Remissyttrande

Skatteverket har anmodats att lämna synpunkter på rubricerat betänkande.

Skatteverket avgränsar yttrandet till att avse frågeställningar inom skatteområdet.

Sammanfattning

Skatteverket har synpunkter på framtida lagstiftningsbehov, betänkandets förhållande till andra utredningar m.m. inom energiskattesystemet, Skatteverkets roll som kontrollant samt relationen till tidigare lämnade delbetänkanden. Verket har även synpunkter på handeln med utsläppsrätter ur ett mervärdesskatterättsligt perspektiv.

2 Skatteverkets synpunkter på betänkandet

2.1 Framtida lagstiftningsbehov

I betänkandet omnämns framtida lagstiftningsbehov. I dagsläget lämnas emellertid inte några konkreta förslag på ändringar av skattelagstiftningen. Skatteverket kan därför inte i nuläget lämna några synpunkter på förslagen.

2.2 Betänkandets förhållande till andra utredningar m.m. inom energiskattesystemet

Ett system för handel med elcertifikat infördes i maj 2003.

I utredningen Svåra skatter!, SOU 2003:38, föreslås bl.a. att servicenäringen ska jämställas med industrisektorn i energiskattehänseende. Antalet företag inom servicenäringen har, i olika sammanhang/av olika intressenter, skattats till någonstans mellan
440 000 – 800 000 st.

Den 1 januari 2004 infördes förändringar i kraftvärmebeskattningen, bl.a. avseende grundprinciperna för hur avdrag för el- och värmeproduktion ska beräknas.

I januari 2005 infördes ett system för handel med utsläppsrätter.

I BRAS-utredningens delbetänkande ”En BRASkatt? – beskattning av avfall som förbränns”, SOU 2005:23, föreslås en skatt på avfall som förbränns.

I Vägtrafikskatteutredningens slutbetänkande ”Skatt på väg”, SOU 2004:63, har bl.a. föreslagits principer för utformning av ett svenskt skattesystem för tunga fordon.

De förändringar i befintliga regelverk, eller införandet av nya regelverk som berörs ovan är så pass omfattande och i vissa delar svåröverskådliga att ytterligare administrativa pålagor på företagen (framförallt företagen verksamma inom el- och värmeproduktionssektorn) noga bör övervägas. Detsamma gäller ökad administration för Skatteverket.

Vidare finns det både i utformningen av den framtida handeln med utsläppsrätter som i ovan nämnda utredningar en koppling till energiskattelagstiftningen och beskattningen av tunga fordon där ett antal komplexa och svårhanterliga frågeställningar kan komma att
aktualiseras. Detta bör beaktas i det fortsatta lagstiftningsarbetet.

2.3 Skatteverkets roll som kontrollant

I betänkandet s. 61 f. anges bl.a. att vid en viss utformning av handelssystemet så skulle det vara lämpligt att uppdra åt Skatteverket att vara kontrollör av samtliga företag som omfattas av kvotplikt. Vidare nämns att en sådan kontroll inte torde innebära något merarbete för Skatteverket, eftersom den i huvudsak skulle avse samma volymer som skatteuppbörden.

Enligt Skatteverkets bedömning är det nödvändigt med en mer djupgående analys för att kunna uttala sig om konsekvenserna av ovanstående antagande och om detta överhuvudtaget är administrativt möjligt att genomföra.

2.4 Tidigare lämnade delbetänkanden

I det tredje delbetänkandet från FlexMex2-utredningen, SOU 2004:62, sid. 155, lämnar delegationen följande förslag:

”Koldioxidskatten tas bort för de anläggningar som omfattas av lagen om handel med utsläppsrätter, med undantag för anläggningar inom värmeproduktion. ”Dubbelbeskattning” inom värmesektorn bör dock undvikas. Företagen inom värmesektorn bör därför ges rätt till
kompensation för kostnaden för den del av utsläppen som täcks av inköpta utsläppsrätter. En sådan kompensation bör utformas så att det samlade skatteuttaget, samt kostnaden för inköp av utsläppsrätter, inte överstiger nivån på koldioxidskatten före kompensationen.

Finansiering av skattebortfallet bör ske med en särskild fastighetsskatt på vattenkraftverk och/eller en höjning av koldioxidskatten på drivmedel.”

Om de förslag som presenteras i det tredje delbetänkandet fortfarande är aktuella är oklart. Några förslag om hur denna befrielse från koldioxidskatt ska hanteras redovisas inte i slutbetänkandet. I slutbetänkandet anges att cirka 700 anläggningar omfattas av handelssystemet. Dessa anläggningar utgörs av fysiska produktionsenheter. I utsläppsrättssystemet används det brett definierade begreppet ”verksamhetsutövare”. Det är i dagsläget inte heller klart om en anläggning endast kan ha en verksamhetsutövare. Dagens registrerade upplagshavare utgörs av juridiska personer. Denna skillnad måste beaktas om ett system utformas där cirka 700 anläggningar ska kompenseras för en eventuell framtida ”dubbelbeskattning” med att eventuellt inte behöva betala koldioxidskatt.

2.5 Mervärdesskatterättsliga frågor

De utsläppsrätter som nu existerar på marknaden har civilrättsligt ansetts utgöra finansiella instrument. Skatterättsligt har något ställningstagande inte lämnats i förarbetena. Frågan diskuteras för närvarande inom EG:s mervärdesskattekommitté. En riktlinje förväntas komma under andra halvan av maj 2005. Det finns indikationer på att dessa utsläppsrätter mervärdesskatterättsligt inte kommer att behandlas som från skatteplikt undantagna finansiella instrument utan att tillhandahållandet istället kan komma att bli skattepliktigt. Skatteverket vill uppmärksamma på att handeln med de utsläppsrätter som diskuteras i betänkandet sannolikt kommer att utgöra skattepliktig omsättning ur ett mervärdesskatteperspektiv.

Avseende de eventuella 10 procent av utsläppsrätter som staten kan komma att avyttra på marknaden under tidsperioden 2008-2012 så kan denna försäljning komma att undantas från yrkesmässighet då det är ett offentligrättsligt organ (staten) som gör avyttringen i egenskap av detta. Då det inte är klart hur avyttringen kommer att gå till och hur den regleras offentligrättsligt kan en korrekt bedömning av avyttringen ur ett mervärdesskatterättsligt perspektiv för närvarande inte göras.