Arbetsgivaravgifter för redovisningsperioderna december 1999, december 2000 och december 2001
 
Ett företag, X, har personal som arbetar vid kärnkraftverk. Uppdragen är tidsbegränsade. Av personalen är en del fast anställda och andra anställda för arbete under en begränsad tid vid ett visst kraftverk.
 
X betalade under de aktuella åren (1999-2001) ut rese- och traktamentsersättningar till sina anställda som inte ingick i underlaget för beräkning av arbetsgivaravgifter. X ansåg att företagets anställda arbetade under samma villkor som råder i byggnads- och anläggningsbranschen och att tjänstestället i likhet med anställda i dessa branscher skulle vara i bostaden.
 
Skatteverket ansåg att tjänstestället för såväl tillsvidareanställd som visstidsanställd personal var den plats där den anställde utfört huvuddelen av sitt arbete. Den rese- och traktamentsersättning som utgått vid tjänstgöring vid dessa orter skulle följaktligen ingå i underlaget vid beräkning av arbetsgivaravgifter. Länsrätten delade Skatteverkets bedömning. X överklagade till Kammarrätten. Vid processen i Kammarrätten hänvisade Skatteverket till skrivelsen "Tjänsteställe för personal med växlande arbetsplatser" (dnr 130 367729-05/111) och tillstyrkte bifall till överklagandet till den del den avsåg rese- och traktamentsersättning utbetalad till tillsvidareanställd personal som arbetat vid flera olika arbetsplatser under en längre tidsperiod. Kammarrätten avslog överklagandet. Skatteverket och X överklagade Kammarrättens dom och vidhöll de ståndpunkter som intagits vid processen i Kammarrätten.

Länk till Skatteverkets ställningstagande dnr 130 367729-05/111.
 
Regeringsrätten biföll Skatteverkets överklagande och anförde:
 
"Bolagets verksamhet består i att tillhandahålla personal för årlig genomgång av kärnkraftverk. Uppdragen är tidsbegränsade, och bolagets personal kan under en säsong ha uppdrag vid flera olika kraftverk. Bolagets verksamhet får därmed anses bedriven under villkor som är jämförliga med vad som gäller för byggnads- och anläggningsbranschen. Den omständigheten att uppdragen kan återkomma flera år i rad medför inte någon annan bedömning.
 
Den aktuella bestämmelsen om tjänsteställe för anställda inom byggnads- och anläggningsbranschen eller därmed jämförliga branscher har enligt Regeringsrättens mening karaktär av undantagsregel för situationer där en anställds arbetsvillkor är sådana att ett tjänsteställe inte kan fastställas i enlighet med någon av de närmast föregående bestämmelserna.
 
Regeln bör därför tillämpas när en anställd inom ramen för en och samma anställning utför arbete på flera platser och det därmed sett över en längre tid, föreligger svårigheter att avgöra var en anställd har sitt tjänsteställe. I sådana fall bör bostaden anses som tjänsteställe. Om den anställde i allt väsentligt har arbetet förlagt till samma arbetsplats, bör däremot denna arbetsplats anses som tjänsteställe, även om arbetet för kortare perioder bedrivits på andra platser.
 
För arbetstagare som är anställda för viss tid eller för ett visst projekt får tjänstestället bestämmas med hänsyn till förhållandena vid den aktuella anställningen. Om arbetet under hela anställningstiden i allt väsentligt är förlagt till samma arbetsplats, blir denna arbetsplats att anse som tjänsteställe. Växlar däremot arbetsplatserna, bör även i dessa fall bostaden anses som tjänsteställe.
 
Den av bolaget åberopade lagen om förbud mot diskriminering av deltidsarbetande arbetstagare och arbetstagare med tidsbegränsad anställning reglerar förhållanden mellan arbetsgivare och deras deltidsarbetande eller tillfälligt anställda personal. Den lagen påverkar således inte bedömningen i dessa mål.
 
Mot bakgrund av det anförda finns enligt Regeringsrättens mening inte anledning att frångå den bedömning Skatteverket gjort beträffande var bolagets anställda skall anses ha haft sina tjänsteställen. Det har inte heller framkommit skäl att frångå den beräkning av underlaget för arbetsgivaravgifter som Skatteverket gjort. Skatteverkets överklagande skall därför bifallas."