Regeringsrätten (RR) konstaterar att det inte föreligger formella förutsättningar för att eftertaxera en skattskyldig med stöd av 4 kap. 16 § 3. taxeringslagen (TL) om en självdeklaration har kommit in till Skatteverket.
 
Den skattskyldige (B) lämnade sin självdeklaration för taxeringsåret 1995 först den 21 maj 1996. Med anledning av den inkomna deklarationen beslutade Skattemyndigheten (SKM) den 18 november 1998 med stöd av 4 kap. 16 § 3. TL att, såvitt nu är av intresse, eftertaxera B avseende realisationsvinst vid avyttring av aktier. Som skäl för beslutet angav SKM att något grundläggande beslut om årlig taxering inte fattats på grund av utebliven deklaration.
 
Länsrätten undanröjde SKM:s beslut att eftertaxera B för realisationsvinsten med motiveringen att 4 kap. 16 § 3. TL inte kan tillämpas i ett fall som det förevarande. Enligt länsrätten ger varken förarbetena till TL eller det av SKM åberopade rättsfallet RÅ 1968 Fi 1109 stöd för SKM:s tolkning av bestämmelsen i 4 kap. 16 § 3. TL. SKM hade i länsrätten hävdat att med "underlåtit att lämna självdeklaration" avses att deklaration inte kommit in i sådan tid att den kunnat läggas till grund för den årliga taxeringen. Länsrätten ansåg vidare att en sådan tolkning strider mot ordalydelsen av bestämmelsen. Enligt vanligt språkbruk torde "underlåtit att lämna självdeklaration" endast innefatta fall där självdeklaration överhuvudtaget inte lämnats till SKM. Dessutom finns det, enligt länsrätten, redan en bestämmelse som ska omfatta fall där deklaration inkommit för sent, nämligen 4 kap. 14 § andra stycket TL.
 
SKM överklagade till kammarrätten som biföll överklagandet. Enligt kammarrätten har B:s underlåtenhet att före den ordinarie taxeringsperiodens utgång ge in en självdeklaration medfört att SKM inte fattat något grundläggande taxeringsbeslut. Förutsättningar för eftertaxering enligt 4 kap. 16 § TL har således, enligt kammarrätten, förelegat och SKM har haft denna möjlighet fram till utgången av femte året efter taxeringsåret, dvs. år 2000.
 
I RR yrkade B, såvitt nu är av intresse, att RR med ändring av kammarrättens dom skulle fastställa länsrättens domslut. Till stöd för sitt yrkande anförde B att Skatteverket fram till den 21 maj 1997 kunde fatta ett omprövningsbeslut till hans nackdel med stöd av 4 kap. 14 § andra stycket TL. Därefter har ett sådant beslut kunnat fattas endast om förutsättningar för eftertaxering förelegat enligt 4 kap. 16 § 1. TL, dvs. om oriktig uppgift lämnats. Bestämmelsen i 4 kap. 16 § 3. TL är tillämplig endast om en skattskyldig underlåtit att överhuvudtaget lämna självdeklaration. 
 
Skatteverket bestred bifall till B:s yrkande. Verket anförde bl.a. följande. B har eftertaxerats på grund av att han underlåtit att lämna självdeklaration vilket medfört att något taxeringsbeslut rörande honom inte fattats. Eftertaxering har alltså skett med stöd av 4 kap. 16 § 3. TL. Möjligheten att eftertaxera när en skattskyldig inte har kommit in med självdeklaration under taxeringsperioden fanns också enligt 114 § tredje stycket taxeringslagen (1956:623). Det råder ingen tvekan om att eftertaxering enligt den bestämmelsen kunde ske under hela femårsfristen även om deklaration kommit in under denna tid. Den nya bestämmelsen i 4 kap. 14 § andra stycket TL medförde ingen begränsning i Skatteverkets möjlighet att eftertaxera. Tvärtom fick det allmänna ökade möjligheter att åstadkomma en korrekt taxering utan att tillgripa eftertaxering.
 
RR, som alltså biföll B:s yrkande, uttalar i domskälen följande. "Enligt 4 kap. 14 § första stycket TL får ett omprövningsbeslut som är till nackdel för den skattskyldige som huvudregel inte meddelas efter utgången av året efter taxeringsåret. Om den skattskyldige inte gett in självdeklaration i rätt tid får, enligt en undantagsregel i andra stycket i samma paragraf, ett sådant beslut meddelas inom ett år från den dag deklarationen inkom till Skatteverket, dock inte efter utgången av femte året efter taxeringsåret. Övriga undantag från huvudregeln förutsätter att det finns grund för eftertaxering enligt någon av de tre punkterna i 4 kap. 16 § eller enligt 4 kap. 17 § TL. --- Regleringen i 4 kap. 14 § andra stycket TL avser fall då den skattskyldige underlåtit att i rätt tid lämna självdeklaration. Bestämmelsen i 4 kap. 16 § 3 TL innehåller ingen motsvarande precisering och kan därmed knappast ta sikte på andra fall än då underlåtenheten innebär att någon självdeklaration inte lämnats alls. Denna tolkning stöds av att det felaktiga eller uteblivna beslut som förutsätts i lagrummet inte kan knytas till frånvaron av en deklaration när denna väl har getts in. När så har skett föreligger i stället förutsättningar för ett beslut enligt 4 kap. 14 § andra stycket TL."
 
Kommentar:
RR:s dom medför att det som står i Riksskatteverkets Handledning för taxeringsförfarandet, s. 364, (jfr Almgren-Leidhammar, Skatteförfarandet, Norstedts Juridik, s. 4:14:4 TL) om innebörden av orden "underlåtit att lämna självdeklaration" i 4 kap. 16 § 3. TL inte är korrekt. Det är således inte möjligt att som det sägs i handledningen eftertaxera någon med stöd av nämnda bestämmelse efter det att en deklaration har kommit in till Skatteverket. Med anledning av RR:s dom kommer skrivningen i handledningen att ändras i nästkommande utgåva.