Datum: 2020-12-18
Dnr/målnr/löpnr:
8-641524
Skatteverkets remissvar på promemorian Ytterligare anpassningar av regelverket om tillfälliga anstånd, Fi2020/04865, Skatteverkets diarienummer 8-641524. Beslutad den 18 december 2020.
Skatteverket har inga invändningar mot att förslagen genomförs. Skatteverket lämnar dock förslag på tillägg, ändringar och förtydliganden.
Särskilt viktig är synpunkten att lagens ikraftträdande sker den 15 januari 2021 eller så snart som möjligt därefter.
(1 a § första stycket 3)
Skatteverket konstaterar att det i den remitterade promemorian inte föreslås någon ändring avseende den tid inom vilken deklarationen ska ha kommit in för personer för vilka redovisningsperioden för mervärdesskatt är ett beskattningsår.
Det innebär att den som redovisar mervärdesskatt för ett beskattningsår inte har någon valmöjlighet när det gäller vilken redovisningsperiod denne kan söka anstånd för. Exempelvis kan den vars beskattningsår är detsamma som kalenderår, endast ansöka om tillfälligt anstånd för redovisningsperioden januari–december 2019. Den som har brutet räkenskapsår som slutar den 31 april kan endast ansöka om tillfälligt anstånd för redovisningsperioden maj 2019–april 2020. Detta kan jämföras med den som redovisar mervärdeskatt för redovisningsperioden ett kalenderkvartal, denne kan välja att söka anstånd för två av de totalt fyra redovisningsperioder som infaller under januari–december 2020.
Den som redovisar mervärdesskatt för ett beskattningsår har ett beskattningsunderlag (omsättning) som uppgår till högst en miljon kronor. Det är alltså fråga om små företag. Skatteverket anser att dessa små företag bör ges samma valmöjlighet som de större företagen. Detta särskilt som företaget kanske inte har sett något behov av att ansöka om anstånd för den hitintills enda valbara redovisningsperioden.
Mot den bakgrunden anser Skatteverket att även den i 1 a § första stycket 3 i lagen (2009:99) om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall angivna tiden bör förlängas. Anstånd kan enligt 1 a § andra stycket lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall endast medges för en redovisningsperiod, vilket innebär att den som redan sökt och medgivits anstånd för en period inte påverkas av att tiden förlängs. Men den som inte ansökt om anstånd för t.ex. perioden januari–december 2019 bör få möjlighet att i stället ansöka om anstånd för den efterföljande redovisperioden januari–december 2020.
För att samtliga små företag, oavsett när beskattningsåret går ut under året (brutet räkenskapsår eller kalenderår), ska ges samma möjlighet att välja mellan två redovisningsperioder, bör bestämmelsen ändras så att den lyder.
”3. deklarationen för mervärdesskatten ska ha kommit in till Skatteverket under perioden 27 december 2019–17 januari 2022 enligt 26 kap. 33, 33 a eller 33 b § samma lag.”
(Författningskommentarerna till 1-1 a §§)
Skatteverket föreslår att det i författningskommentarerna till 1-1 a §§ anges att Skatteverket kan besluta om förlängning i anslutning till att ett befintligt anstånd upphör. Frågan om när i tiden Skatteverket kan fatta beslut om förlängning av ett anstånd som inte upphört har stor praktisk betydelse för Skatteverket. Det är också betydelsefullt för de skattskyldiga att i god tid före det att ett anstånd upphör få besked om de beviljas förlängning av anståndstiden eller inte. Det är även viktigt för bestämmelsernas förutsebarhet.
Det är endast i författningskommentarerna till 1-1 a §§ lagen om anstånd med inbetalning av skatt i vissa fall frågan berörs, där framgår det att för det fall en ansökan om anstånd kommer in i nära anslutning till den bortre tidsgränsen, den 12 februari 2022 (1 §) respektive den 17 januari 2022 (1 a §), bör Skatteverket kunna hantera frågan om anstånd samtidigt som en ansökan om förlängning.
