På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Resolution - en ny metod för hantering av banker i kris (SOU 2014:52)

Datum: 2014-10-14

Dnr/målnr/löpnr:

131 392444-14/112

Finansdepartementet
103 33 Stockholm

Fi 2014/2275

Skatteverket har inga erinringar mot de förslag som presenteras i utredningen. 

Dock anser myndigheten att det behöver förtydligas vilka skatterättsliga anpassningar som krävs med anledning av det nya resolutionsförfarandet, utöver den föreslagna ändringen i 29 kap. 2 § inkomstskattelagen (1999:1229, IL). Exempelvis har myndigheten uppmärksammat följande.

Underskottsavdrag

Enligt 40 kap 20 § IL får skattskyldig som försätts i konkurs inte dra av underskott som uppkommit före konkursen. Läggs konkursen ned på grund av att borgenärerna fått full betalning får dock underskottet dras av igen. Frågan som uppkommer är om en liknande regel bör införas för företag under resolution. Oberoende av en sådan regel pekar mycket på att underskott från föregående år i ett företag under resolution ändå kan komma att påverkas av skattereglerna. Detta speciellt i samband med en användning av broinstitutsverktyget.

Enligt 14 kap 17 och 18 §§ IL, den s.k. lex Kockum, gäller att om ett aktiebolag eller en ekonomisk förening överför den huvudsakliga delen av sin näringsverksamhet till bl.a. staten eller ett bolag som direkt eller indirekt till övervägande del innehas av staten, får aktiebolaget eller föreningen inte dra av underskott som uppkommit före överlåtelseåret.

Enligt 40 kap 10 § IL uppkommer en ägarförändring om ett företag, till exempel ett aktiebolag, får det bestämmande inflytandet över ett underskottsföretag. En sådan ägarförändring aktualiserar en tillämpning av den s.k. beloppsspärren i 15 § samma kapitel. Beloppsspärren innebär att underskottsföretaget inte får dra av underskott från föregående år till den del detta överstiger 200 procent av utgiften för att förvärva det bestämmande inflytandet.

Om ett företag under resolution har ett underskott från tidigare år, kan ett användande av broinstitutsverktyget komma att aktualisera en tillämpning av någon av de berörda reglerna i IL. Såvitt går att bedöma skulle de formella förutsättningarna i 14 kap 17 § IL vara uppfyllda vid en inkråmsöverlåtelse till broinstitutet, beroende på hur stor del verksamheten som överlåts från företaget under resolution. Om överföringen till broinstitutet istället sker genom att broinstitutet tar över aktierna aktualiserar detta en tillämpning av den s.k. beloppsspärren.

Eftersom ett underskott representerar ett ekonomiskt värde bör det vara intressant att belysa hur skattereglerna påverkar detta värde. Om reglerna inte är tänkta att ha någon påverkan bör en anpassning ske.

Problematiken med 14 kap 17-18 §§ IL gör sig även gällande beträffande avskiljandeverktyget eftersom även ett tillgångsförvaltningsbolag ska ägas av staten.

Uttagsbeskattning

Vid användning av broinstitutsverktyget får resolutionsmyndigheten, för egen eller för resolutionsreservens räkning, minska den ersättning som ska utgå till det överlåtande företaget eller dess ägare med de kostnader som har uppstått i samband med användning av verktyget (19 kap. 12 § i den föreslagna resolutionslagen).

Enligt 22 kap 3 § IL avses med uttag att den skattskyldige överlåter en tillgång utan ersättning eller mot en ersättning som understiger marknadsvärdet, utan att detta är affärsmässigt motiverat. Av 7 § samma kapitel framgår att ett uttag av en tillgång ska behandlas som om den avyttrats mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet, s.k. uttagsbeskattning.

Den minskning av ersättningen som resolutionsmyndigheten får göra i kostnadstäckande syfte får i utgångsläget ses som en ersättning till tredje man. För att denna minskning ska kunna tillgodoräknas företaget under resolution vid beräkningen av om ersättningen är marknadsmässig bör företaget ha tillförts något av värde genom resolutionsmyndighetens agerande. Detta kan ifrågasättas, vilket innebär en risk för att företaget under resolution ska anses ha överlåtit tillgångarna till underpris, vilket leder till uttagsbeskattning.

Enligt 23 kap 9 § IL ska uttagsbeskattning enligt 22 kap. IL inte ske om en s.k. underprisöverlåtelse är för handen. De villkor som gäller för detta regleras i 23 kap. 14-17 §§. I det här sammanhanget är det framför allt kravet i 17 § som är intressant. Där föreskrivs att om det inte föreligger koncernbidragsrätt mellan överlåtare och förvärvare så måste överlåtelsen avse hela näringsverksamheten, en verksamhetsgren eller en ideell andel av en verksamhet eller en verksamhetsgren, för att uttagsbeskattning inte ska aktualiseras.

Samma fundering som ovan gör sig gällande även avseende försäljningsverktyget och avskiljandeverktyget.

Undantag från omedelbar beskattning vid inkråmsöverlåtelser

Utöver reglerna om underprisöverlåtelser finns ytterligare regelverk i IL som syftar till att möjliggöra överlåtelser av olika slag utan att omedelbar beskattning sker, t.ex. reglerna om verksamhetsavyttringar i 38 kap IL och om partiella fissioner i 38 a kap IL. Gemensamt för dessa båda regelverk är dock att ersättningen måste vara marknadsmässig. Som framförts ovan kan det ifrågasättas om så är fallet vid användning av broinstitutsverktyget.

Konsekvenser vid skuldnedskrivning

I inkomstskattelagen finns ett flertal regler som kan sägas reglera de skatterättsliga konsekvenserna vid skuldnedskrivning genom ackord. Även om det skatterättsliga ackordsbegreppet bygger på det civilrättsliga är det skatterättsliga begreppet vidare (omfattar t.ex. eftergift under ackordsliknande former). Det behöver klargöras hur skuldnedskrivningsverktyget förhåller sig till skuldnedskrivning genom ackord och vilka särskilda anpassningar som kan behöva göras.

Ersättning vid sämre ekonomiskt utfall

Den förlust som en ägare eller borgenär får vidkännas genom en av resolutionsmyndigheten vidtagen åtgärd kan sägas vara preliminär i den meningen att det i efterhand ska göras en värdering av en utomstående person för att säkerställa att någon ägare eller borgenär inte fått ett sämre ekonomiskt utfall än om företaget i stället hade avvecklats genom konkurs eller likvidation. Om utfallet av resolutionsåtgärden blivit sämre för ägaren eller borgenären ska ersättning utgå. Det behöver klargöras vilken betydelse denna möjlighet till efterhands-justering har för bedömningen av när en definitiv avyttring ska anses föreligga, liksom hur en eventuell ersättning ska hanteras skattemässigt.