Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets yttranden

Fordonsrelaterade skulder; Ds 2012:7

Datum: 2012-11-15

Område: -

Dnr/målnr/löpnr:
131-651568-12/112
Näringsdepartementet
103 33 STOCKHOLM
 
Fordonsrelaterade skulder; Ds 2012:7
Dnr N2009/5081/TE

Skatteverket har begränsat yttrandet till att avse förslaget till lag om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter.
 
Skatteverket anser att Transportstyrelsens och Kronofogdemyndighetens förslag om legal panträtt i fordon ska införas. Verket finner inte att de skäl som anförs i promemorian (s.43 f .) mot detta förslag är bärande. Skulle departementet ändå genomföra en ordning med ianspråktagande av fordon har verket inget att erinra mot detta.
 
Skatteverket anser vidare att en lag om fordonsrelaterade skulder även ska omfatta trängselskatter. Som framgår av promemorian (s. 25) finns redan betydande belopp avseende trängselskatt restfört hos Kronofogdemyndigheten. Detta redan när trängselskatt enbart tas ut i Stockholm. Det finns enligt verkets uppfattning ingen anledning att avvakta eventuella förslag från Vägtullsutredningen.
 
Om förslaget enligt promemorian genomförs anser Skatteverket att 2 § lagen om rätt att ta fordon i anspråk för fordringar på vissa skatter och avgifter lagförslaget ska ha följande lydelse:
 
"Vid indrivning av sådana fordringar som anges i 1 § får Kronofogdemyndigheten besluta att ta i anspråk det fordon som skatten eller avgiften avser för betalning av gäldenärens skuld.
 
Ett beslut enligt första stycket har samma verkan som ett beslut om utmätning.

Vid tillämpning av denna lag gäller inte bestämmelserna i 5 kap. utsökningsbalken."

Skatteverket konstaterar inledningsvis att departementet gått ifrån Kronofogdemyndighetens (KFM) och Transportstyrelsens förslag att införa en legal panträtt i fordon för fordonsrelaterade skulder. I stället föreslås ett helt nytt rättsligt institut, ianspråktagande av fordon. Skatteverket delar som anförts inte departementets skäl för detta. Verket vill även framhålla vissa konsekvenser av att myndigheternas förslag har frångåtts. För systemet med panter finns en lagstiftning och en utvecklad rättspraxis. Institutet ianspråktagande är nytt. Det finns ingen kompletterande lagstiftning eller någon rättspraxis som visar hur institutet ska tillämpas. Inte heller belyses detta fullt ut i promemorian. Skatteverket anser det emellertid angeläget att den föreslagna lagen, med vissa kompletteringar, införs vid tidpunkt som föreslås i promemorian. Detta för att komma till rätta med de problem som de s.k. fordonsmålvakterna orsakar.
 
Enligt lagförslagets 3 § får KFM besluta att ta ett fordon i anspråk. Skatteverket förutsätter att regeringen meddelar närmare föreskrifter om beslutets närmare utformning. Enligt verkets mening bör beslutet vara skriftligt och underskrivet samt innehålla skälen för KFM:s beslut och en överklagandehänvisning.
 
En förutsättning för att KFM ska få ta ett fordon i anspråk ska vara att gäldenären saknar utmätningsbara tillgångar. Med gäldenären förstås enligt promemorian den registrerad ägaren (s. 43.). Men vad gäller om en person varit registrerad ägare när skulderna uppkom och en annan person, en ny fordonsmålvakt, är registrerad som ägare när frågan om ianspråktagande uppkommit? Krävs det att båda personerna, fordonsmålvakterna, saknar utmätningsbara tillgångar? Hur gammalt får ett misslyckat utmätningsförsök vara för att KFM ska få ta fordonet i anspråk? Ska jämförelse göras med presumtionsregeln i 2 kap. 8 § konkurslagen? Vad gäller om den registrerade ägaren har en inkomst i vilken löneutmätning kan ske men utmätningsbeloppet är lägre än de efter hand förfallande nya fordonsrelaterade skulderna?  För att stävja ett missbruk i form av byten av fordonsmålvakter föreslår Skatteverket att KFM ska få ta fordon i anspråk även utan att det utretts att ägaren saknar utmätningsbara tillgångar.

Enligt promemorian ska inte bestämmelserna i 5 kap. utsökningsbalken tillämpas (s. 38). Skatteverket förutsätter att detta avses gälla både beträffande den registrerade och den civilrättslige ägaren. Enligt verkets mening är detta undantag av så central betydelse att det uttryckligen bör framgå av lagtexten.
 
Enligt förslaget ska ett beslut ändras när det finns anledning till det. Som exempel på omständigheter som kan föranleda att beslutet bör ändras har nämnts att värdet på fordonet har felbedömts (s. 46 och s. 82). Men finns det även andra omständigheter som kan medföra att KFM bör ändra sitt beslut? Är t.ex. ett påstående att gäldenären numera har utmätningsbara tillgångar av sådan beskaffenhet att beslutet kan ändras? Finns det någon tidsfrist inom vilken KFM får ändra sitt beslut? Kan ett beslut ändras även efter det att fordonet sålts och köpeskillingen använts till att betala de fordonsrelaterade skulderna? I detta sammanhang bör Europadomstolens dom av den 21 juni 2012 i mål 36124/06 (Olsby v. Sverige) beaktas. Detta bör belysas ytterligare inom ramen för lagstiftningsärendet.
 
Enligt förslaget ska vid överklagande bestämmelserna i 18 kap. utsökningsbalken tillämpas. Trots att det inte uttryckligen anges varken i lagtexten eller i promemorian förutsätter Skatteverket att det är verket som är klagandens motpart inför domstolen (jämför 18 kap. 1 § tredje stycket och 2 kap. 30 § andra stycket utsökningsbalken.) Som påpekats i promemorian (s. 75) kommer förslaget troligen i vart fall initialt att leda till en ökning av antalet ärenden i tingsrätterna. Eftersom verket kommer att vara part i dessa ärenden kommer även verket att få ett antal nya ärenden för handläggning. Detta har inte noterats i promemorian. Verket delar inte uppfattningen i promemorian att ökningen kommer att vara temporär och av övergående karaktär. Skatteverket avser att utvärdera reformen och vid behov återkomma med eventuell hemställan om resursförstärkning.