Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från kammarrätten

Utgivet finansiellt instrument?

Beslutande instans: Kammarrätten

Datum: 2006-06-27

Område: Inkomstskatt - Kapital, Inkomstskatt - Näring

Dnr/målnr/löpnr:
3626-04
Ett bolag tillsköt medel som lån till ett intressebolag. Något skuldebrev upprättades inte. Däremot hade fordringsförhållandet kommit till uttryck i långivarens och låntagarens räkenskaper. Kammarrätten fann att fråga var om ett utgivet finansiellt instrument. Fordran ansågs därför vara avyttrad i samband med intressebolagets konkurs.
 
Inkomsttaxeringen 2000
 
M AB tillsköt x kr som lån till det delägda (25 %) D AB. Något skuldebrev utfärdades inte. Däremot fanns fordran och skulden dokumenterad i långivarens och låntagarens räkenskaper. I samband med att D AB försattes i konkurs yrkade M AB avdrag för förlust på fordran. Dåvarande SKM medgav inte avdrag för förlust på fordran. M AB överklagade till länsrätten.
 
Länsrätten som avslog överklagandet anförde följande.

"Frågan i målet är huruvida bolagets fordran på D AB är att betrakta som ett finansiellt instrument eller inte. Utgör fordran ett finansiellt instrument anses avyttring ha skett då D AB försattes i konkurs och bolaget har då avdragsrätt för förlusten.
 
För att fordran skall anses som ett av bolaget utgivet finansiellt instrument måste i vart fall krävas att fordringen genom bolagets försorg dokumenterats och konkretiserats gentemot den berättigade genom en utfärdad handling eller på något annat sätt (RÅ 2002 ref. 105). I målet har framkommit att den fordran bolaget haft på D AB endast dokumenterats på så sätt att det aktuella beloppet bokförts som skuld respektive en fordran hos bolagen. Enligt länsrättens mening kan de krav som Regeringsrätten uppställt i ovan angivet mål inte anses uppfyllda och den aktuella fordran är därför inte att betrakta som ett finansiellt instrument i den meningen som avses i 24 § 2 mom. SIL. Det faktum att D AB försattes i konkurs i december 1999 medför därför inte att fordran anses som avyttrad. Bolaget skall således inte medges avdrag för den företagna nedskrivningen av fordran."
 
M AB överklagade till kammarrätten som biföll överklagandet och anförde följande i sina domskäl.
 
"Regeringsrätten har i avgörandet RÅ 2002 ref. 105 uttalat att begreppet finansiellt instrument i skatterättslig mening är vagt i sina konturer och saknar den precision som följer av den definition som används på värdepappersområdet. Vad som utgör ett finansiellt instrument i lagen (1947:756) om statlig inkomstskatt, SIL, kan därför inte ges ett entydigt svar. Den närmare innebörden av begreppet i ett visst lagrum får bedömas mot bakgrund av bestämmelsens syfte. Vad gäller det nu aktuella lagrummet tillkommer att det för en tillämpning också krävs att det är fråga om ett finansiellt instrument som getts ut av bolaget. I sistnämnda avseende anförde Regeringsrätten att för att en fordran skall kunna anses som ett av bolaget utgivet finansiellt instrument måste i vart fall krävas att fordringen genom bolagets försorg dokumenterats och konkretiserats gentemot den berättigade genom en utfärdad handling eller på något annat sätt. Vidare har Regeringsrätten i avgörandet RÅ 2004 ref. 142 uttalat att begreppet finansiellt instrument inte innefattar något krav på att utfärdaren av instrumentet avsett att anskaffa kapital genom att vända sig till investerare på kapitalmarknaden och att någon begränsning av begreppet till sådana värdepapper som är avsedda att omsättas på kapitalmarknaden således inte kan anses föreligga.
 
Av förarbetena till 24 § 2 mom. SIL (prop. 1989/90:110, del 1 s. 392) framgår att syftet med regeln var att förhindra den konstlade handeln med värdelösa aktier och andra finansiella instrument som de dåvarande reglerna gav upphov till.
 
Kammarrätten gör följande bedömning.
 
Något skuldebrev har såvitt framkommit inte upprättats i förevarande fall. I målet har dock framkommit att den fordran bolaget haft på D AB dokumenterats på så sätt att det aktuella beloppet bokförts som en skuld respektive en fordran hos bolagen och att det varit upptaget på ett avräkningskonto i bokslutet. Kammarrätten gör bedömningen att fordringen därför har dokumenterats och konkretiserats gentemot den berättigade på ett sådant sätt att den kan anses utgöra ett finansiellt instrument som avses i 24 § 2 mom. SIL. Skatteverket har inte ifrågasatt det yrkade beloppets storlek. Eftersom fordran anses avyttrad genom D AB:s konkurs 1999 är bolaget därför berättigad till avdrag för yrkad nedskrivning av aktuell fordran."
 
Lagmannen var skiljaktig och anförde bl. a. följande.
 
"Den fordran som bolaget har haft på D AB har endast dokumenterats på så sätt att det aktuella beloppet bokförts som en skuld hos D AB och som en fordran hos bolaget. Bokföringsåtgärderna får antas återspegla vad som avtalats mellan parterna men utgör inte den rättsliga grunden för fordringsförhållandet. Jag anser inte att fordringen har dokumenterats och konkretiserats på ett sådant sätt gentemot den berättigade att den kan sägas att D AB har utfärdat ett finansiellt instrument."
 
Kommentar:
Skatteverket har överklagat domen. I ett likartat fall har kammarrätten kommit fram till att fråga inte varit om ett utgivet finansiellt instrument, se Kammarrätten i Stockholms dom 2005-10-24, mål nr 232-03 (skatteverkets rättsfallsprotokoll nr 27/05). Se även skatteverkets skrivelse "Förluster på fordringar på eget bolag vid konkurs" under punkten 4 angående finansiellt instrument - värdepapper (dnr 131-478187-05/111)