Skatteverket beslutade att bidraget inte skulle behandlas som näringsbidrag. Hela beloppet togs i stället upp som intäkt. Som motivering anfördes bl.a. att givaren W ställt krav på att pengarna skulle användas på visst sätt varför handlingen inte var benefik.
 
Länsrätten fann att bidraget inte är ett näringsbidrag i lagens mening och omfattas därmed inte av de särskilda bestämmelser som gäller för näringsbidrag. Det är i stället att betrakta som en sådan intäkt som normalt är att räkna med och ingår som ett led i A:s näringsverksamhet. Skatteverkets beslut ändrades därmed inte.

A överklagade domen och anförde bl.a. att W inte gett A något uppdrag att utföra specifika förbättringar på idrottshallen. W har inte heller haft någon egen nytta av de åtgärder som bidraget möjliggjort. A åberopade även rättsfallet RÅ 1994 ref. 90 i vilket bidrag till jordbrukare ej beskattades.

Kammarrätten avslog överklagandet.
 
"RÅ 1990 ref. 90 gällde en odlingspremie som en jordbrukare fått efter ansökan hos en fond. Regeringsrätten framhöll i sin bedömning att syftet med bidraget i första hand inte syntes vara att det skulle täcka sådana kostnader som uppkommit eller kunde uppkomma beträffande en viss konkret förbättringsåtgärd utan att den utdelande fondens föreskrifter främst gav uttryck för att dess medel skulle användas för att ge stöd och uppmuntran åt jordbrukare som gjort eller gör insatser i fråga om jordbruksförbättringar. Kammarrätten konstaterar att omständigheterna i det åberopade rättsfallet inte är jämförbara med omständigheterna i nu aktuellt mål.

En intäkt som används för att bestrida avdragsgilla kostnader i en näringsverksamhet får i allmänhet anses ha influtit i verksamheten. Det ifrågavarande bidraget har lämnats för att understödja den av stiftelsen bedrivna näringsverksamheten genom renovering och tillbyggnad av stiftelsens fastighet och har också använts för att bestrida avdragsgilla kostnader i denna verksamhet. W:s krav på användningen av bidraget saknar därvid betydelse. Bidraget får mot bakgrund härav anses ha influtit som ett led i näringsverksamheten och utgör därmed skattepliktig intäkt. Skäl att ändra länsrättens dom föreligger därmed inte."

Kommentar:
Reglerna om näringsbidrag är enligt 29 kap. 2 § IL tillämpliga när bidrag lämnas från bl.a. sådana inskränkt skattskyldiga stiftelser som avses i 7 kap. 16 och 17 §§ IL. Bidrag från övriga stiftelser, inklusive sådana som är inskränkt skattskyldiga enligt 7 kap. 3 § IL, omfattas däremot inte av bestämmelserna om näringsbidrag.
Den utbetalande stiftelsen W. tillhör inte den kategori som åsyftas i 7 kap. 16 och 17 §§ IL varför bidraget inte kunde klassificeras som näringsbidrag.