1  Bakgrund och syfte

Skatteverket vill genom denna skrivelse informera om förmögenhetsvärdering av onoterade aktier inför upprättandet av deklarationen för 2006 års taxering. Anledningen är att många företagare är osäkra om i vilken omfattning deras aktier i bolaget ska förmögenhetsbeskattas. Skrivelsens syfte är därför att lämna en övergripande information till företagarna för att de ska kunna bedöma om deras aktier har ett värde vid förmögenhetsbeskattningen. Skrivelsen inriktas på betydelsen av bolagets innehav av finansiella tillgångar. Andra tillgångar som kan ha betydelse, t.ex. småhus som används av ägaren, berörs däremot inte.  
 
Lagstiftningen möjliggör inte för Skatteverket att uttala exakta normer för förmögenhetsvärderingen utan denna ska primärt baseras på förhållandena i det enskilda bolaget, dvs. dess ekonomiska ställning, sammansättning av tillgångar/skulder, verksamhetens storlek och inriktning, investeringsbehov m.m. För att öka förutsebarheten anges dock vissa schablonmässiga utgångspunkter för bedömningen.

2  Sammanfattning

Förmögenhetsvärdet ska baseras på tillgångar och skulder som inte anses tillhöra rörelsen, s.k. rörelsefrämmande förmögenhet. Frågan gäller därför primärt att bedöma bolagets behov av finansiella tillgångar för sin rörelse på såväl kort som lång sikt.

1) Samtliga former av finansiella tillgångar kan behandlas enhetligt. Det har alltså ingen självständig betydelse om tillgångarna avser bankmedel eller t.ex. obligationer, aktier eller fondandelar.

2) Om bolaget bedriver rörelse i mer än ringa omfattning kan man vanligtvis förutsätta att finansiella tillgångar upp till 1 000 000 kr behövs för att säkerställa den fortsatta verksamheten.

3) Kassalikviditeten är ett nyckeltal för att bedöma bolagets betalningsförmåga på kort sikt. Frågan om bolaget innehar rörelsefrämmande finansiella tillgångar bör aktualiseras först om kassalikviditeten överstiger 200 procent.

4) Vid högre kassalikviditet får man göra en bedömning med hänsyn till förutsättningarna i det enskilda bolaget, främst baserad på kommande investeringsbehov.

5) Skulder ska beaktas i den omfattning som de är hänförliga till rörelsefrämmande egendom.

3  Gällande lagstiftning

3.1  Lättnad i beskattningen för arbetande kapital

Förmögenhetsskatten infördes 1947 som en särskild skatt skild från inkomstbeskattningen. Under 1970-talet framhölls att skatten var en hämmande faktor för tillväxten i mindre företag. Lättnadsregler infördes därför i syfte att lindra beskattningen av tillgångar som var hänförliga till rörelse och jordbruk (prop. 1977/78:40). Nettovärdet av substansen i rörelse och jordbruk reducerades till 30 %, medan övrig s.k. rörelsefrämmande förmögenhet togs upp i sin helhet. Fr.o.m. 1993 års taxering är förmögenhet i rörelse och jordbruk helt undantagen från förmögenhetsskatt.

Ny lag om förmögenhetsskatt infördes 1997 där tillgångar i näringsverksamhet är undantaget från beskattning. Skattefriheten för s.k. arbetande kapital utvidgades därmed till att även omfatta tillgångar i fastighetsförvaltning.

 
3.2  Lag (1997:323) om statlig förmögenhetsskatt
 
-   Tillgångar och skulder i rörelse ska inte beaktas vid förmögenhetsbeskattningen.

-   Aktie i ett onoterat bolag är en skattepliktig tillgång.

-   Skattepliktig tillgång ska tas upp till sitt marknadsvärde om inte annat följer av 10-17 §§.

-   Särskilda bestämmelser finns i 14 § för värdering av onoterad aktie. Vid värdering av sådan aktie beaktas tillgångar och skulder i bolaget i den omfattning som skulle ha gällt om de innehafts direkt av aktieägaren.

-   Om tillgången eller skulden ingår i en rörelse hos aktiebolaget ska detsamma anses gälla för delägaren.

 
Det är aktien som är skattepliktig tillgång, varför ägaren inte beskattas direkt för den förmögenhet  som bolaget har. Bolagets förmögenhet är alltså endast ett underlag för att beräkna det skattemässiga värdet av aktien.

 
3.3  Definition av rörelse

Rörelse definieras i 2 kap. 24 § inkomstskattelagen (IL) enligt följande

"Med rörelse avses annan näringsverksamhet än innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar. Om kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar innehas som ett led i rörelsen, räknas innehavet dock till rörelsen."

