Datum: 2017-11-10
Dnr/målnr/löpnr:
202-410141-17/112
Er beteckning UD2017/15958/HI
Skatteverket har inga invändningar mot att förslaget genomförs. Förslaget till förordning anger tydligt intentionen att skapa ett heltäckande och enhetligt ramverk för flöde av data i EU och får anses ligga i linje med det politiska målet att skapa en mer konkurrenskraftig och integrerad marknad.
Skatteverket ser dock ett påtagligt behov av en översyn som klargör hur sekretesslagstiftningen och säkerhetsskyddslagstiftningen förhåller sig till kommissionens förslag till förordning om en ram för det fria flödet av icke-personuppgifter i EU.
Skatteverket ser också ett behov av att lyfta frågan om hur kommissionens förslag i artikel 4.1 om förbud av begränsning av lagring i annan medlemsstat förhåller sig till bestämmelserna om lagring av fakturor i rådets direktiv 2006/112/EG (mervärdesskattedirektivet).
Oberoende kommissionens förslag ser Skatteverket att det finns skäl att överväga regelförenkling avseende det krav som anges i bokföringslagen.
Slutligen vill Skatteverket framföra synpunkten att tillämpningen av förordningen riskerar att bli oviss eftersom det kan vara svårt att avgöra vad som är en icke-personuppgift.
Skatteverket anser att antagande av kommissionens förslag av det fria flödet av icke-personuppgifter i EU måste föregås av en nationell översyn som redogör för under vilka förutsättningar svenska myndigheter kan anlita en leverantör som omfattas av förslaget med utgångspunkt i sekretesslagstiftningen och säkerhetskyddslagstiftningen.
Så som Skatteverket förstår det kan den föreslagna förordningen komma att omfatta behandling av sekretessreglerade uppgifter som inte utgör personuppgifter. Av underlaget framgår också att kommissionen är av uppfattningen att behandlingen hos leverantörerna uteslutande ska regleras civilrättsligt. JO har i beslut 2014-09-09 (dnr. 3032-2011) riktat allvarlig kritik mot vårdgivare vid utlämnade av sekretessreglerade uppgifter som endast skyddats av avtalsreglerad tystnadsplikt. Det framförs av JO att det principiellt sett är en mycket viktig skillnad om tystnadsplikt medför ett straffrättsligt ansvar. Skatteverket anser därför att det finns ett påtagligt behov av en översyn som redogör för under vilka förutsättningar som svenska myndigheter skulle kunna använda sig av leverantörer som omfattas av den föreslagna förordningen och samtidigt säkerställa att kraven enligt sekretesslagstiftningen uppfylls.
Artikel 4.1 i föreslagen förordning innebär ett principiellt förbud för lokaliseringskrav inom EU om det inte är motiverat av hänsyn till allmän säkerhet. Säkerhetsskyddslagstiftningen medför i vissa fall krav på särskild förvaring. Så som Skatteverket förstår det kan den föreslagna förordningen komma att tillämpas på uppgifter som omfattas av säkerhetsskyddslagstiftningen vilka inte utgör personuppgifter. Skatteverkets uppfattning är därför att det finns ett behov av en översyn av hur de nationella behoven som ligger till grund för säkerhetsskyddslagstiftningen förhåller sig till de undantag som motiveras av hänsyn till allmän säkerhet i artikel 4.1 i föreslagen förordning.
I mervärdesskattedirektivet finns bestämmelser om lagring av fakturor (artiklarna 241–249). Bestämmelserna gäller sådana fakturor som omfattas av mervärdesskattedirektivets faktureringsregler och oavsett om det är fråga om pappers- eller elektroniska fakturor (jfr artikel 220 i mervärdesskattedirektivet). Mervärdesskattedirektivets bestämmelser om arkivering har i stort införts i svensk rätt genom mervärdesskattelagen (1994:200) och bokföringslagen (1999:1078). Bestämmelser om platsen för lagring av fakturor och åtkomst online finns i artiklarna 245 och 249 i mervärdesskattedirektivet och har införts i 11 a kap. 1 och 3 §§ mervärdesskattelagen samt i 7 kap. 3 a § bokföringslagen. Mervärdesskattedirektivets bestämmelser har genom införandet i bokföringslagen gjorts tillämpliga på all räkenskapsinformation och inte endast på sådana fakturor som utfärdas enligt mervärdesskattelagens bestämmelser.
Enligt mervärdesskattedirektivets bestämmelser får den beskattningsbara personen (företagaren) själv bestämma platsen för lagring av fakturor men endast om myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål kan få tillgång till dem (artikel 245.1). Medlemsstaterna får införa bestämmelser som innebär att företagaren ska meddela dem lagringsplatsen om denna finns utanför landet (artikel 245.2). Medlemsstaterna får dessutom kräva att företagaren ska lagra fakturorna inom landet om lagringen utomlands inte säkerställer fullständig åtkomst online (artikel 245 andra stycket). Medlemsstaterna får också införa bestämmelser som förbjuder eller begränsar lagringen av fakturor i ett land med vilket det inte finns något rättsligt instrument om ömsesidigt bistånd (artikel 247.3). Medlemsstaterna har rätt till online åtkomst av elektroniska fakturor (artikel 249).
I kommissionens förslag till EU-förordning nämns inget om hur de föreslagna bestämmelserna förhåller sig till mervärdesskattedirektivets bestämmelser om lagring av fakturor. Enligt Skatteverkets uppfattning kan det ifrågasättas om inte mervärdesskattedirektivets bestämmelser begränsar företagens möjligheter till fritt flöde av data inom EU såsom föreslås i artikel 4.1 i kommissionens förslag. Skatteverket förutsätter därför att mervärdesskattedirektivets bestämmelser om lagring av fakturor beaktas vid det fortsatta arbetet med kommissionens förslag.
Skatteverkets uppfattning är också att 7 kap. 3 a § bokföringslagen från kontrollsynpunkt inte är nödvändig och utgör därmed en inte motiverad betungande administrativ åtgärd för företagen. Med denna utgångspunkt bör det därför finnas skäl att överväga en regelförenkling oberoende kommissions förslag.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.