På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Rättsfall från Regeringsrätten

Uppskovsavdrag, privatbostad och bosättningskravet

Beslutande instans: Regeringsrätten

Datum: 2005-05-02

Område: Inkomstskatt - Kapital

Dnr/målnr/löpnr:
7319-04
Bosättningskravet för en ursprungsbostad är uppfyllt genom att säljarna är folkbokförda enligt 14 § FBL på fastigheten

Förhandsbesked inkomsttaxeringar 2005 – 2007

När en privatbostad avyttras kan uppskov med beskattningen av vinsten medges enligt reglerna i 47 kap. inkomstskattelagen (IL) om privatbostaden är säljarens ursprungsbostad. Bostaden ska vara en permanentbostad vilket innebär att säljaren ska ha varit bosatt där under viss tid före avyttringen.

Den som är utsänd för svenska statens räkning för att tjänstgöra i utlandet folkbokförs enligt 14 § folkbokföringslagen (FBL) på den fastighet och i den församling där han senast var folkbokförd. För den som behåller sin fastighet eller bostadsrätt under utlandsvistelsen innebär det att folkbokföringen kvarstår på fastigheten.

Makarna A och B äger en villafastighet i Sverige där de var bosatta fram till år 2001 då familjen flyttade utomlands p.g.a. A:s tjänstgöring för svenska staten. Makarna var fortsatt obegränsat skattskyldiga i Sverige enligt 3 kap. 4 § IL. Frågan i förhandsbeskedet var om makarna kan anses uppfylla bosättningskravet genom att de är folkbokförda enligt 14 § FBL på villafastigheten trots att de rent faktiskt inte har bott på fastigheten under utlandstjänstgöringen.

I lagen (1978:970) om uppskov med beskattning av realisationsvinst angavs uttryckligen att den skattskyldige ansågs bosatt på den fastighet där han rätteligen skulle ha varit folkbokförd. Till skillnad mot vad som då gällde är bosättningskravet i 47 kap. 3 § IL inte definierat i lagtexten. Av praxis framgår emellertid att bosättningskravet för uppskovsavdrag skall bedömas med utgångspunkt i folkbokföringsreglerna (RÅ 2003 ref. 34).

Utformningen av bosättningskravet i 1978 års uppskovslag i förening med den samtidigt genomförda ändringen av folkbokföringsreglerna innebar att personer utsända av svenska staten vid tillämpning av bosättningskravet kunde anses bosatta på den fastighet där de bodde och var folkbokförda vid tidpunkten för utflyttningen även under sin utlandsvistelse. Av det förhållandet att det nuvarande bosättningskravet skall bedömas med utgångspunkt i folkbokföringsreglerna får anses följa att någon ändring inte är avsedd i nu berört hänseende.

Skatterättsnämnden fann att makarna uppfyller bosättningskravet i 47 kap. 3 § IL och att villafastigheten därför är att betrakta som deras permanentbostad.

Skatteverket överklagade förhandsbeskedet.

Regeringsrätten gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden och fastställde förhandsbeskedet.

Kommentar:
Skatteverkets uppfattning var att bosättningskravet enbart skulle bedömas med utgångspunkt i den faktiska bosättning som följer av 6 – 13 §§ FBL. Domen innebär emellertid att när svensk beskickningspersonal m.fl. arbetar utomlands och är korrekt folkbokförda enligt 14 § FBL på sin privatbostad i Sverige anses de bosatta där vid bedömningen av bosättningskravet i 47 kap. 3 § IL.

Skatteverkets uppfattning finns redovisat i en styrsignal 2004-10-11 ”Uppskovsavdrag privatbostad – bosättningskrav för de som arbetar utomlands för svenska staten. Länk till styrsignalen Skrivelsen kommer att ändras med hänsyn till RR-domen.