Förhandsbesked angående mervärdesskatt

Omständigheterna i ärendet var i huvudsak följande.

En ekonomisk förening, med verksamhet att driva äldreomsorg, äldreboende och dagligverksamhet ansökte hos Skatterättsnämnden (SRN) om förhandsbesked mot bakgrund av följande frågeställning: Är det skillnad i momshänseende om hemtjänst tillhandahålls/säljs till en kommun eller till den enskilde/omsorgsbehövande personen i det fall kommunen vägrat köpa finskspråkig tjänst och där kommunen ifråga endast erbjuder tjänsten på svenska trots att den behövande saknar färdigheter i svenska och därför vill köpa finskspråkig hemtjänst direkt av föreningen?.

Av föreningens komplettering till ansökan gjordes följande precisering. Ansökan gäller två typfall; dels sådana stödbehövande som fått biståndsbedömning, men vill köpa tjänsten direkt från föreningen därför att de vill ha tjänsten utförd på finska och dels stödbehövande som på grund av språksvårigheter upplever kontakten med biståndsbedömarna som jobbig. De tjänster som föreningen erbjuder är till sin natur av samma slag som kommunen tillhandahåller -med den skillnaden att kommunikationen med de stödbehövande fungerar på deras modersmål.

SRN beslutade följande.

FÖRHANDSBESKED

Undantaget från skatteplikt för omsättning av tjänster avseende social omsorg enligt 3 kap. 4 § första stycket mervärdesskattelagen (1994:200), ML, är, under de i ärendet lämnade förutsättningarna, tillämpligt endast i de fall kommunen beviljat bistånd enligt socialtjänstlagen (2001:453), SoL, för sådana tjänster som föreningen tillhandahåller mottagarna.

Vid SRN:s motivering följde denna bedömning.

"Den svenska mervärdesskattelagstiftningen har anpassats till det sjätte mervärdesskattedirektivet vilket innebär att tolkningen av ML:s bestämmelser i första hand skall ske utifrån EG-regler och den EG-rättsliga praxis som finns på området.

Med hänsyn till innehållet i den i detta ärende aktuella artikeln 13 A.1 g i sjätte direktivet skulle det kunna ifrågasättas om bestämmelsen inte endast är tillämplig på tjänster och varor som tillhandahålls av "offentligrättsliga organ eller andra organisationer som är erkända som välgörenhetsorganisationer av medlemsstaten i fråga". Av rättspraxis avseende ML:s undantag från skatteplikt för social omsorg framgår emellertid att undantaget inte ansetts ha en sådan begränsad innebörd. Enligt avgörandet RÅ 1998 ref. 40 ansågs sålunda ett aktiebolags omsättning av tjänster avseende tillsyn av barn i barnets hem som social omsorg. Verksamheten skedde helt i privat regi utan någon medverkan från kommunen.

I avgörandet RÅ 2003 ref. 21 fann Regeringsrätten att undantaget i 3 kap. 4 § första stycket ML för social omsorg inte kunde anses tillämpligt då en ekonomisk förening - i en verksamhet som saknade anknytning till offentligrättslig reglering - tillhandahöll enskilda personer samtalsterapi och själavård. I sin motivering konstaterade Regeringsrätten bl.a. att det inte fanns några indikationer på att den ekonomiska föreningens verksamhet hade en sådan anknytning till en offentligrättslig reglering som enligt EG-domstolens dom i målet C-141/00 ang. Kügler ansetts böra tillmätas betydelse. Vidare anförde Regeringsrätten att någon offentligrättslig prövning av det aktuella terapibehovet inte förekom och de som behandlades själva bar kostnaderna för behandlingen. Regeringsrätten konstaterade att den aktuella ekonomiska föreningen inte utgjorde någon erkänd välgörenhetsorganisation av det slag som avses i sjätte mervärdesskattedirektivet. Föreningen kunde inte heller med åberopande av principen om skatteneutralitet göra anspråk på skattebefrielse. Undantaget i 3 kap. 4 § första stycket ML var därför inte tillämpligt på föreningens aktuella verksamhet.

