2.4 Schablonmässig bedömning

Mindre innehav av bankmedel och andra finansiella tillgångar bör normalt tillhöra rörelsen. Om rörelse bedrivs i mer än ringa omfattning kan man vanligtvis förutsätta att finansiella tillgångar med ett marknadsvärde upp till 1 000 000 kr innehas som ett led i den bedrivna verksamheten. Detta förutsätter dock att verksamhetens art och omfattning medför utgifter som motiverar en inte obetydlig likviditet.

Frågan om bolaget innehar rörelsefrämmande egendom bör aktualiseras först om kassalikviditeten överstiger 200 procent. Endast i undantagsfall ska en kassalikviditet under 200 procent medföra att bolaget anses ha rörelsefrämmande tillgångar.

2.5 Individuell bedömning

 
Om de finansiella tillgångarna överstiger 1 000 000 kr och kassalikviditeten är högre än 200 procent kan detta tyda på att viss del av dessa tillgångar inte ingår som ett led i rörelsen utan iställer avser kapitalförvaltning. En individuell bedömning med hänsyn till förhållandena i det enskilda bolaget måste då ske.

Det har ingen avgörande betydelse om tillgångarna har tillskjutits av ägaren eller om de motsvarar ansamlade vinstmedel. Om tillgångarna har genererats i rörelsen kan man dock inledningsvis anta att de kommer att reinvesteras i verksamheten. Enbart den omständigheten att bolagets finansiella tillgångar tillfälligtvis är onormalt stora bör i regel inte medföra att de anses som rörelsefrämmande, såvida de inte har tillskjutits av ägaren. Storleken av enstaka års kassalikviditet bör alltså inte ensamt läggas till grund för att hänföra finansiella tillgångar till rörelsefrämmande egendom.
 
Det ankommer på företagaren att framföra de skäl och omständigheter som motiverar behovet av finansiella tillgångar i verksamheten. I första hand kan skälet vara att finansiera nyinvesteringar eller annan expansion av verksamheten, t.ex. byte eller nyinvestering av inventarier, renovering eller byte av rörelselokal, förvärv av annat företag som kompletterar den egna verksamheten, m.m. Därutöver kan det finnas ytterligare individuella skäl för företagets behov av finansiella tillgångar med hänsyn till en riskbedömning.

Härvid bör bl.a. följande beaktas
 
A) Bolagets storlek och verksamhet. Ett mindre konsultföretag har t.ex. inte samma behov av finansiella tillgångar som ett större tillverkande företag.

B) Anförda investerings- och expansionsplaner ska vara konkreta och förutsebara. De bör alltså kunna stödjas av fakta som gör dem sannolika. Vissa företag kan t.ex. med hänsyn till karaktären av sin verksamhet förutse behovet av investeringar som inom en överskådlig framtid kommer att ta finansiella tillgångar i anspråk. Ett åkeri kan t.ex. planera för att vissa fordon måste ersättas inom en viss tidsperiod.
  
C) Eftersyn av de åberopade omständigheterna bör ske. Om det under taxeringsåret framgår att finansiella tillgångar har använts för investeringar eller andra utgifter, kan man förutsätta att de också tillhörde rörelsen vid utgången av beskattningsåret.
 
D) Förhållandena under de närmast föregående åren, såsom resultatnivå och förändring av de finansiella tillgångarnas storlek. En minskning visar att man tidigare har utnyttjat sin likviditetsreserv, medan en ökning kan tyda på att bolagets likviditet är stabil och tillfredsställande.
 
E) Om avsättning har skett till ersättningsfond kan man vanligtvis förutsätta att återinvestering ska ske. Däremot saknar avsättningar till periodiseringsfond betydelse vid bedömningen av bolagets behov av medel för kommande investeringar.

2.6 Turordning för rörelsefrämmande tillgångar

Om bolaget har rörelsefrämmande tillgångar måste man bestämma vilka av de finansiella tillgångarna som ska beaktas vid värderingen, eftersom de vid ett direkt innehav kan ha olika värden vid beskattningen av förmögenhet. Exempelvis har de flesta aktier på O-listan inget förmögenhetsvärde. Omsättningstillgångar i form av t.ex. kundfordringar, upplupna intäkter, förutbetalda kostnader och liknande, tillhör generellt rörelsen och kan därför inte vara rörelsefrämmande.
 
Finansiella tillgångar som i balansräkningen är redovisade som anläggningstillgångar bör hänföras till rörelsefrämmande förmögenhet före tillgångar som är redovisade som omsättningstillgångar. Den minst likvida tillgången med störst risk bör sedan först hänföras till rörelsefrämmande förmögenhet. Följande översiktliga turordningsföljd kan därför uppställas för rörelsefrämmande tillgångar.

• Marknadsnoterade aktier (O-listan)
• Börsregistrerade aktier (A-listan)
• Aktiefonder
• Räntefonder och obligationer
• Kassa och bankmedel

2.7 Skulder

Vid värdering av aktierna ska även skulder beaktas, som inte ingår i rörelsen. Skulder som är hänförliga till rörelsefrämmande tillgångar ska alltså dras av vid värderingen, såvida de inte är hänförliga till skattefria marknadsnoterade aktier. Utgångspunkten bör dock vara att skulderna primärt har uppkommit i rörelsen eller i övrigt avser lån som tagits för att förvärva tillgångar i rörelsen, om inte annat visas.
 

2.8 Koncern

Skatteverket anser att förmögenhetsvärdet av aktier i ett moderbolag får beräknas antingen genom en bedömning av förhållandena i koncernen i dess helhet, eller genom att varje bolag inom koncernen behandlas som en separat tillgång och värderingsobjekt.
 

