Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Förhandlingar om ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar och officiella handlingar i samband med arv och om inrättandet av ett europeiskt arvsintyg (Ju2009/9247/L2)

Datum: 2010-03-08

Dnr/målnr/löpnr:
131 92992-10/112
Justitiedepartementet
103 33 Stockholm

Skatteverket tillstyrker i huvudsak den föreslagna förordningen. Verket anser dock att förordningens tillämpningsområde bör förtydligas. Verket har dessutom vissa synpunkter på det förslagna europeiska arvsintyget.
 
Tillämpningsområdet
Enligt artikel 1 ska förordningen tillämpas på arv vid dödsfall. Enligt motiven till nämnda artikel bör begreppet "´arv´ ... anses omfatta alla arvsrättsliga aspekter, i synnerhet arvsordning, boutredning och skifte". Vidare ska enligt artikel 19 tillämplig lag "styra hela arvet, från dödsfallet till dess att arvet slutligt överlåtits". Nämnda artiklar och motivuttalande kan tolkas som att förordningen inte är begränsad till att enbart reglerar vilket lands lag som ska tillämpas på arvsrätten, utan också reglerar vilket lands lag som ska avgöra om, när och hur en bouppteckning ska ske.
 
I preambeln till förordningen (8) sägs att "förordningen bör vara tillämplig på alla civilrättsliga frågor som kan uppstå i samband med arv vid dödsfall, det vill säga alla former av överlåtelse av kvarlåtenskapen". I artikel 2 a ) definieras "arv vid dödsfall" som "överlåtelse av egendom efter dödsfall, oavsett om det rör sig om en frivillig överlåtelse genom testamente eller arvsavtal eller om en i lag reglerad överlåtelse av kvarlåtenskapen". Av preambeln och definitionen tycks avsikten med förordningen vara att den endast ska tillämpas på frågor som är direkt kopplade till fördelningen av arvet efter ett dödsfall och inte på frågor som rör en eventuell bouppteckning.
 
Enligt Skatteverket uppfattning är det således oklart om förordningen innebär att anhöriga i vissa fall skulle tvingas att upprätta utländska "bouppteckningar" att lämna in för registrering till Skatteverket. Det är enligt Skatteverket angeläget att förordningens tillämpningsområde förtydligas så att denna oklarhet försvinner.
 
Europeiskt arvsintyg
I preambeln till förordningen (27) sägs att arvsintyg införs för att arvingar m.m. i otvistiga fall enkelt ska kunna bevisa sin ställning i de medlemsstater där kvarlåtenskapen finns. Enligt artikel38 f ) ska den som ansöker om ett arvsintyg i ansökan upplysa om någon har bestridit arvsrätten. Enligt förordningen framgår inte hur den behöriga domstolen (myndigheten) ska agera i en sådan situation. Ska den ta ställning till bestridandet och därefter utfärda ett intyg, ska den inte ta ställning utan i intyget upplysa om att det föreligger en tvist om arvsrätten eller ska den med hänsyn till vad som sägs i preambeln vägra att utfärda något intyg? Här behövs en tydligare reglering i förordningen.
 
Arvsintyget ska enligt artikel 37 upprättas av behörig domstol (myndighet) i den avlidnes hemviststat eller annan domstol (myndighet) om överflyttning av behörigheten har skett. Bland Skatteverkets nuvarande arbetsuppgifter ingår registrering av bouppteckningar. Det ligger därför nära till hands att anta att arbetet med att upprätta arvsintyg kommer att läggas på Skatteverket. Flera av de uppgifter som intyget ska innehålla är dessutom sådana som verket redan i dag hanterar i sitt arbete med bouppteckningarna.
 
Arvsintygets rättsverkningar synes i princip vara desamma som ett avtal om arvsskifte. Det innebär att utfärdaren måste göra en rättslig prövning av de uppgifter som sökanden lämnar och många gånger ta ställning i svåra arvsrättsliga frågor. Skatteverket kommer att behöva skaffa den kompetens som krävs för att hantera en sådan arbetsuppgift.
 
Det är idag inte möjligt för Skatteverket att beräkna hur omfattande arbetet skulle bli med att utfärda arvsintyg och därmed omöjligt att beräkna kostnaderna. Om Skatteverket är den myndighet som ska utfärda arvsintygen så är det viktigt att den fortsatta beredningen av förordningen, i synnerhet de artiklar som handlar om arvsintyg, sker i nära samarbete med verket.
 
Beslut i detta ärende har fattats av undertecknad generaldirektör i närvaro av rättschefen Vilhelm Andersson, sektionschefen Jonas Grönkvist och rättslige experten Torbjörn Gerelius, fördragande.