Arkiv för Rättslig vägledning
Rättsfall från Regeringsrätten
När ska ett skadestånd som ett företag har anspråk på tas upp till beskattning?
Beslutande instans: Regeringsrätten
Datum: 2006-10-26
Område: Inkomstskatt - Näring, Redovisning
Dnr/målnr/löpnr:
5089-03
Skadeståndet ska tas upp till beskattning för det år under vilket hovrätten har fastställt det
1999 års taxering
X AB tilldömdes av tingsrätten år 1997 ett skadestånd på 10 miljoner kr jämte ränta. Skadeståndet skulle betalas av Socialstyrelsen, som hade gjort en felaktig upphandling av telefontjänster år 1995. Tingsrättens dom fastställdes av hovrätten år 1998. Parterna förlikdes i januari 1999, då skadeståndet också utbetalades. Bolaget använde kalenderåret som räkenskapsår. Skatteverket ansåg att bolaget hade en fordran resp. intäkt på skadeståndet vid utgången av 1998 och skulle beskattas för den vid 1999 års taxering. Länsrätten ansåg att ersättningen inte behövde tas upp till beskattning vid 1999 års taxering.
Skattemyndigheten överklagade. Kammarrätten i Göteborg begärde in yttrande från Bokföringsnämnden (BFN). BFN ansåg att bolaget borde ha redovisat en fordran på Socialstyrelsen avseende skadeståndet och ränta i bokslutet för år 1998. BFN anförde: "Enligt BFN:s mening innebar hovrättens dom därför att bolagets anspråk på Socialstyrelsen blev så säkert att det förelåg grund för att redovisa fordran som en tillgång i bokslutet för år 1998. Det förhållandet att Socialstyrelsen överklagade domen är ej skäl att göra en annan bedömning. Till grund för bedömningen ligger följande allmänna synpunkter. En enhällig dom från en överrätt är normalt tillräckligt för att en fordran på det utdömda beloppet skall anses vara tillräckligt säker för att kunna redovisas, även om parterna överklagar. En prövning i Högsta domstolen förutsätter att prövningstillstånd beviljas och sådant tillstånd lämnas endast om vissa förutsättningar är uppfyllda. Naturligtvis kan det i vissa speciella fall finnas anledning att avvakta med att redovisa en fordran även efter att en dom från en överrätt föreligger. Det kan t.ex. bli aktuellt om målet tydligt innehåller en prejudicerande fråga, domstolarna haft olika uppfattningar om utgången eller om det enligt utomstående bedömares uppfattning finns skäl för resning. Av handlingarna i målet kan inte utläsas att det förelåg anledning att anta att Socialstyrelsen skulle få sin talan prövad i Högsta domstolen och bolaget borde därför i bokslutet för1998 hatagit upp en fordran på Socialstyrelsen." BFN ansåg vidare att förlikningen och betalningen, som skedde under år 1999, var sådana händelser efter balansdagen som fick anses bekräfta att det förelåg en fordran avseende det tilldömda skadeståndet och ränta på balansdagen 1998 och att detta gav uttryck för en allmän redovisningsprincip.
KR anförde i sina domskäl bl.a. följande: "BFN anser att enligt god redovisningssed borde bolaget ha redovisat en fordran på Socialstyrelsen avseende det tilldömda skadeståndet jämte ränta i bokslutet för år 1998. Kammarrätten finner inte skäl att göra någon annan bedömning. Då denna typ av fordran således skall redovisas som en tillgång borde bolaget i bokslutet även ha redovisat fordringen som en intäkt i resultaträkningen (jfr Redovisningsrådets rekommendation RR 16 Avsättningar, ansvarsförbindelser och eventualtillgångar, punkterna 31-35). Fordran skall därmed tas upp till beskattning vid 1999 års taxering till ett värde av 122 179 000 kr. Skattemyndighetens överklagande skall därför bifallas." Kammarrätten ansåg därför att bolaget vid 1999 års taxering skulle beskattas med ytterligare 12 179 000 kr avseende fordran på skadeståndsersättning.
Bolaget överklagade och yrkade att dess taxering skulle fastställas i enlighet med inlämnad deklaration.
Regeringsrätten gjorde samma bedömning som KR och avslog överklagandet.
