På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Betänkandet SOU 2014:1 Vissa bostadsbeskattningsfrågor (dnr Fi2014/85)

Datum: 2014-03-21

Område: Fastighetsskatt

Dnr/målnr/löpnr:

131 68496-14/112

Skatteverket avstyrker förslaget om att fastighetsavgiften för hyresbostäder ska avskaffas. Om regeringen anser att fastighetsavgiften ska avskaffas bör avgränsningen för vad som ska skattebefrias sammanfalla med vad som beskattas konventionellt i inkomstslaget näringsverksamhet. Skatteverket avstyrker vidare förslaget om att förändringarna ska finansieras med en sänkning av det maximala beloppet för rot- och rutavdrag. Skatteverket tillstyrker utredningens förslag i övrigt, men har synpunkter av lagteknisk karaktär samt avseende Skatteverkets kostnader vilka framgår under respektive rubrik nedan.

1. Förbättring av den skattemässiga ställningen för hyresbostäder

Skatteverket avstyrker förslaget om att fastighetsavgiften för hyresbostäder avskaffas. I dagens system beror uttaget av fastighetsavgiften på byggnadstyp. Byggnadstypen bestäms i fastighetstaxeringen. Med nuvarande regelsystem vet därför ägarna till hyreshus och småhus om fastighetsavgift ska tas ut eller inte. Även Skatteverket har tillgång till alla relevanta uppgifter och kan förtrycka underlaget till avgiften på deklarationsblanketterna.

I betänkandet föreslås att avgiften också ska göras beroende av om fastigheten används för uthyrning för bostadsändamål. Att en fastighet används för uthyrning kan inte Skatteverket inhämta uppgifter om, annat än av fastighetsägarna själva. För att fastighetsägarna ska kunna bedöma om en avgift ska utgå eller inte krävs att information lämnas till dessa. Det innebär också att fastighetsägarna tvingas lämna särskilda uppgifter om detta i sina deklarationer. Kommitténs förslag innebär också en differentiering beroende av bl.a. vem som är ägare till fastigheten. Ett ägarskifte kan således innebära att fastighetsavgift ska påföras eller avföras. Skatteverket förutser därför att förslaget kommer att innebära påtagliga gränsdragnings- och kontrollproblem. Förslaget innebär således en ökad administrativ börda både för fastighetsägarna och Skatteverket.

För att den föreslagna avvikelsen från enhetliga beskattningsregler ska vara motiverad krävs att det klart kan konstateras att nyttan med åtgärden överstiger de komplikationer som avvikelsen orsakar. I direktivet till utredningen framhölls att huvudsyftet med utredningens förslag skulle vara att öka utbudet av hyresbostäder. I det sammanhanget vill Skatteverket påtala att fastighetsavgiften från och med den 1 januari 2013 är helt nedsatt under de första 15 åren. Avgiftslättnaden är således riktad mot fastigheter som är äldre än 15 år och innebär ingen avgiftssänkning för nya fastigheter.

Det innebär att den av kommittén förslagna ordningen inte kommer att ha någon nämnvärd effekt på byggandet av nya bostäder. Det kan således konstateras att nyttan med åtgärden inte överstiger komplikationerna som den orsakar. Förslaget bör därför inte genomföras. Om man vill öka byggandet av hyresbostäder bör åtgärderna istället riktas mot nya fastigheter.

Om regeringen ändå avser att lägga fram ett förslag om ett avskaffande av fastighetsavgiften för hyresrätter vill Skatteverket framhålla följande. Det enklaste och mest logiska sättet för att eliminera den dubbelbeskattningsproblematik som beskrivs i betänkandet är att låta fastighetsavgiften helt kopplas till vad som beskattas konventionellt i inkomstslaget näringsverksamhet.

Om – och bara om – fastighetsägaren beskattas för sina fastighetsinkomster i sin näringsverksamhet bör ägaren vara befriad från att betala fastighetsavgift. Härigenom förenklas även bedömningen av om en fastighetsavgift ska tas ut eller inte. Om reglerna i inkomstskattelagen ändras så att andra ägare av småhus än juridiska personer alltid beskattas i inkomstslaget kapital för sina hyresinkomster förenklas bedömningen ytterligare. Denna kan då ske utan att ställning behöver tas till om ägaren eller någon närstående till denne bor eller har för avsikt att bo i småhuset. För att reglerna för småhus och bostadsrätter ska bli konsistenta med varandra bör de förändras för bostadsrätter i privatbostadsföretag på motsvarande sätt.

2. Oäkta bostadsföretag

Delägare i oäkta bostadsföretag får genom en nu gällande övergångsbestämmelse tillämpa de s.k. lättnadsreglerna i inkomstskattelagen (IL) till och med beskattningsåret 2015 fastän dessa har upphävts. Lättnadsreglerna innebär att utdelning och kapitalvinst ska tas upp till beskattning till den del de överstiger ett s.k. lättnadsbelopp. Från och med beskattningsåret 2016 ska utdelning och kapitalvinst enligt gällande lagtext tas upp till 5/6 enligt 42 kap. 15 a § IL. Enligt kommitténs förslag ska den gällande övergångsbestämmelsen inte förlängas. I stället ska en ny punkt 11 i övergångsbestämmelserna införas av vilken det bland annat framgår att sparat lättnadsutrymme får utnyttjas t.o.m. 2020.

