EDM ingick i tre olika konsortier vars ändamål var att spåra och bedöma gruvfyndigheter. EDM:s verksamhet i vart och ett av dessa konsortier bestod i att utföra tekniska undersökningar m.m. Frågan i målet var bl.a. om de arbeten EDM utförde utgjorde ekonomisk verksamhet enligt sjätte mervärdesskattedirektivet. EG-domstolen anförde i p. 91 i domen att sådana arbeten som var i fråga och som utförts av medlemmarna i ett konsortium i enlighet med bestämmelserna i ett konsortialavtal och som svarar mot den avtalsenliga del som var och en av dessa har tilldelats inte utgör en varuleverans eller något tillhandahållande av tjänster mot vederlag i den mening som avses i artikel 2.1 i sjätte direktivet och är således inte heller någon skattepliktig transaktion i enlighet med detta direktiv. När en medlem av konsortiet utför mer än det arbete som åligger denne enligt nämnda avtal och detta föranleder betalning från de övriga medlemmarna i konsortiet utgör detta extra arbete däremot ett tillhandahållande mot vederlag i den mening som avses i nämnda bestämmelse.

Nämnden gör följande bedömning.

I enlighet med vad som anförts i motiveringen till svaret på fråga 1 är det Y AB ensamt som är att betrakta som försäkringsgivare. Den försäkring som köpare av bilar tecknar avser således en försäkringstjänst som tillhandahålls av Y AB även om X AB har ett visst inflytande vid utformningen av försäkringsvillkoren m.m. Av de premieintäkter som Y AB uppbär i försäkringsverksamheten tillfaller en viss del enligt avtalet X AB men till synes utan direkt beaktande av skadeutfallet och det slutliga resultatet av försäkringsverksamheten. X AB:s verksamhet enligt avtalet framstår vid en samlad bedömning i allt väsentligt som en egen särskild verksamhet som – även om den också främjar återförsäljarnas och märkesverkstädernas rörelser – innefattar tillhandahållande av marknadsföringsåtgärder till Y AB i samband med att det bolaget utvidgar och utvecklar sitt affärsområde. Avtalet kan således inte anses utgöra ett sådant ömsesidigt förpliktande avtal av det slag som EG-domstolen hade att bedöma i målet C-77/01 ang. EDM. Den ”rätt till del i vinst” som X AB har enligt punkt 5 i avtalet får därför anses som ersättning för en av X AB tillhandahållen tjänst. Omsättningen omfattas inte av något undantag från skatteplikt.

Den i det föregående gjorda bedömningen får också anses vara i överensstämmelse med sjätte mervärdesskattedirektivet.

Med hänsyn till bedömningen av frågorna 1-3 förfaller frågorna 4-6.”

Kommentar:
Förhandsbeskedet har överklagats av sökanden.