Redovisningsperioderna januari - december 2000

U AB är ett bemanningsföretag som hyr ut läkare bl.a. till olika vårdcentraler och sjukhus. Bolaget har under år 2000 både hyrt ut läkare som varit anställda av bolaget och läkare som enligt vad som avtalats mellan parterna fakturerat U AB via egna bolag. U AB har inte betalat arbetsgivaravgifter i de fall ersättning utbetalats till läkares aktiebolag eller handelsbolag som har innehaft F-skattsedel.

U AB har inte i något fall lämnat anmälan enligt 5 kap. 7 § skattebetalningslagen (1997:483), SBL, där det föreskrivs skyldighet för utbetalare att lämna skriftlig anmälan till Skatteverket om en anställd åberopar en F-skattsedel.

Skatteverket har vid bedömning av skyldighet att betala arbetsgivaravgifter bortsett från läkarnas bolag då läkarna enligt lagen (1993:440) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft ansetts som arbetstagare hos U AB. Då läkarna som således ansetts som rätt betalningsmottagare innehaft A-skattsedlar har arbetsgivaravgifter påförts.

Kammarrätten anger i sina domskäl att i de fall 5 kap. 7 § SBL varit tillämplig så har Skatteverket möjlighet att fatta beslut enligt 12 kap. 3 § SBL om solidariskt betalningsansvar för mottagarens skatt om arbetsgivaren försummat sin skyldighet, och konstaterar att Skatteverket inte har åberopat sådant ansvar. Kammarrätten gör följande bedömning.

" I målet aktualiseras därför frågan om det vid sidan av reglerna om solidarisk betalningsskyldighet i 12 kap. 3 § SBL är möjligt att tillämpa någon form av genomsynsresonemang som skulle innebära att det är möjligt att helt bortse från innehavet av F-skattsedel. Frågan har inte berörts i förarbetena till reglerna om F-skatt och det skulle kunna hävdas att en genomsyn inte är möjlig med den utgångspunkten att reglerna om återkallelse av F-skattsedel och solidariskt betalningsansvar utgör en uttömmande reglering av vilka åtgärder som finns mot missbruk. Den uppfattningen har dock framförts att det kan finnas upplägg och konstruktioner som inte går att förutse och att det i klara fall av missbruk, där det inte går att använda sig av solidariskt betalningsansvar, bör kunna gå att tillämpa ett genomsynsresonemang ? .

Kammarrätten gör för egen del den bedömningen att aktuella lagregler i sig inte utgör hinder mot att bortse från en juridisk persons innehav av en F-skattsedel men att utrymmet för att i ett ordinärt förfarande vid sidan av de särskilda reglerna i 12 kap. 3 § SBL påföra arbetsgivaravgifter i ett fall som det nu förevarande är mycket begränsat och bör reserveras för rena undantagssituationer."

KR finner slutligen att sådana omständigheter som skulle kunna utgöra skäl att påföra bolaget arbetsgivaravgifter på ifrågavarande ersättningar inte framkommit.

Kommentar:
Enligt kammarrättens bedömning kan genomsyn i normalfallet inte göras om 5 kap. 7 § SBL varit tillämplig och ansvar således i förekommande fall hade kunnat åläggas enligt 12 kap. 3 § SBL. Kammarrätten tar inte upp något resonemang kring arbetstagarbegreppet enligt arbetsförmedlingslagen.

Enligt Skatteverkets bedömning saknar läkarbolagens F-skattsedlar betydelse för läkarnas ersättningar från bemanningsföretaget, eftersom det rätteligen finns ett arbetsgivar-/arbetstagarförhållande mellan bemanningsföretaget och läkarna. Av det skälet bedöms 12 kap. 3 § SBL inte vara tillämplig. Domen reglerar för övrigt inte hur ersättningarna i fråga för läkarnas arbete ska taxeras.

Skatteverket har överklagat domen men frågan om pt är ännu inte avgjord.