På skatteverket.se använder vi kakor (cookies) för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder kakor. Vad är kakor?

Logotyp, till startsidan

Arkiv för Rättslig vägledning


Skatteverkets skrivelser

Begäran om ändring i förordningen (1996:783) om företagsrekonstruktion

Datum: 2012-12-10

Område: Borgenärsområdet

Dnr/målnr/löpnr:
131 680948-12/111
Justitiedepartementet
103 33 STOCKHOLM

Skatteverket föreslår att bestämmelsen i 3 § förordningen om företagsrekonstruktion ändras så att rätten även ska sända underrättelse till Skatteverket när företagsrekonstruktion har beslutats.  

Skatteverket är behörig företrädare för det allmänna vid företagsrekonstruktion. I uppgiften ingår att företräda och bevaka alla statliga fordringar som vid verkställighet hos Kronofogdemyndigheten handläggs som allmänna mål, med undantag för studiemedelsfordringar (1 och 7 §§ lag om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [2007:324]). Skatteverkets behörighet omfattar även vissa andra fordringar som verkställs som allmänna mål men som inte är statliga (2 § förordning om Skatteverkets hantering av vissa borgenärsuppgifter [2007:789]).

Det generella samordningsansvaret som Skatteverket har för det allmännas fordringar medför att Skatteverket är borgenärsföreträdare i så gott som alla företagsrekonstruktioner, även när det inte finns några skatte- eller avgiftsskulder att beakta. Detta beror på att det vanligtvis beslutas om lönegaranti i samband med rekonstruktionen. Därmed blir Skatteverket borgenärsföreträdare i fråga om statens regressfordran på lönegaranti (28 § lönegarantilagen [1992:497]).

Vilken inställning Skatteverket har och hur myndigheten väljer att agera såsom borgenärsföreträdare i en rekonstruktion kan ha stor betydelse, inte minst vad gäller frågan om det finns tillräcklig borgenärsmajoritet för ett offentligt ackord (3 kap. 4 § lagen [1996:764] om företagsrekonstruktion, FrekL).

Det är idag vanligt förekommande att lönegaranti utgår "dubbelt", dels vid ett misslyckat rekonstruktionsförfarande, dels vid en efterföljande konkurs. Ett särskilt problem i detta sammanhang är att många rekonstruktionsansökningar är mycket knapphändiga och i praktiken inte medger någon egentlig prövning från domstolens sida i enlighet med vad som förutsätts i 2 kap. 6 § FrekL. Beroende på hur väl förberedd ansökningen är och i vilken utsträckning rekonstruktören påbörjat sitt utredningsarbete kan omfattningen av den redogörelse som lämnas till domstolen variera kraftigt, från att vara mycket summarisk till att i det närmaste utgöra ett utkast till rekonstruktionsplan.
Problematiken med dåligt underbyggda ansökningar har uppmärksammats av 2007 års insolvensutredning, som i sitt slutbetänkande (SOU 2010:2) uttalat att nu gällande krav på en ansökan är vagt formulerade, allmänt hållna och i hög grad saknar tillämpbart innehåll. Att få en ansökan beviljad är därmed i många fall en formalitet. Erfarenheten visar att detta har inneburit att rekonstruktionsförfarande inte sällan inletts för företag som uppenbarligen saknar förutsättningar att överleva och därför utan dröjsmål borde ha försatts i konkurs (bet. s. 133). För att komma till rätta med detta föreslogs i betänkandet — inom ramen för ett nytt samlat insolvensförfarande med möjlighet till s.k. egenförvaltning — en skärpning av nuvarande bestämmelser, innebärande att rekonstruktionen ska ha förberetts på så vis att det före ansökningen upprättats en rekonstruktionsplan med så konkret innehåll att den i princip kan läggas till grund för en rekonstruktion samt att planen ska ha godkänts av minst 40 % av borgenärerna. Utredningens förslag har - inom ramen för ett bibehållet särskilt rekonstruktionsförfarande - remissbehandlats och tillstyrkts av Skatteverket. Skatteverket ser det som mycket angeläget att kraven för att inleda ett rekonstruktionsförfarande skärps. I avvaktan på detta är det viktigt att Skatteverket på ett tidigt stadium får kännedom om inledandebeslutet och därmed har möjlighet att agera aktivt redan före det första borgenärssammanträdet, t.ex. genom att överklaga inledandebeslutet.

Sammantaget är det viktigt att Skatteverket så tidigt som möjligt kan utreda och ta ställning till om det finns skäl för att fortsätta rekonstruktionsförfarandet eller om det ska avbrytas. Skatteverket måste idag invänta rekonstruktörens underrättelse om beslutet om företagsrekonstruktion (2 kap. 13 § FrekL). Detta innebär en tidsförskjutning på minst en vecka innan utredningen kan påbörjas.  

Skatteverket föreslår därför att 3 § förordningen om företagsrekonstruktion får följande lydelse:

" När företagsrekonstruktion har beslutats, ska rätten samma dag sända en underrättelse till:

  1. Kronofogdemyndigheten,
  2. Finansinspektionen, om det är upplyst att gäldenären är deltagare i ett anmält avvecklingssystem enligt lagen (1999:1309) om system för avveckling av förpliktelser på finansmarknaden,
  3. tillsynsmyndigheten i konkurs och
  4. Skatteverket.  

 Underrättelsen ska innehålla uppgift om vem som har utsetts till rekonstruktör. En underrättelse ska också sändas när en företagsrekonstruktion har upphört."