Kammarrättens i Stockholm dom den 14 april 2009, mål nr 4997‑‑4998‑08

Eftertaxering 2000
 
En skattskyldig eftertaxerades genom beslut den 25 oktober 2007 för inkomst hänförlig till taxeringen 2000. Åtal för skattebrott har väckts under 2006.
Länsrätten undanröjde Skatteverkets eftertaxering eftersom den skattskyldige redan under 2005 delgetts underrättelse om misstanke om brott på sätt föreskrivs i 4 kap. 21 § taxeringslagen.
Kammarrätten, som instämde i länsrättens bedömning, avslog Skatteverkets överklagande.
 
Kommentar:
 
Skatteverket gjorde i målen gällande att den skattskyldiges brott inte behövt bli föremål för förlängning av frist för påföljdspreskription, att för det ändamålet särskild underrättelse varken behövts eller företagits och att den skattskyldige till följd därav inte heller ska anses delgiven på föreskrivet sätt. Tidsfristen för att besluta om eftertaxering skulle med hänsyn till vad ovan sagts därmed räknas från tidpunkten för åtal.
 
De formella förutsättningarna för förlängd fatalietid vid eftertaxering är att den skattskyldige delgetts underrättelse om att han är skäligen misstänkt för brottet. Underrättelsen ska ha skett under en förundersökning som sedermera lett till allmänt åtal mot den misstänkte för brottet. Den ska ha utfärdats av åklagaren och ange de omständigheter som utgör grund för misstanken. Delgivningen ska ha skett på sätt som gäller för delgivning av stämning i brottmål.
 
I det nu aktuella fallet är dessa förutsättningar uppfyllda i objektivt avseende. Den omständigheten att de formella förutsättningarna uppfyllts utan syfte att bryta en eljest infallande påföljdspreskription saknar betydelse för frågan om förutsättningarna för en förlängd fatalietid för eftertaxering är för handen. Trots att den föreskrivna tidpunkten är den samma i båda fallen — preskriptionstidsförlängning och utgångspunkt för eftertaxeringsfrist - är syftet för den valda tidpunkten såvitt avser den senare fatalietiden grundad på den skattskyldiges intresse av en rimlig, inte för lång frist för beslut om eftertaxering. Tolkningen bör därför vara restriktiv och andra rekvisit än de formella som anges i 14 § andra stycket skattebrottslagen (1971:69) ska inte aktualiseras vid frågans lösning. Skatteverket delar därför förvaltningsdomstolarnas syn och domen har således inte överklagats.

Skatteverkets dnr 410 9874-09/5481