Syftet med anståndsavgiften är att i viss mån, utöver kostnadsränta enligt skatteförfarandelagen (2011:1244), kompensera staten för kapitalkostnaden och eventuella uppbördsförluster (prop. 2019/20:166 s. 33–35).
Skatteverket anser att det bör införas en bestämmelse som gör det möjligt för Skatteverket att avstå från att påföra mycket små anståndsavgifter som kostar mer att påföra än vad avgifterna uppgår till. Det behöver dock regleras hur beräkningen ska ske när Skatteverket tidigare avstått från att påföra en anståndsavgift. Skatteverket föreslår att bestämmelsen får följande lydelse.
”Skatteverket får avstå från att påföra anståndsavgift som avser ett mindre belopp.
Om Skatteverket enligt första stycket avstått från att påföra anståndsavgift och därefter beslutar om ett nytt anstånd som avser samma skatter och avgifter som ett tidigare anstånd eller om anståndet förlängs enligt 1 § tredje stycket eller 1 a § tredje stycket kan anståndsavgift påföras för hela anståndstiden.”
(Övergångsbestämmelsen punkten 2)
Av övergångsbestämmelsen framgår att för ansökningar som har lämnats in före ikraftträdandet gäller 5 § i den äldre lydelsen. Övergångsbestämmelsen kan dock tolkas som att den även innebär att ansökningar som avser tillkommande perioder enligt det nya förslaget till 1 § kan beviljas en anståndsavgiftsfri period om ansökan lämnats in före ikraftträdandet. Samma sak gäller för ansökningar avseende perioden oktober – december 2020. Om syftet med bestämmelsen är att endast anstånd som omfattas av befintliga möjligheter enligt 1 § i den nu gällande lydelsen ska kunna få en anståndsavgiftsfri period föreslår Skatteverket att punkten 2 i övergångsbestämmelsen bör ändras så att den lyder.
”2. För ansökningar som har lämnats in före ikraftträdandet och som avser anstånd som omfattas av 1 § enligt dess äldre lydelse gäller 5 § i den äldre lydelsen.”
Med ett ikraftträdande först den 1 mars 2021 bedömer Skatteverket att företag som i grunden är sunda och livskraftiga riskerar att restföras för obetalda skatter och avgifter. Skatteverkets möjligheter att bevilja andra typer av anstånd enligt 63 kap. skatteförfarandelagen har bedömts som otillräckliga (prop. 2019/20: 132 s.32 f). Detta förväntas innebära att Skatteverket inte har möjlighet att med befintliga bestämmelser hjälpa en stor mängd skattskyldiga som för tillfället på grund av coronapandemin befinner sig i en svår situation med akut likviditetsbrist även om de i grunden är sunda och livskraftiga.
Bestämmelserna om omställningsstöd för perioden augusti-december 2020 föreslås enligt remissen med samma namn, Fi2020/04880, träda ikraft den 15 februari 2021. Som villkor för att ett företag enligt lagen (2020:548) om omställningsstöd ska beviljas omställningsstöd krävs enligt 9 § i utkastet till förordning om omställningsstöd för augusti–december 2020 att denna inte har några restförda skulder för skatter och avgifter.
Om de i remissen föreslagna anståndsreglerna träder ikraft innan företagen restförts kan man undvika en situation där företagen på grund av tillfällig likviditetsbrist inte kan betala sina skatter och avgifter i rätt tid och därmed få hjälp av nämnda stödordningar. Skatteverket förordar därför ett så tidigt ikraftträdande som möjligt.
Skatteverket bedömer att 15 januari 2021 är den mest lämpliga tidpunkten för ikraftträdande för att Skatteverket ska få möjlighet att förbereda sin verksamhet för att hantera ett mycket stort antal ansökningar. Om denna tidpunkt inte bedöms som möjlig för ett ikraftträdande bör lagstiftningen avseende nya anståndsperioder i vart fall träda i kraft före avstämningsdagen för skattekontot den 6 februari 2021.
Skatteverkets kostnader för hantering av de föreslagna reglerna uppskattas uppgå till totalt ca 76 miljoner kronor och inbegriper kostnader för ärendehantering, uppdatering av verksamhetssystem och utbildning.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.