Datum: 2018-07-06
Dnr/målnr/löpnr:
202 239903-18/112
( Fi2018/02239/S2)
Skatteverket tillstyrker att förslaget om den slutgiltiga ordningen vid gränsöverskridande EU-handel med varor mellan företag genomförs. Det är dock av avgörande betydelse att det nya systemet för EU-handel också inkluderar ett regelverk och ett it-system som skapar förutsättningar för en effektiv kontroll och indrivning av skatten när den betalningsskyldige finns i ett annat EU-land.
Skatteverket avstyrker att ingående mervärdesskatt ska kunna redovisas i den deklaration säljaren ska lämna inom ramen för den särskilda ordningen. Om förslaget ändå genomförs måste Skatteverket ges möjlighet att kontrollera den ingående skatten på motsvarande sätt som sker för ingående skatt som redovisas i den elektroniska portalen för återbetalningar enligt direktiv 2008/9/EG.
Skatteverket avstyrker även förslaget om certifiering av beskattningsbara personer och att införa en övergångsordning för dessa. Om förslaget ändå genomförs bör certifiering endast gälla större företag med omfattande EU-handel, övergångsordningen bör vara kort och den tidsperiod under vilken den ska gälla bestämd i förväg. Dessutom bör uppgiftsskyldigheten i den periodiska sammanställningen kvarstå för transaktioner som innebär att köparen redovisar mervärdesskatten på sitt förvärv alternativt att ett krav införs att även säljaren ska vara certifierad.
Skatteverket lämnar i övrigt vissa synpunkter på förslaget om call-off stock i artikel 17a samt på kravet på registrering i artikel 214.1 b.
Förslagets konsekvenser för Skatteverket kan i detta skede endast bedömas på en generell nivå. Förslaget medför behov av omfattande utveckling av it-system, utveckling och anpassning av e-tjänster och informationsåtgärder. Det är inte möjligt i detta skede att beräkna Skatteverkets kostnader.
Skatteverket avstyrker förslaget om certifiering av beskattningsbara personer och att införa en övergångsordning för dessa.
En certifieringsprocess medför en stor administrativ börda för såväl Skatteverket som de företag som ansöker om certifiering. De krav som uppställs för att ett företag ska bli certifierat kräver en djupgående utredning i varje enskilt fall samtidigt som ett antal av de uppgifter som ska ligga till
grund för beslutet är information som Skatteverket inte har kännedom om. Det gäller inte minst de uppgifter som framgår av artikel 13a.2 a i förslaget. Såsom bestämmelsen är utformad uppfattar Skatteverket att en bedömning dessutom ska göras utifrån företagets agerande på EU-nivå. Det innebär att den som ska beviljas certifiering inte i något EU-land får ha begått allvarliga eller upprepade överträdelser av tullagstiftningen och skattereglerna och inte heller vara dömd för allvarliga brott som rör företagets ekonomiska verksamhet. Statusen som certifierad beskattningsbar person ska återkallas om förutsättningarna för att inneha sådan status inte längre är uppfyllda. Det innebär att Skatteverket även efter en certifiering måste övervaka att ett certifierat företag fortfarande uppfyller kraven.
För företagen innebär särskilda bestämmelser för certifierade företag att de ska tillämpa olika regler beroende på om köparen är certifierad eller inte. Det ökar mervärdesskattesystemet komplexitet och riskerar att ge upphov till oavsiktliga fel. Av artikel 13a.3 framgår att
företag som t.ex. saknar avdragsrätt för ingående skatt inte kan beviljas status som certifierad beskattningsbar person. De kan dock bli certifierade för annan ekonomisk verksamhet som de utför i vilken de utför transaktioner som medför avdragsrätt. Om denna bestämmelse ska uppfattas som att ett företag med blandad verksamhet endast är certifierad för de transaktioner som medför avdragsrätt så bidrar det till att göra systemet än svårare att tillämpa för en säljare som ska bedöma om mervärdesskatt ska debiteras i fakturan till köparen eller inte. Det förhållandet att företagen ska hantera parallella system kommer att öka den administrativa bördan även för små och medelstora företag.
