Fråga 3
Lagen (1995:575) mot skatteflykt är inte tillämplig.

Motivering
 
AB S bedriver verksamhet inom flera olika områden och äger dessutom ett antal fastigheter, bl.a. hyresfastigheterna T 10 och 11. Avsikten är att nämnda hyresfastigheter skall överlåtas till en av hyresgästerna bildad bostadsrättsförening. Överlåtelsen skall gå till så att först "paketeras" fastigheterna i DB varefter aktierna i DB avyttras till BRF för marknadsvärdet.
 
Paketeringen av fastigheterna i DB sker genom antingen en underprisöverlåtelse enligt 23 kap. IL eller en partiell fission enligt reglerna i38 akap. IL. En förutsättning för förhandsbeskedet är att villkoren för båda dessa former av överlåtelser är uppfyllda.
 
En första fråga är om DB är att anse som skalbolag. Parterna är ense om att bolaget inte är ett skalbolag.
 
Skatterättsnämnden gör följande bedömning.
 
Om det uppkommer en kapitalvinst vid avyttringen av en delägarrätt som hänför sig till ett skalbolag är huvudregeln enligt 25 a kap. 9 § första stycket IL att ersättningen skall tas upp som en kapitalvinst det beskattningsår delägarrätten avyttras (skalbolagsbeskattning). Enligt paragrafens andra stycke är ett företag ett skalbolag om summan av marknadsvärdet av företagets likvida tillgångar, som såvitt nu är ifråga definieras i kapitlets 14 §, överstiger ett jämförelsebelopp som enligt 17 § första meningen utgörs av halva ersättningen för de avyttrade delägarrätterna.
 
För att så skall vara fallet krävs att de av DB förvärvade fastigheterna, som inte omfattas av uttrycket likvida tillgångar i 14 § första meningen (kontanter, värdepapper och liknande tillgångar), kan jämställas med sådan tillgångar enligt andra meningen. Där anges att som likvida tillgångar räknas också andra tillgångar om följande förutsättningar föreligger. Tillgångarna skall (1) ha anskaffats tidigast två år före avyttringen och (2) sakna affärsmässigt samband med verksamheten sådan den bedrivs intill två år före avyttringen. Det tredje kravet är att det inte framgår att anskaffningen skett i annat syfte än att tillgångarna lätt skulle kunna avyttras efter avyttringen av delägarrätten.

Andra meningen tillkom för att motverka kringgåenden av skalbolagsregeln genom att beakta även före avyttringen inköpta tillgångar av tillfällig och främmande karaktär för bolagets verksamhet (prop. 2002/03:96 s. 117f.).

Av lagtextens ordalydelse och bestämmelsernas uppbyggnad följer att i princip alla tillgångsslag kan omfattas. Det förhållandet att skalbolagsreglerna har utformats för att kunna tillämpas mekaniskt liksom möjligheten att i det enskilda fallet undvika skalbolagsbeskattning — genom att villkoren i 11 § om skalbolagsdeklaration är uppfyllda eller att särskilda skäl enligt 13 § föreligger — ger stöd för att en sådan tillämpning är åsyftad (jfr a. prop. s. 124 f. och RÅ 2004 ref. 137 angående tillämpningen av motsvarande bestämmelser för fysiska personer).
 
I förevarande fall skall avyttringen av aktierna i DB ske i nära anslutning till att fastigheterna överförs till DB. DB har inte tidigare bedrivit någon egentlig verksamhet. Mot den bakgrunden får villkoren i 14 § andra meningen 1-2 anses uppfyllda.
 
Punkten 3 är utformad som en presumtionsregel. Villkoret är uppfyllt om det inte framgår att anskaffningen skett i annat syfte än att tillgångarna lätt skulle kunna avyttras efter avyttringen av aktierna i DB. Enligt ansökan är avsikten att de till DB överlåtna fastigheterna skall avyttras till BRF i anslutning till att aktieöverlåtelsen sker. Därmed uppfylls även det villkoret.

Det innebär att samtliga förutsättningar för att fastigheterna skall räknas som likvida tillgångar enligt bestämmelsen är uppfyllda. DB skall därför anses som ett skalbolag vid AB S:s avyttring av aktierna i bolaget till BRF. Den skattskyldige har inte begärt att få prövat om särskilda skäl för att underlåta skalbolagsbeskattning finns.

Utifrån förutsättningen att AB S avser att undvika skalbolagsbeskattning genom att uppfylla villkoren i 11 § vill bolaget ha besked om skatteflyktslagen är tillämplig på förfarandet.
 
Några omständigheter som medför att skatteflyktslagen skulle vara tillämplig har inte framkommit. Skatterättsnämnden finner därför att fråga 3 bör besvaras nekande.
 
Kommentar: Fråga 2 i ansökan förföll p.g.a. svaret på fråga 1. Därför har den frågan inte refererats.
 
Enligt Skatteverkets uppfattning torde normalt sett den s.k. ventilen i 25 a kap. 13 § IL vara tillämplig i ett sådant här fall. Ansökan omfattade emellertid inte denna fråga. Skatteverket har inte överklagat förhandsbeskedet.