Av den praxis som finns rörande tillämpningen av undantaget för social omsorg framgår att avgörande vid bedömningen är tjänstens natur och att därvid förekomsten av individuell behovsprövning är ett betydelsefullt moment som talar för att fråga är om social omsorg. Enligt förutsättningarna i ärendet har vissa personer blivit föremål för biståndsbedömning och har härvid ansetts berättigade till tjänster som till sitt innehåll är av sådant slag som föreningen tillhandahåller. Dessa biståndsbeslut får förutsättas vara fattade mot bakgrund av det ansvar som kommunen har enligt 2 kap. 2 § första stycket SoL. De tjänster som föreningen tillhandahåller dessa omsorgsberättigade personer får härigenom anses ha en sådan anknytning till offentligrättslig reglering som i enlighet med RÅ 2003 ref. 21 krävs för att tjänsterna skall anses utgöra social omsorg. En sådan bedömning överensstämmer också med principen om skatteneutralitet mellan verksamhetsformer vid tillhandahållande av likadana varor och tjänster. Till den del föreningen tillhandahåller tjänster åt personer som inte har blivit föremål för biståndsbedömning enligt SoL är dessa tjänster inte av sådant slag att de i enlighet med det ovan anförda utgör social omsorg.

Den ovan redovisade bedömningen kan inte anses strida mot sjätte mervärdesskattedirektivet”.

Skatteverket överklagade SRN:s förhandsbesked och hemställde att Regeringsrätten måtte undanröja beskedet och därvid förklara att ett av kommunen meddelat biståndsbeslut inte är tillräckligt för att de av föreningen omsatta tjänsterna ska omfattas av undantaget från skatteplikt för social omsorg enligt 3 kap. 4 § första stycket ML, utan att det därutöver krävs att kommunen godkänner att föreningen utför tjänsterna genom antingen ett avtal eller genom att kommunen betalar föreningen för tjänsterna.

Till stöd för sin talan anförde Skatteverket bl.a. följande. Kommunen har enligt socialtjänstlagen (2001:453) skyldighet att ge stöd och hjälp till de kommuninvånare som har behov av ett sådant stöd. Det är de tjänster som utförs för att tillgodose detta behov som ska omfattas av undantaget från skatteplikt. Vid kontakt med äldrekontoret i Y kommun har följande inhämtats. Den individuella behovsprövningen sker enligt 4 kap. 1 § socialtjänstlagen. Beslutet om rätten till stöd fattas genom ett s.k. biståndsbeslut. Beslutet innefattar vilket individuellt behov som finns, antalet timmar och vilka insatser som ska göras. Biståndshandläggaren fattar sitt beslut efter personligt besök hos den som ansöker om hemtjänst. -Enligt Skatteverkets mening krävs för en EG-konform tolkning av undantaget från skatteplikt för social omsorg dels att tjänsten är en omvårdnadstjänst eller ett led i en sådan tjänst, dels att en individuell prövning av stödbehovet sker hos kommunen, dels att kommunen, om den inte i egen regi tillgodoser behovet, lämnar uppdraget till ett visst företag eller på annat sätt tar ställning till att ett visst företag ska stå för den sociala omsorgen.

Den ekonomiska föreningen X bestred bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Genom Skatterättsnämndens beslut ges sådana personer som av kommunen bedömts vara i behov av bistånd möjlighet att välja den finskspråkiga omsorgen. Föreningen utför tjänsterna enligt biståndsbesluten.

”SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten uppfattar Skatteverkets överklagande på så sätt att överklagandet och yrkandet om undanröjande endast riktar sig mot den del av förhandsbeskedet som avser omsättningen av de tjänster som av Skatterättsnämnden bedömts vara undantagna från mervärdesskatteplikt, dvs. tjänster som föreningen tillhandahåller mottagarna i de fall kommunen beviljat bistånd enligt socialtjänstlagen. För den del av föreningens verksamhet som sålunda avses med överklagandet finner Regeringsrätten, i likhet med Skatterättsnämnden, att fråga är om omsättning av sådana tjänster avseende social omsorg som är undantagna från skatteplikt enligt 3 kap. 4 och 7 §§ ML. Skatteverkets överklagande skall därför avslås.

REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE

Regeringsrätten avslår överklagandet”.