Mervärdesskatt: redovisningsperioder under tiden den 1 juni 2006 — den 31 maj 2009

Sökanden bedrev handel med personbilar och lätta lastbilar. Anställda hos denne hade fri bil, som en del av anställningsförmånerna. Sökanden avsåg att låta de anställda betala ett mindre belopp för denna förmån. Frågan gällde om beskattningsunderlaget för bilförmånen fick bestämmas till det betalade beloppet eller om uttagsbeskattning av förmånens värde skulle ske.

Skatterättsnämnden beslutade följande.

"FÖRHANDSBESKED

Att bolaget låter de anställda använda personbilar anskaffade för bolagets verksamhet, för privat ändamål utgör omsättning av tjänst enligt mervärdesskattelagen (1994:200), ML. 

MOTIVERING

Enligt 2 kap. 5 § första stycket 1 ML förstås med uttag av tjänst - förenklat uttryckt såvitt nu är aktuellt - att den skattskyldige tillhandahåller en tjänst åt sig själv eller sin personal för privat ändamål eller för annat rörelsefrämmande ändamål, om tjänsten tillhandahålls utan ersättning eller mot ersättning som understiger kostnaden för att utföra tjänsten och nedsättningen inte är marknadsmässigt betingad.

Med uttag av tjänst förstås vidare enligt 2 kap. 5 § första stycket 3 ML — även här i aktuellt hänseende förenklat uttryckt - att den skattskyldige för privat ändamål själv använder eller låter någon annan använda en personbil som utgör tillgång i verksamheten och den skattskyldige har haft rätt till avdrag för den ingående skatten vid förvärvet. Enligt paragrafens andra stycke gäller det sagda endast om värdet av användandet är mer än ringa.

Medan uttag av tjänst enligt punkten 1 således avser tillhandahållande av tjänster för privat bruk utan ersättning eller till en ersättning som understiger kostnaden att utföra tjänsten, avses enligt punkten 3 användning för privat bruk av viss egendom i verksamheten där ingående mervärdesskatt varit avdragsgill vid förvärvet.

Bestämmelsen ovan i punkten 1 motsvaras av artikel 26.1 b i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, mervärdesskattedirektivet, som bl.a. innehåller att med tillhandahållande av tjänster mot ersättning skall likställas tillhandahållande av tjänster utan ersättning som utförs av den beskattningsbara personen för hans eget eller personalens privata bruk. Före 2007-01-01 fanns motsvarande bestämmelser i artikel 6.2 b i det numera upphävda sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG), sjätte direktivet.

Bestämmelser som motsvarar punkten 3 finns i artikel 26.1 a i mervärdesskattedirektivet som föreskriver att med tillhandahållande av tjänster mot ersättning skall likställas användning av en vara som ingår i en rörelses tillgångar för den beskattningsbara personens eget eller personalens privata bruk om avdragsrätt förelegat helt eller delvis för mervärdesskatten på dessa varor. Tidigare motsvarighet fanns i artikel 6.2 a i sjätte direktivet.

Nämnden, som utgår från att bolaget haft rätt till avdrag för ingående skatt vid förvärven av de aktuella personbilarna, gör följande bedömning.

Som bolaget påpekat har EG-domstolen och därefter Regeringsrätten funnit att det strider mot EG-rätten att beskatta en skattskyldig för uttag av tjänst vid tillhandahållande av måltider till personal mot viss ersättning även när denna ersättning understiger kostnaden för att utföra tjänsten (EG-domstolens mål C-412/03 ang. Hotel Scandic Gåsabäck AB och RÅ 2005 not. 51). EG-domstolen fann att ovan nämnda artikel 6.2 b i sjätte direktivet inte var tillämplig eftersom vederlag utgick för tjänsterna.

Något tillhandahållande av tjänster motsvarande dem i fallet Hotel Scandic Gåsabäck AB är det inte fråga om i förevarande ärende. Vad bolaget gör är i stället att låta personalen mot mycket låg ersättning (en krona per månad i form av s.k. nettolöneavdrag) använda bilar, som bolaget anskaffat för verksamheten varvid rätt förelegat till avdrag för ingående skatt vid förvärven. Det är således inte uttagsbestämmelsen i 2 kap. 5 § första stycket 1 och motsvarande artikel 26.1 b i mervärdesskattedirektivet (6.2 b i sjätte direktivet) som är tillämplig i detta ärende utan uttagsbestämmelsen i samma stycke 3 och mot-svarande artikel 26.1 a (6.2 a). Det saknar vid tillämpningen av sistnämnda bestämmelser betydelse om den anställde får förmånen utan vederlag eller om han lämnar viss ersättning för användandet. En ersättning beaktas i stället vid bestämmande av storleken av beskattningsunderlaget för uttaget (jfr 7 kap. 4 § ML jfrt med 9 kap. 2 § och 8 kap. 14 § andra stycket skattebetalningslagen /1997:483/).

Mot bakgrund av det anförda och då värdet av de anställdas användande av bilarna för privat bruk kan antas vara mer än ringa skall bolaget uttagsbeskattas.

En sådan bedömning får anses vara i överensstämmelse med EG-rätten.

I den mån ansökan inte har besvarats genom förhandsbeskedet avvisas den."

Kommentar: Förhandsbeskedet överensstämmer med Skatteverkets uppfattning. Skatteverket har överklagat förhandsbeskedet och begärt att Regeringsrätten ska fastställa detta.