På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets skrivelser

Tillfälliga anstånd och företrädaransvar

Datum: 2010-04-23

Område: Borgenärsområdet, Skattebetalning

Dnr/målnr/löpnr:
131 276085-10/111
Hur ska Skatteverket förhålla sig till företrädaransvar när en juridisk person som fått tillfälligt anstånd inte betalar skatten när anståndet upphör?

När det gäller lag (2009:99) om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall (fortsättningsvis tillfälliga anstånd) har lagstiftaren valt att anlägga en generös inställning. Ett anstånd ska bara nekas som särskilda skäl föreligger. Lagstiftningens utformning innebär också att det inte finns något lagligt hinder för en skattskyldig att nu år 2010 ansöka om anstånd retroaktivt för redan betalda redovisningsperioder 2009 och samtidigt därmed begära förlängning av detsamma.

Skatteverket har beslutat om riktlinjer för Skatteverket som borgenär (2008-04-01, dnr 131 191155-08/111). Dessa syftar till att lägga grunden för ett enhetligt förhållningssätt hos medarbetarna inom Skatteverket så att medborgarna känner förtroende för verksamheten. I enlighet med gällande lagstiftning och beslutade riktlinjer ska Skatteverket, om ett anstånd inte betalas när det upphör, överväga om företaget ska försättas i konkurs och/eller annan borgenärsåtgärd ska vidtas. En borgenärsåtgärd som i detta läge bör övervägas är om ett s.k. företrädaransvar (12 kap. 6 - 6 a §§ skattebetalningslagen (1997:483), SBL, ) ska aktualiseras.

Skatteverket har i ett ställningstagande uttalat vilken betydelse ett beviljat betalningsanstånd kan tänkas ha på möjligheten att få ett företrädaransvar utdömt av domstol (2005-04-05, dnr 130 191142-05/111). Att notera är därvid att ställningstagandet är meddelat innan lagen om de tillfälliga anstånden trädde i kraft. Det är dock Skatteverkets uppfattning att resonemanget i ställningstagandet gäller också för de tillfälliga anstånden.

Av ställningstagandet framgår bl.a. att ett betalningsanstånd som medges senast på den ursprungliga förfallodagen innebär att förfallodagen flyttas framåt i tiden till den dag anståndet upphör. Möjligheten att göra gällande företrädaransvar ska då bedömas från denna "nya" ursprungliga förfallodagen. Ett betalningsanstånd som beviljas efter den ursprungliga förfallodag flyttar inte fram förfallodagen. Möjligheten att göra gällande företrädaransvar ska i de fallen ske med utgångspunkt från den ("ordinarie") ursprungliga förfallodagen.

För att företrädaransvar med stöd av 12 kap. 6 § första stycket andra meningen SBL ska kunna göras gällande krävs att Skatteverket kan påvisa att underlåtenheten att betala skatten på den ursprungliga förfallodagen kan läggas företrädaren till last som uppsåtlig eller grovt oaktsam.

Lagstiftarens generösa inställning till att bevilja tillfälliga anstånd har inneburit att en företrädare på goda grunder kunnat förvänta sig bifall till sin ansökan och det även om ansökan år 2009 lämnats in efter skattens ursprungliga förfallodag. Med hänsyn härtill är det Skatteverkets uppfattning att verket inte kommer att kunna visa på uppsåt eller grov oaktsamhet för en företrädare som ansökt om anstånd efter den ursprungliga förfallodagen. Skatteverket ska därför inte för sådana upphävda tillfälliga anstånd aktualisera processer om företrädaransvar.

Som tidigare beskrivits kan en skattskyldig nu år 2010 retroaktivt komma in och ansöka om tillfälligt anstånd och förlängning av detsamma för redan betalda redovisningsperioder 2009. Om sådant beviljat retroaktivt anstånd inte betalas när det upphävs går det enligt Skatteverkets bedömning inte att göra gällande företrädaransvar för den skatt som omfattats av det retroaktiva anståndet. Skatten var ju nämligen betald på den ursprungliga förfallodagen år 2009, vilken tidpunkt är av intresse i företrädarprocessen.

I de fall anstånd har sökts år 2009 och beviljats före skattens ursprungliga förfallodag torde det inte möta några rättsliga hinder att processa om företrädaransvar för skatten som omfattats av det upphörda tillfälliga anståndet. Det är Skatteverkets uppfattning att verket i dessa situationer ändock inte ska använda företrädaransvaret som borgenärsåtgärd för att få betalt för de skatter som omfattas av de tillfälliga anstånden. Reglerna om företrädaransvar ger ett visst utrymme för verket att välja om, när, och mot vem verket ska utverka betalning med åberopade av reglerna i 12 kap. 6 § SBL. Det är verkets uppfattning att det varken är rimligt eller försvarbart att en företrädare som sökt om tillfälligt anstånd "i tid", dvs. före de ursprungliga förfallodagarna, hamnar i ett sämre läge än en företrädare som förhållit sig mer passiv vid förfallodagarna. Att i detta läge utreda frågan om företrädaransvar skulle inte heller överensstämma med Skatteverkets riktlinjer för borgenärsarbetet.

Innebörden av ovanstående är således att Skatteverket inte i någon av nyss beskrivna situationer ska tillgripa företrädaransvar som en borgenärsåtgärd för obetalda belopp som omfattats av ett s.k. tillfälligt anstånd.