2.8.1 Värdering av koncernen i sin helhet

Aktierna i moderbolaget får värderas med hänsyn till förhållandena i koncernen och dess behov av finansiella tillgångar. Förmögenhetsvärderingen av aktier i ett moderbolag får således baseras på förhållandena enligt koncernbalansräkningen. Detta innebär att godtagbar kassalikviditet bedöms med hänsyn till tillgångar och skulder enligt koncernbalansräkningen, samt att koncerninterna fordringsförhållanden elimineras.

Övrig individuell bedömning ska även ske med hänsyn till förhållandena i koncernen som en samlad verksamhet. Förmögenhetsvärdet ska i princip bestämmas efter samma förhållanden som gällt ifall koncernens totala verksamhet varit samlad till ett enda bolag.

2.8.2 Värdering av varje bolag inom koncernen

 
Aktierna i moderbolaget får även värderas enbart med hänsyn till moderbolagets tillgångar och skulder, jfr. RÅ 2005 ref. 89. Detta innebär att det ska ske en prövning steg för steg med utgångspunkt från moderbolagets innehav av aktier i dotterföretag.
 
Om aktier i dotterföretag är näringsbetingade med hänsyn till att innehavet betingas av rörelse som bedrivs av moderbolaget enligt 24 kap. 14 §1 st . 3 p. IL), bör dessa aktier anses tillhöra bolagets rörelse. 
 
Regeringsrätten har däremot i RÅ 2005 ref 89 uttalat att ett aktieinnehav som är näringsbetingat med stöd av schablonbestämningen i 24 kap. 14 §1 st . 1-2 p. IL, inte därigenom ska anses tillhöra rörelsen i den meningen som avses i 2 kap. 24 § IL.
 
Om aktier i dotterföretag ingår i moderbolagets rörelse, ska dessa aktier således inte beaktas vid värderingen av moderbolagets aktier. Dotterföretagets förmögenhet och övriga förhållanden saknar då betydelse.

Om däremot aktier i dotterföretag inte ingår i moderbolagets rörelse ska dessa aktier beaktas och värderas med hänsyn till förhållandena i det enskilda bolaget. Motsvarande princip tillämpas sedan för dotterföretagets eventuella innehav av egna dotterföretag, d.v.s. för dotterdotterföretag.
 

3 Enskild näringsverksamhet

Förmögenhet som ingår i näringsverksamhet enligt 13 kap. IL omfattas inte av förmögenhetsbeskattning, 3-4 §§ SFL. Med näringsverksamhet avses förvärvsverksamhet som bedrivs yrkesmässigt och självständigt.
 
Delägarrätter och fordringsrätter räknas inte som tillgångar i näringsverksamheten enligt 13 kap. 7 § IL. Värdepapper i form av aktier, obligationer, andelar i värdepappersfonder, m.m kan därför inte vara tillgångar  i näringsverksamheten utan hänförs till inkomstslaget kapital. Likaså kan inte heller köpeskillingsfordran vid avyttrad näringsfastighet tillhöra näringsverksamheten.
 
Följande tillgångar ingår dock i näringsverksamheten

• andel i kooperativ förening, samt fordran vid avyttring av andel, om innehavet betingas av näringsverksamheten,
• fordran som medlem har på sådan förening,
• fordran vid försäljning av inventarie,
• fordran på skadeersättning som beskattas i näringsverksamheten, och
• medel på skogs-, skogsskade- och upphovsmannakonto.

Bedömningen av i vilken omfattning som kontanter och bankmedel tillhör näringsverksamheten får ske efter de grunder som angetts ovan avseende bolag under avsnitten 2.4-2.5. Sådana medel anses dock alltid tillhöra näringsverksamheten i den omfattning som krävs för att uppnå redovisad avsättning till expansionsfond (se Skatteverkets ställningstagande 2006-05-12, dnr 131 247175-06/111).

4 Skattetillägg

 
Enligt 5 kap. 1 § taxeringslagen tas skattetillägg ut om den skattskyldige har lämnat en oriktig uppgift i sin deklaration eller i annat skriftligt meddelande till ledning för sin taxering. Det är Skatteverket som ska bevisa att den skattskyldige har lämnat en oriktig uppgift.
 
En felaktighet i en deklaration eller i annan uppgift lämnad till ledning för taxeringen kan utgöra antingen en oriktig uppgift eller ett oriktigt yrkande. Det är enbart en oriktig uppgift som kan medföra att skattetillägg kan tas ut.

Begreppet oriktigt yrkande kan innefatta felaktiga bedömningar under förutsättning att någon oriktig uppgift i sak inte har lämnats.

En felaktig bedömning kan emellertid utgöra en oriktig uppgift. För att så ska vara fallet måste dock den skattskyldiges bedömning, efter utredning av Skatteverket, visa sig vara så felaktig att den framstår som orimlig. I praktiken innebär detta att utrymmet för att ta ut skattetillägg i bedömningsfall är relativt begränsat.

Det är företagaren som ska visa storleken av framtida behov av likvida tillgångar i den bedrivna verksamheten. Om företagaren inte lyckas göra sannolikt att det finns behov av samtliga i verksamheten redovisade likvida tillgångar kan Skatteverket avvika från företagarens bedömning och hänföra delar av dessa till skattepliktig förmögenhet.
 
Den omständigheten att företagaren inte lyckats göra sannolikt att det i verksamheten finns behov av samtliga likvida tillgångar innebär emellertid inte att en oriktig uppgift har lämnats och att skattetillägg kan tas ut.

Eftersom det handlar om att bedöma framtida behov av likvida tillgångar kan en oriktig uppgift anses ha lämnats endast i det fall Skatteverket kan göra det mycket sannolikt att de likvida tillgångarna överstiger verksamhetens behov och likviditeten därmed är orimligt stor. Först när så är fallet kan frågan om skattetillägg aktualiseras.