1999 års taxering
X AB tilldömdes av tingsrätten år 1997 ett skadestånd på 10 miljoner kr jämte ränta. Skadeståndet skulle betalas av Socialstyrelsen, som hade gjort en felaktig upphandling av telefontjänster år 1995. Tingsrättens dom fastställdes av hovrätten år 1998. Parterna förlikdes i januari 1999, då skadeståndet också utbetalades. Bolaget använde kalenderåret som räkenskapsår. Skatteverket ansåg att bolaget hade en fordran resp. intäkt på skadeståndet vid utgången av 1998 och skulle beskattas för den vid 1999 års taxering. Länsrätten ansåg att ersättningen inte behövde tas upp till beskattning vid 1999 års taxering.
Skattemyndigheten överklagade. Kammarrätten i Göteborg begärde in yttrande från Bokföringsnämnden (BFN). BFN ansåg att bolaget borde ha redovisat en fordran på Socialstyrelsen avseende skadeståndet och ränta i bokslutet för år 1998. BFN anförde: "Enligt BFN:s mening innebar hovrättens dom därför att bolagets anspråk på Socialstyrelsen blev så säkert att det förelåg grund för att redovisa fordran som en tillgång i bokslutet för år 1998. Det förhållandet att Socialstyrelsen överklagade domen är ej skäl att göra en annan bedömning. Till grund för bedömningen ligger följande allmänna synpunkter. En enhällig dom från en överrätt är normalt tillräckligt för att en fordran på det utdömda beloppet skall anses vara tillräckligt säker för att kunna redovisas, även om parterna överklagar. En prövning i Högsta domstolen förutsätter att prövningstillstånd beviljas och sådant tillstånd lämnas endast om vissa förutsättningar är uppfyllda. Naturligtvis kan det i vissa speciella fall finnas anledning att avvakta med att redovisa en fordran även efter att en dom från en överrätt föreligger. Det kan t.ex. bli aktuellt om målet tydligt innehåller en prejudicerande fråga, domstolarna haft olika uppfattningar om utgången eller om det enligt utomstående bedömares uppfattning finns skäl för resning. Av handlingarna i målet kan inte utläsas att det förelåg anledning att anta att Socialstyrelsen skulle få sin talan prövad i Högsta domstolen och bolaget borde därför i bokslutet för1998 hatagit upp en fordran på Socialstyrelsen." BFN ansåg vidare att förlikningen och betalningen, som skedde under år 1999, var sådana händelser efter balansdagen som fick anses bekräfta att det förelåg en fordran avseende det tilldömda skadeståndet och ränta på balansdagen 1998 och att detta gav uttryck för en allmän redovisningsprincip.
KR anförde i sina domskäl bl.a. följande: "BFN anser att enligt god redovisningssed borde bolaget ha redovisat en fordran på Socialstyrelsen avseende det tilldömda skadeståndet jämte ränta i bokslutet för år 1998. Kammarrätten finner inte skäl att göra någon annan bedömning. Då denna typ av fordran således skall redovisas som en tillgång borde bolaget i bokslutet även ha redovisat fordringen som en intäkt i resultaträkningen (jfr Redovisningsrådets rekommendation RR 16 Avsättningar, ansvarsförbindelser och eventualtillgångar, punkterna 31-35). Fordran skall därmed tas upp till beskattning vid 1999 års taxering till ett värde av 122 179 000 kr. Skattemyndighetens överklagande skall därför bifallas." Kammarrätten ansåg därför att bolaget vid 1999 års taxering skulle beskattas med ytterligare 12 179 000 kr avseende fordran på skadeståndsersättning.
Bolaget överklagade och yrkade att dess taxering skulle fastställas i enlighet med inlämnad deklaration.
Regeringsrätten gjorde samma bedömning som KR och avslog överklagandet.
Kontakta oss
Rättslig vägledning växer
Skatteverkets rättsinformation har flyttat till den nya webbplatsen Rättslig vägledning. Skatteverkets handledningar har upphört att tryckas och ersätts av Rättslig vägledning.
Aktuellt
-
Att tänka på för dig som förlorat en närstående
Att förlora en närstående är ofta känslomässigt omvälvande. För många kan det va...
-
Posta senast den 24 april om du vill lämna deklarationen på papper
Den som vill deklarera på papper rekommenderas av Skatteverket att i första hand...
-
Gamers, youtubers och influencers kan behöva deklarera
Den som har sidoverksamhet som till exempel influencer, youtuber eller gamer kan...
Tillsammans gör vi samhället möjligt