Inkomsttaxeringen 2001

I samband med försäljning av aktierna i ett dotterbolag för en krona efterskänkte moderbolaget en finansiell lånefordran på dotterbolaget. Avdrag yrkades för förlust på lånefordran.

Dåvarande SKM beslutade att ej medge avdrag för förlust på lånefordran då efterskänkandet inte var att jämställa med avyttring.

Länsrätten avslog överklagandet. Bolaget överklagade domen till kammarrätten och yrkade i första hand på att efterskänkandet skulle jämställas med avyttring. I andra hand yrkades att efterskänkandet skulle jämställas med ett ackord och att avdragsrätt skulle föreligga för förlusten eftersom den var betingad av verksamheten.

Kammarrätten som biföll överklagandet anförde följande:

”I förevarande fall har bolaget överlåtits till en så låg köpeskilling att denna kan betecknas som försumbar. Efterskänkandet av fordran i samband med överlåtelsen får närmast jämställas med en nedskrivning av värdet på fordran till 0 kr. Förlust på fordran kan vid sådana förhållanden inte anses ha uppkommit vid en transaktion av onerös karaktär och nedskrivningen kan därför inte betecknas som en avyttring i skattelagstiftningens mening.

Som länsrätten funnit får den aktuella fordran anses utgöra en lånefordran. Eftersom denna inte kan anses ha avyttrats får avdragsrätten bedömas utifrån om förlusten ”uppkommit i verksamheten” och om inte ”särskilda skäl” talar mot att avdrag medges. Före 1999 års taxering fanns en definition av begreppet ”kapitalförlust” intaget i KL. I dåvarande 20 § anvisningspunkt 5 första stycket KL räknades som kapitalförlust en förlust som inte har samband med någon förvärvskälla samt förlust som visserligen har sådant samband men inte kan anses normal för förvärvskällan ifråga. Stadgandet i 23 § anvisningspunkt 1 fjärde stycket KL infördes fr.o.m. 1999 års taxering och gällde fram tilldess IL trädde i kraft fr.o.m. 2002 års taxering. I förarbetena till 23 § anvisningspunkt 1 fjärde stycket KL framgår angående tolkningen av begreppet ”uppkommit i verksamheten” och ”särskilda skäl” följande. Samtliga förluster som är avdragsgilla enligt gällande rätt eftersom de är att betrakta som normala för verksamheten eller därför att de omfattas inskränkningar av kapitalförlustbegreppet i punkt 5 andra stycket av anvisningarna till 20 § KL, omfattas också av den föreslagna bestämmelsen. --- Genom att det inte – som i nuvarande regel om kapitalförluster – ställs något krav på att förlusten ska vara normal för verksamheten innebär bestämmelsen formellt sett en utvidgning av avdragsrätten för förluster. I praktiken är det dock fråga om en högst begränsad utvidgning. I första meningen anges att avdrag för en förlust inte ska medges om särskilda skäl mot avdragsrätt föreligger. Inskränkningen har gjorts för att undvika att reglerna ges en tolkning som medför att avdrag medges för förluster som inte har något naturligt samband med driften av ett företag och som en seriös företagare eller seriöst företag inte har anledning att räkna med i planeringen av driften.

Bestämmelsen har sedermera utmönstrats ur skattelagstiftningen och i stället finns det en allmän bestämmelse i 16 kap. 1 § första stycket inkomstskattelagen. Där anges att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster skall dras av som kostnad. I förarbetena (prop. 1999/2000:2, s. 202) till inkomstskattelagen görs uttalanden som är av intresse för tolkningen av den i detta mål gällande bestämmelsen enligt följande. Införandet av bestämmelsen kan närmast ses som en ytterligare markering av att upphävandet av reglerna om kapitalförluster i 20 § andra stycket och punkt 5 till anvisningarna till 20 § KL innebär en definitiv brytning med den ursprungliga principen att avdrag medges endast för normala utgifter. --- Lagrådet anser att slopandet av denna bestämmelse kommer att uppfattas som en begränsning av avdragsrätten. Regeringen kan inte se att slopandet av den särskilda bestämmelsen om förluster i punkt 1 fjärde stycket av anvisningarna till 23 § KL innebär en begränsning av avdragsrätten. I förslaget har tvärt om avdragsbegränsningen och den oklarhet som ligger i uttrycket ”om inte särskilda skäl mot detta föreligger” tagits bort. Avdragsrätten för förluster i näringsverksamhet skall bedömas enligt huvudregeln. Av huvudregeln i 1 § följer att alla förluster är avdragsgilla om de är att anse som utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster.

Dotterbolaget och bolaget ingick under 1999 i en koncern där bolaget var moderbolag. Av förvaltningsberättelsen för räkenskapsåret den 1 september 1998 – den 31 augusti 1999 för moderbolaget framgår att koncernen består av ett flertal dotter- och dotterbolag som alla förutom X och Y AB, är sysselsatta inom konfektionsbranschen. Moderbolaget bedriver företrädelsevis konsult- och managementverksamhet inom konfektionsbranschen. Förlusten på fordran kan mot denna bakgrund inte anses så verksamhetsfrämmande att den – åtminstone enligt de vid taxeringsåret gällande bestämmelserna – skulle medföra att avdragsrätt inte föreligger. Det förhållande att förlusten uppkom i samband med avyttringen av aktierna i dotterbolaget påverkar inte denna bedömning.”

Kommentar:
Skatteverket har överklagat domen. Se även Kammarrätten i Stockholms dom den 30 maj 2005, mål nr. 5174-04 (SKV:s rättsfallsprotokoll nr 15/2005) där ett moderbolag som efterskänkte en värdelös lånefordran (genom omvandling till ovillkorat tillskott) på ett dotterbolag inte föranledde avdragsrätt.