Förslaget i betänkandet innebär att under perioden 2016–2020 kan en delägare använda sig av både p. 11 i övergångsbestämmelsen och 42 kap. 15 a § IL.

Enligt Skatteverket bör övergångsbestämmelsen kompletteras med uppgift om i vilken ordning den och 42 kap. 15 a § IL ska tillämpas. Verket föreslår därför följande lydelse av den föreslagna övergångsbestämmelsen.  11. … Av en kapitalvinst på en andel som uppkommer under beskattningsåren 2016-2020 ska bara ett belopp som överstiger det sparade lättnadsutrymmet tas upp. Sparat lättnadsutrymme ska avräknas innan 42 kap. 15 a § tillämpas. Om en andel övergår till en ny ägare genom arv, testamente, gåva, bodelning eller på liknande sätt, tar förvärvaren över den tidigare ägarens sparade lättnadsutrymme.

3. Kooperativa hyresrättsföreningar

Det är i nuvarande lagstiftning oklart hur en andel i en kooperativ hyresrättsförening som utgör ett privatbostadsföretag ska beskattas. Medlemmar i ett sådant privatbostadsföretag innehar inte en privatbostadsrätt enligt Skatteverkets bedömning, eftersom det inte finns en bostad knuten till andelen på det sätt som krävs enligt 2 kap. 18 § IL (För närmare information om Skatteverkets inställning, se verkets ställningstagande Kooperativ hyresrätt som ersättningsbostad 2005-04-22 dnr 130 218477-05/11.) Lagtexten i 2 kap. 19 § IL anger att en andel i ett privatbostadsföretag, som inte är en privatbostadsrätt, är en näringsbostadsrätt.

Det torde inte ha varit lagstiftarens mening att en andel i en kooperativ hyresrättsförening som används för medlemmens eget boende ska betraktas som en näringsbostadsrätt. Det ligger närmast till hands att anse att en sådan andel är en delägarrätt enligt 48 kap. 2 § andra stycket IL. En möjlig lösning vore att lagtexten justeras enligt följande. 2 kap. 19 §; Med näringsbostadsrätt avses en sådan andel i ett privatbostadsföretag som inte är en privatbostadsrätt. En andel i en kooperativ hyresrättsförening är dock inte en näringsbostadsrätt. 48 kap. 2 § andra stycket; Andel i annat privatbostadsföretag än en kooperativ hyresrättsförening, anses inte som delägarrätt.

4. Finansiering

Kommittén föreslår att förslagen ska finansieras genom att taket för rot- och rutavdrag sänks från 50 000 till 34 000 kronor per person och år. Skatteverket avstyrker detta förslag. Förslaget läggs utan att någon närmare utredning har gjorts av konsekvenserna för den svarta marknaden. Enligt Skatteverket leder förslaget till att incitamenten för att anlita vit arbetskraft försvagas när det är större arbeten som ska utföras eller när arbeten ska utföras och taket för maximal skattereduktion har uppnåtts. Det leder i sin tur till att seriösa företag i större utsträckning drabbas av osund konkurrens.

Skatteverket anser att förslagen i betänkandet istället bör finansieras genom att fastighetsavgiften höjs för bostadsrätter. Ett av syftena med utredningens förslag är att minska skillnaden i beskattning mellan att hyra och äga sin bostad. Fastighetsavgiften är idag beroende av om byggnaden utgör en hyresfastighet eller ett småhus. Småhusen har en högre fastighetsavgift i förhållande till hyresfastigheterna. I hyresfastigheterna ingår både bostadsrätter och hyresrätter. För att undvika en alltför hög beskattning av hyresrätter är fastighetsavgiften för hyreshus mycket lägre än för småhus. Utredningen förslår nu att fastighetsavgiften för hyresrätter ska avskaffas, medan bostadsrätter alltjämt ska beläggas med fastighetsavgift. Med utredningens förslag är det därför inte motiverat att behålla den nuvarande mycket stora skillnaden mellan fastighetsavgiften för hyreshus och småhus.

5. Kostnader för Skatteverket

Kommitténs förslag att avskaffa fastighetsavgiften för hyresrätter medför initialt ökade kostnader för Skatteverket avseende anpassning av it-system och blanketter, för identifiering och registrering av sådana fastigheter som ska undantas från fastighetsavgift samt för framtagande av information. Dessa engångskostnader uppgår första året till 1,5 miljoner kronor. Vidare innebär förslaget ökade årliga kostnader vid inkomsttaxeringen för information till och uppgiftsinhämtande från fastighetsägarna, för kontroll, prövning och registrering av förändringar i avgiftsfriheten samt för omprövnings- och överklagandeärenden.

Resursåtgången för sådana arbetsuppgifter beräknas uppgå till 25 årsarbetskrafter motsvarande en löpande kostnad om 13 miljoner kronor. Förslaget om att införa den nya övergångsbestämmelsen som rör delägare i oäkta bostadsföretag innebär en engångskostnad om 200 000 kr för år 2016 samt ytterligare en engångskostnad om 200 000 kr för år 2021 då övergångsbestämmelsen upphör att gälla.