Samtidigt medför förslaget såsom det är utformat en ökad risk för bedrägerier. Säljaren ska inte debitera mervärdesskatt i fakturan om köparen är en certifierad beskattningsbar person samtidigt som kravet på att lämna uppgifter om leveransen i den periodiska sammanställningen slopas. Anledningen till det slopade uppgiftskravet är att det anses tillräckligt för att säkerställa att köparen redovisar mervärdesskatten på förvärvet att köparen är en certifierad beskattningsbar person. Det finns dock inget krav på att säljaren ska vara certifierad vilket medför risk för skattebedrägerier genom att säljaren ”lånar” en certifierad beskattningsbar persons VAT-nummer för att kunna sälja utan mervärdesskatt. Varken skattemyndigheten i varans destinationsland eller den certifierade beskattningsbara personen vars VAT-nummer används får i sådant fall uppgifter om detta.
Om förslaget ändå genomförs bör certifiering endast gälla större företag med omfattande EU-handel för att på så sätt begränsa det antal företag som ska genomgå en administrativt betungande certifieringsprocess. Övergångsordningen bör dessutom vara kort och den tidsperiod under vilken den ska gälla bestämd i förväg så att det inte riskerar att bli en permanent ordning med två parallella system. Dessutom bör uppgiftsskyldigheten i den periodiska sammanställningen kvarstå för transaktioner som innebär att köparen redovisar mervärdesskatten på sitt förvärv alternativt att ett krav införs att även säljaren ska vara certifierad.
Även om certifiering av beskattningsbara personer införs som ett sätt att successivt införa den slutgiltiga ordningen är det Skatteverkets uppfattning att certifiering inte ska vara ett krav för att tillämpa bestämmelserna om call-off stock i artikel 17a eller bestämmelserna om kedjetransaktioner i artikel 36a.
Sammantaget anser Skatteverket att nackdelarna med förslaget överväger eftersträvade eventuella fördelar.
Förslaget att införa status av certifierad beskattningsbar person fanns även med i kommissionens förslag COM(2017) 569 final, daterat den 4 oktober 2017. Utöver vad som framgår ovan hänvisar Skatteverket till de synpunkter verket framfört i remissvar daterat 6 november 2017, dnr 202 414320-17/112.
Syftet med förenklingsregeln är att det företag som för över varan för att lägga den i lager i ett annat EU-land ska slippa registrera sig till mervärdesskatt i den medlemsstat där lagret finns.
I den slutgiltiga ordningen borde det att vara möjligt för icke-etablerade företag att redovisa mervärdesskatten för EU-leveransen (överföringen) och kommande försäljningar i den deklaration som lämnas inom ramen för den särskilda ordningen, d.v.s. utan att behöva registrera sig till mervärdesskatt i det land där lagret finns. Bestämmelsen om förenkling
för call-off stock bör i sådant fall vara överflödig. Av den föreslagna lydelsen av artikel 214.1 b är det dock oklart om avsikten är att den som överför varan ska anses som mottagare av leveransen och därmed registreringsskyldig.
Skatteverket ifrågasätter behovet av att registrera alla beskattningsbara personer och icke beskattningsbara juridiska personer som är mottagare av EU-leveranser, d.v.s. även sådana som inte är skattskyldiga till mervärdesskatt eller har rätt till återbetalning av ingående skatt. Vid EU-leveranser kommer det att vara säljaren som ska debitera mervärdesskatt i fakturan på samma sätt som vid inhemsk försäljning och det kommer inte att finnas någon uppgiftsskyldighet i den periodiska sammanställningen som medför att säljaren behöver köparens registreringsnummer. Förslaget innebär registrering på olika nivåer där det måste göras en åtskillnad mellan de som är
skattskyldiga eller har återbetalningsrätt och de som bara registreras för att kunna identifieras.
Skatteverket har i dagsläget inget sådant register och den föreslagna ändringen skulle innebära att fler företag och juridiska personer skulle behöva lämna en registreringsanmälan. Det kommer även att vara svårt för dessa registreringsskyldiga att uppmärksamma att de är mottagare av en
EU-leverans när fakturan i likhet med vid inhemsk försäljning innehåller svensk mervärdesskatt.