Innehav av finansiella tillgångar ska således räknas som rörelsetillgångar endast om de innehas som ett led i rörelsen.

4  Finansiella tillgångar som ett led i rörelsen

Värderingsregeln i 14 § hänvisar fr.o.m. 2002 års taxering till tillgång och skuld i rörelse mot att tidigare ha hänvisat till näringsverksamhet. I prop. 2000/01:22 angavs att "Bestämmelsen ... har ändrats för att markera att innehav av kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar som inte innehas som ett led i rörelsen inte är skattefria."

Lagtexten i 2 kap. 24 § IL anger "kontanta medel, värdepapper eller liknande tillgångar", vilket vanligtvis innefattar finansiella tillgångar som bankmedel, obligationer, fondandelar, noterade aktier, m.m.

Marknadsnoterade värdepapper och liknande tillgångar är likvida och kan enkelt omvandlas till kontanta medel. De kan således fungera som ett substitut för bankmedel och bör därför i detta sammanhang kunna vara tillgångar i rörelsen. Den omständigheten att värdepapper m.m. är kapitaltillgångar utesluter inte att de kan ingå i bolagets rörelse.

5  Rörelsefrämmande finansiella tillgångar

Ett företag behöver medel för att kunna betala sina löpande utgifter. Innehavet av finansiella tillgångar är ett led i rörelsen i den omfattning som kan behövas för att bolaget på kort sikt ska kunna fullgöra sina ekonomiska åtaganden i den löpande driften. Därutöver kan bolaget ha behov av ytterligare finansiella tillgångar för att säkerställa verksamheten på längre sikt samt för att finansiera investeringar och annan expansion av verksamheten.

I Riksskatteverkets tidigare rekommendationer om värdering av aktier m.m. avseende den tidigare lagen om förmögenhetsskatt, angavs att viss del av bolagets likvida medel ibland kan vara rörelsefrämmande. Detta gäller om bolagets likvida medel är onormalt stora och dessa väsentligt överstiger de kortfristiga skulderna.

5.1  Kassalikviditet

Kassalikviditet är ett nyckeltal som belyser företagets betalningsförmåga på kort sikt. Kassalikviditeten beräknas som omsättningstillgångarnas (exklusive varulager och pågående arbete) förhållande till de kortfristiga skulderna och kvoten uttrycks oftast i procent.

Bolaget kan även inneha värdepapper med en långsiktig inriktning vilka redovisas som anläggningstillgångar i räkenskaperna. Det är dock naturligt att dessa tillgångar tas i anspråk vid behov av att tillföra rörelsen ytterligare likvida medel. Även dessa tillgångar bör därför i detta sammanhang ingå vid beräkningen av kassalikviditeten.

För beräkning av bolagets kassalikviditet kan underlag  normalt hämtas från bokförda värden i räkenskaperna. Summan av nedan angivna koder i deklarationens räkenskapsschema kan därför utgöra grund för beräkningen.

                                    200 till 207 + 220 + 233
Kassalikviditet   =        -------------------------------  x 100
                                                 300 till 319

5.2  Schablonmässig bedömning

Mindre innehav av finansiella tillgångar bör inte föranleda ett förmögenhetsmässigt värde av aktien. Om bolaget bedriver rörelse i mer än ringa omfattning kan man vanligtvis förutsätta att finansiella tillgångar med ett marknadsvärde upp till 1 000 000 kr innehas som ett led i den bedrivna rörelsen. Detta förutsätter dock att bolagets verksamhet medför utgifter som motiverar en inte obetydlig likviditet.

Kassalikviditeten bör vara minst 100 procent för att betalningsförmågan på kort sikt ska vara godtagbar. SCB beräknar årligen nyckeltal för olika branscher. I bolag med mer än tjugo anställda varierar medianen för kassalikviditeten mellan 73 till 123 procent beroende på bransch (Statistisk årsbok för Sverige 2006 tabell 182).

Frågan om bolaget innehar rörelsefrämmande egendom bör aktualiseras först om kassalikviditeten överstiger 200 procent. Endast i undantagsfall ska en kassalikviditet under 200 procent medföra att bolaget anses ha rörelsefrämmande tillgångar. 

5.3  Individuell bedömning

Om kassalikviditeten överstiger 200 procent tyder detta  på att viss del av bolagets finansiella tillgångar kan vara rörelsefrämmande, vilket föranleder en mera individuell bedömning med hänsyn till förhållandena i det enskilda bolaget.

