Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Skatteflyktslagen. EG-fördraget. Uttagsbeskattning i inkomstslaget kapital

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2007-05-10

Område: Inkomstskatt - Internationell beskattning

Dnr/målnr/löpnr:
4789-05
EG-fördraget hindrar inte tillämpningen av en nationell skatteflyktsbestämmelse i ett enskilt fall även om de svenska bestämmelserna i 53 kap. IL i sig är för långtgående och inte förenliga med EG-fördraget. En prövning mot skatteflyktslagen har dock inte ansetts kunna göras då samtliga händelser i en antagen transaktionskedja ännu inte är för handen.  
 
Skatterättsnämndens förhandsbesked har refererats. Länk till förhandsbeskedet.
 
"YRKANDEN M.M."
 
Skatteverket yrkar att fråga 4 skall besvaras med att lagen (1995:575) mot skatteflykt är tillämplig på överlåtelsen av aktierna i X AB. Verket anför bl.a. följande. Den uppbyggda strukturen framstår som tillskapad för att Y och Z helt skall kunna undgå beskattning vid en framtida överföring av tillgångarna i X AB till dem själva. Även om EG-fördragets bestämmelser om fria kapitalrörelser förutsätter att transaktioner som de nu aktuella kan genomföras utan omedelbara skattekonsekvenser får det huvudsakliga skälet för åtgärderna inte vara att kringgå nationella inkomstskattebestämmelser (jfr artikel 58 EG). Vidare kan ifrågasättas om Skatterättsnämnden haft fog för att begränsa svaret i det hänseendet att hänsyn inte tagits till eventuella efterföljande transaktioner; sådana efterföljande transaktioner kan inverka på bedömningen av huruvida skatteflyktslagen är tillämplig eller inte (jfr rättsfallet RÅ 2002 not. 72).
 
Y och Z bestrider bifall till överklagandet och anför bl.a. följande. Bedömningen av innehållet i gällande rätt (RÅ 2002 not. 210) bör inte påverkas av att de är bosatta utomlands. Skatteverkets uppfattning att omstruktureringen enbart är ett led i en skatteplanering är inte korrekt. En omständighet som påverkat deras beslut är de berörda staternas olika utformning av civilrättsliga bestämmelser, såsom möjligheten att använda andelar som säkerhet vid upptagande av lån och möjligheterna till fission. De har inga synpunkter på att Skatterättsnämnden har begränsat förhandsbeskedet till att avse överlåtelsen av aktierna i X AB. Det är således inget krav att de efterföljande transaktionerna ingår som annat än en beskrivning av ett möjligt förfarande i vars ljus överlåtelsen skall bedömas, dvs. just det som nämnden får anses ha gjort.
 
SKÄLEN FÖR REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
 
Skatterättsnämnden har funnit att aktierna i X AB skall anses avyttrade mot avtalad ersättning och alltså inte, som förutsätts i 53 kap. 6 och 7 §§ inkomstskattelagen (1999:1229), IL, mot en ersättning som motsvarar marknadsvärdet (fråga 1). Utan att ta ställning till eventuella efterföljande transaktioner har nämnden vidare funnit bl.a. att skatteflyktslagen inte är tillämplig på överlåtelsen (fråga 4).
 
Skatteverkets talan i Regeringsrätten avser enbart fråga 4, dvs. om skatteflyktslagen är tillämplig. En tillämpning av den lagen kan inte ge ett resultat som är oförenligt med gemenskapsrätten. Skatteverkets talan bör därför uppfattas som en begäran att Regeringsrätten skall slå fast att gemenskapsrätten inte hindrar att skatteflyktslagen tillämpas på överlåtelsen av aktierna i X AB.
 
Ett syfte med de aktuella bestämmelserna i 53 kap. IL är att skapa förutsättningar för en beskattning av en värdestegring på svenska aktier i vissa situationer där beskattning inte kan ske enligt den s.k. tioårsregeln i 3 kap. 19 § IL (jfr prop. 1998/99:15 s.174 f . och SOU 2005:99 s. 203 ff.), ibland modifierad genom skatteavtal. Av EG-domstolens dom i mål C‑436/00, X och Y, följer att bestämmelserna i 53 kap. är för långtgående och inte förenliga med EG-fördragets reglering av rätten till fri etablering och fria kapitalrörelser. Detta utesluter inte att det i ett enskilt fall kan finnas grund för att ingripa mot vad som kan betecknas som skatteflykt i förhållande till tioårsregeln.
 
Det av Skatteverket åberopade rättsfallet RÅ 2002 not. 72 avsåg ett förhandsbesked där Skatterättsnämnden som svar på en av de ställda frågorna funnit att skatteflyktslagen inte var tillämplig på ett visst förfarande. Regeringsrätten undanröjde beskedet i denna del med hänvisning till att förfarandet endast utgjorde slutled i en sammansatt transaktionskedja som i övrigt innehöll flera led som inte omfattades av nämndens prövning.
 
Här är utgångspunkten den motsatta — den transaktion som är föremål för prövning kan antas följas av andra transaktioner. När prövningen inte avser hela transaktionskedjan kan det vara nödvändigt att vänta med den slutliga bedömningen av skatteflyktsfrågan. Skatteflyktslagen har utformats så att möjlighet ges till detta i den ordinarie taxeringsprocessen. Av 4 § andra stycket framgår således att en framställning till länsrätten om att lagen skall tillämpas kan göras under hela den tid som gäller för beslut om eftertaxering (jfr i fråga om motsvarande bestämmelse i den tidigare skatteflyktslagen bet. 1980/81:SkU8 s. 18).
 
Förhandsbeskedsprocessen är i det aktuella hänseendet inte lika flexibel. Om ett förhandsbesked avser enbart en inledande del av ett förfarande, kan ett efterföljande händelseförlopp skapa oklarhet om beskedets räckvidd. Detta talar i sig mot att avgränsa beskedet på det sätt som skatterättsnämnden gjort. Det kan också ifrågasättas om det är rimligt att förhandsbeskedsinstitutet skall kunna användas för att göra en stegvis avstämning mot skatteflyktslagen när underlaget inte är tillräckligt för en prövning av hela förfarandet.
 
Mot bakgrund av det anförda finner Regeringsrätten att förhandsbeskedet i den överklagade delen bör undanröjas.
 
REGERINGSRÄTTENS AVGÖRANDE
 
Regeringsrätten undanröjer Skatterättsnämndens förhandsbesked avseende fråga 4".