Skatteverket avstyrker förslaget om att deklarationen för den särskilda ordningen även ska omfatta ingående skatt som debiterats i destinationslandet.
Förslaget innebär att det kommer att finnas flera olika system för redovisning av ingående skatt som debiterats i en annan medlemsstat, nämligen återbetalning av ingående skatt enligt rådets direktiv 86/560/EEG, enligt rådets direktiv 2008/9/EG via den elektroniska portalen och inom ramen för den särskilda ordningen. En beskattningsbar person kan därmed komma att använda flera olika system. Om en beskattningsbar person t.ex. inte har någon omsättning i en viss
medlemsstat under en viss tid utan endast ingående skatt ska en deklaration lämnas inom ramen för den särskilda ordningen (noll-deklaration), men den ingående skatten som debiterats i den medlemsstaten ska redovisas i den elektroniska portalen. Att olika system kan användas leder till ett mer komplicerat förfarande för redovisning och återbetalning av mervärdesskatt och
kan antas få negativa konsekvenser som att redovisning sker i fel system eller redovisas dubbelt. Förslaget innebär att företagen måste inrätta sin redovisning så att de kan säkerställa att den ingående skatten redovisas i rätt system och med rätt belopp. Skatteverket måste utöka sin normala kontrollverksamhet så att den inbegriper även detta moment.
Det finns även en risk att det föreslagna systemet kan komma att utnyttjas för skattefusk såsom dubbelavdrag. Idag sker kontrollen av redovisningen i nuvarande särskilda ordning för elektroniska tjänster m.m. som huvudregel via behörig myndighet i etableringsstaten. Det förfarandet kan antas få negativa konsekvenser för Skatteverkets möjlighet att effektivt kontrollera den ingående skatten.
Förslaget medför ett ökat administrativt förfarande inte bara för Skatteverket utan också i hög grad för de beskattningsbara personerna. Förslaget kommer också att kräva större kontrollinsatser av Skatteverket.
Om förslaget ändå genomförs måste Skatteverket ges möjlighet att kontrollera den ingående skatten på motsvarande sätt som sker för ingående skatt som redovisas i den elektroniska portalen. Det krävs därför att befintligt förslag kompletteras med en tydlig reglering av hur kontrollen av den ingående skatten ska gå till. Det är även en förutsättning att it-stödet för den särskilda ordningen byggs ut så att Skatteverket får tillgång till uppgifter som motsvarar dem som den beskattningsbara personen idag lämnar i den elektroniska portalen. Vid kontroll av avdrag för ingående skatt måste det dessutom vara möjligt för Skatteverket att ta kontakt direkt med företaget utan att behöva gå via identifieringsmedlemsstatens behöriga myndighet med den tidsmässiga fördröjning det innebär. Det innebär i sin tur att det behövs ett system för säker elektronisk kommunikation mellan beskattningsmedlemsstatens skattemyndighet och företaget.
Skatteverket noterar också att förslaget i artikel 369ga om hur den avdragsgilla andelen ska bestämmas skiljer sig från bestämmelsen i 8 kap 13 § mervärdesskattelagen. Den föreslagna bestämmelsen utgår från omsättningen till skillnad från mervärdesskattelagens bestämmelse som utgår från användningen. Skatteverket har ingen invändning mot detta, men anser att det är oklart vad som avses i förslaget med att den avdragsgilla andelen ska beräknas för alla transaktioner, d.v.s. om det inbegriper även inhemska transaktioner. Om förslaget genomförs måste detta klargöras. Det måste också klargöras hur beräkningen ska bestämmas i ett inledningsskede, d.v.s. innan den beskattningsbara personen har redovisat någon omsättning i andra medlemsstater.
Förslagets konsekvenser för Skatteverket kan i detta skede endast bedömas på en generell nivå. Förslaget medför behov av omfattande utveckling av it-system, utveckling och anpassning av e-tjänster och informationsåtgärder. Det är inte möjligt i detta skede att beräkna Skatteverkets kostnader.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.