Inkomsttaxeringen 1999
 
LÄNSRÄTTEN
 
A tecknade avtal med ett kommanditbolag (KB Tammstorp) för att bolaget å hans vägnar skulle placera kontanta medel i en valuta- och räntearbitragefond. I gengäld skulle han ställa säkerhet i form av kontanter, bankgaranti eller ädelmetaller. Vidare ingick han ett tilläggsavtal i vilket han utfäste sig att ställa guld som säkerhet och 1,2 kilo guld deponerades hos bolaget. KB försattes i konkurs 1993. Verkställande direktören i bolaget har dömts för bl.a. grov förskingring. I konkursboet återfanns bland annat en gulddepå som efter utredning av konkursförvaltaren befanns utgöra separationsegendom. Av utredningen framgick att depån endast innehöll guld deponerat före den 3 juli 1992, varför A inte fick någon utdelning i konkursen. A yrkar för taxeringsåret 1996 avdrag för förlusten av det guld som deponerats i bolaget. Avdraget medgavs inte av skattemyndigheten med motiveringen att någon realisationsförlust inte uppstått då fordran ännu inte var avyttrad. Konkursen avslutades1997. Aavyttrade den 10 april 1998 fordran på guldet för 1 kr. Värdet av guldet uppgavs till ca 150 000 kr.

Länsrätten gör följande bedömning. - -
 
Skattemyndigheten gör gällande att A:s fordran på bolaget uppkom först när bolaget förskingrat medlen och att den då var värdelös. A gör gällande att fordran uppkom när guldet deponerades hos bolaget.

Vid överlämnandet av guldet hade A enligt länsrättens mening endast anspråk mot bolaget att det skulle placera medel åt honom. Så länge vardera part följde sin del av avtalet - - torde han inte haft rätt att få tillbaka guldet då deponeringen av guldet följde av tilläggsavtalet. När väl bolaget bröt den överenskommelsen, d.v.s. började förskingra medlen torde en fordran ha uppstått för A att få tillbaka guldet.
 
Länsrätten fann därför att fordran på bolaget uppstod då det visat sig att bolaget förskingrat medlen. Därmed kan förvärvet till sin karaktär inte anses som ett med köp eller byte jämförligt fång. A har därför inte haft någon kostnad för anskaffandet av fordran. Någon reaförlust har därför inte uppkommit.
 
KAMMARRÄTTEN
A överklagade och yrkade avdrag för förlust på fordran.
 
Domskäl
 
Av utredningen i målet framgår att det aktuella guldet har deponerats hos KB som mottagit detta med redovisningsskyldighet. När bolaget sedan förskingrar guldet, dvs. när guldet frånhänds ägaren genom brott, uppstår en förlust för ägaren. En sådan kapitalförlust är inte avdragsgill. Överklagandet ska således avslås.
 
En ledamot var skiljaktig och ansåg att den i målet aktuella fordran var ett finansiellt instrument som skulle anses slutgiltigt avyttrad i och med konkursens avslutande 1997 enligt 24 § 2 mom. SIL (nuvarande 44 kap. 8 § IL).