Inkomsttaxeringarna 2006-2008

Skatterättsnämnden meddelade den 27 maj 2005 förhandsbesked i frågan om s.k. överavskrivningar som uppkommer vid räkenskapsenlig avskrivning av inventarier ska reducera de utländska förvärvsinkomsterna vid beräkning av spärrbeloppet enligt 6 och 7 §§ avräkningslagen.

SRN 2005-05-27

Den skattskyldige överklagade och Skatteverket begärde fastställelse hos Regeringsrätten.

Regeringsrätten biföll den skattskyldiges överklagande och lämnade i huvudsak följande motivering:

Spärrbeloppet enligt avräkningslagen är det högsta belopp med vilket utländsk skatt kan avräknas från svensk skatt. I 7 § avräkningslagen regleras hur stor del av den svenska skatten som ska anses hänförlig till de utländska inkomsterna. Av paragrafens första stycke framgår att med utländska förvärvsinkomster avses intäkterna efter avdrag för kostnader. Regeringsrätten har i ett tidigare avgörande konstaterat att med kostnader avses inte endast sådana kostnader som direkt avser verksamheten utomlands utan även kostnader som är gemensamma för verksamheterna i olika länder (RÅ 2001 ref. 43). Regeringsrätten har också uttalat att koncernbidrag som dras av enligt 35 kap. 1 § IL samt avdrag för utdelning enligt 39 kap. 14 § IL inte ska påverka de utländska förvärvsinkomsterna (RÅ 2004 ref. 132 I och II). Inte heller avdrag för avsättningar till periodiseringsfonder har ansetts böra påverka beräkningen av de utländska förvärvsinkomsterna (RÅ 2002 not. 207).

Enligt 18 kap. 3 § första stycket IL ska utgifter för att anskaffa inventarier dras av genom årliga värdeminskningsavdrag. Avdragen beräknas enligt bestämmelserna om räkenskapsenlig avskrivning eller restvärdeavskrivning. Som förutsättning för att tillämpa räkenskapsenlig avskrivning gäller att den skattskyldige haft ordnad bokföring och att avdraget motsvarar avskrivningen i bokslutet (18 kap. 14 § IL). Den skattemässigt tillåtna avskrivningen kan dock överstiga den bokföringsmässiga, företagsekonomiskt motiverade, avskrivningen (överavskrivning). Upplysning om överavskrivningen och dess storlek ska lämnas i resultaträkningen som en bokslutsdisposition och i balansräkningen som en obeskattad reserv (5 kap. 3 § tredje stycket årsredovisningslagen [1995:1554] och bilaga 1 och 2 till lagen).

Enligt 2 a § avräkningslagen ska termer och uttryck i den lagen ha samma betydelse och tillämpningsområde som i IL om inte annat anges eller framgår av sammanhanget. Avdrag för kostnader för inventarier kan enligt Regeringsrättens mening beaktas på annat sätt vid beräkningen av spärrbeloppet enligt avräkningslagen än vid inkomstberäkningen enligt IL, så länge det rör sig om utgifter som är att anse som avdragsgilla kostnader för inventarier också enligt IL. I likhet med vad som gäller beträffande koncernbidrag, utdelningar lämnade av investmentföretag eller investeringsfonder och avsättningar till periodiseringsfonder kan överavskrivningar i sig inte anses utgöra utgifter för att förvärva eller bibehålla inkomster (jfr 16 kap. 1 § första stycket IL). Den del av gjorda värdeminskningsavdrag som utgörs av överavskrivningar ska därför inte reducera den utländska förvärvsinkomsten vid beräkningen av spärrbeloppet enligt avräkningslagen.

En ledamot av Regeringsrätten var av skiljaktig mening och gjorde samma bedömning som Skatterättsnämnden.

Kommentar: RR avgjorde samma dag ytterligare ett mål beträffande samma frågeställning.