Det har ingen avgörande betydelse om tillgångarna har tillskjutits av ägaren eller om de motsvarar ansamlade vinstmedel. Om tillgångarna har genererats i rörelsen kan man dock inledningsvis anta att de kommer att reinvesteras i rörelsen. Enbart den omständigheten att bolagets finansiella tillgångar tillfälligtvis är onormalt stora bör i regel inte medföra att de anses som rörelsefrämmande, såvida de inte har tillskjutits av ägaren. Storleken av enstaka års kassalikviditet bör alltså inte ensamt läggas till grund för att hänföra finansiella tillgångar till rörelsefrämmande egendom.

Det ankommer på företagaren att framföra de skäl och omständigheter som motiverar behovet av finansiella tillgångar i rörelsen. I första hand kan skälet vara att finansiera nyinvesteringar eller annan expansion av verksamheten, t.ex. byte eller nyinvestering av inventarier, renovering eller byte av rörelselokal, förvärv av annat företag som kompletterar den egna verksamheten, m.m. Därutöver kan det finnas ytterligare individuella skäl för bolagets behov av finansiella tillgångar med hänsyn till en riskbedömning.

Härvid bör bl.a. följande beaktas

A) Bolagets storlek och verksamhet. Ett mindre konsultföretag har t.ex. inte samma behov av finansiella tillgångar som ett större tillverkande företag.

B) Anförda investerings- och expansionsplaner ska vara konkreta och förutsebara. De bör alltså kunna stödjas av fakta som gör dem sannolika. Vissa företag kan t.ex. med hänsyn till karaktären av sin verksamhet förutse behovet av investeringar som inom en överskådlig framtid kommer att ta finansiella tillgångar i anspråk. Ett åkeri kan t.ex. planera för att vissa fordon måste ersättas inom en viss tidsperiod.
  
C) Eftersyn av de åberopade omständigheterna bör ske. Om det under taxeringsåret framgår att finansiella tillgångar har använts i rörelsen för investeringar eller andra utgifter, kan man förutsätta att de också tillhörde rörelsen vid utgången av beskattningsåret.

D) Förhållandena under de närmast föregående åren, såsom bolagets resultatnivå och förändring av de finansiella tillgångarnas storlek. En minskning visar att bolaget tidigare har utnyttjat sin likviditetsreserv för rörelsen, medan en ökning kan tyda på att bolagets likviditet är stabil och tillfredsställande.

5.4  Turordning för rörelsefrämmande tillgångar

Om bolaget har rörelsefrämmande tillgångar måste man bestämma vilka av de finansiella tillgångarna som ska beaktas vid värderingen, eftersom de vid ett direkt innehav kan ha olika värden vid beskattningen av förmögenhet. Exempelvis har de flesta aktier på O-listan inget förmögenhetsvärde. Omsättningstillgångar i form av t.ex. kundfordringar, upplupna intäkter, förutbetalda kostnader och liknande, tillhör generellt rörelsen och kan därför inte vara rörelsefrämmande.

Finansiella tillgångar som i balansräkningen är redovisade som anläggningstillgångar bör hänföras till rörelsefrämmande förmögenhet före tillgångar som är redovisade som omsättningstillgångar. Den minst likvida tillgången med störst risk bör sedan först hänföras till rörelsefrämmande förmögenhet. Följande översiktliga turordningsföljd kan därför uppställas för rörelsefrämmande tillgångar.

   -       Marknadsnoterade aktier (O-listan)
   -       Börsregistrerade aktier (A-listan)
   -       Aktiefonder
   -       Räntefonder och obligationer
   -       Kassa och bankmedel

6  Skulder

6.1  Bolagets skulder

Vid värdering av aktierna ska även skulder beaktas, som inte ingår i rörelsen. Skulder som är hänförliga till rörelsefrämmande tillgångar ska alltså dras av vid värderingen, såvida de inte är hänförliga till skattefria marknadsnoterade aktier. Utgångspunkten bör dock vara att skulderna primärt har uppkommit i rörelsen eller i övrigt avser lån som tagits för att förvärva tillgångar i rörelsen, om inte annat visas.
 

6.2  Ägarens latenta skatteskuld
 
Den skattepliktiga tillgången är aktien i det onoterade bolaget. Aktiens skattemässiga värde ska bestämmas med hänsyn till bolagets tillgångar och skulder, som inte ingår i dess rörelse. Dessa tillgångar ska beaktas på samma sätt som om ägaren direkt själv ägde motsvarande tillgångar.
 
Enligt Skatteverket medger inte lagstiftningens utformning att man fiktivt ska beakta den latenta skattebelastning som hade utlösts för ägaren om han istället hade överfört de specifika tillgångarna i bolaget till sin egna förmögenhet vid utgången av året.