Skatteverkets remissvar m.m.

M2022/02151

I det nuvarande systemet betalas en avgift för utsläpp av kväveoxider från förbränningsanläggningar för energiproduktion. Dessa avgiftsmedel tillgodoförs de avgiftsskyldiga utifrån en viss fördelning. I rapporten föreslås att tillgodoföringen ska minskas från 100 till 60 procent och att övriga 40 procent ska generera intäkter till statskassan. Rapporten innehåller inte någon beskrivning av vilka överväganden som gjorts avseende möjligheten att efter en sådan ändring fortsatt betrakta pålagan som en avgift.

Enligt Skatteverkets uppfattning skulle den föreslagna ändringen medföra att det är tveksamt om pålagan fortfarande kan betraktas som en avgift. Detta bör enligt Skatteverkets uppfattning utredas vidare innan den föreslagna ändringen genomförs.

Om pålagan utformas som en skatt anser Skatteverket att den bör hanteras som andra punktskatter och att Skatteverket bör vara beskattningsmyndighet. Såvitt avser lämpligheten att införa en sådan skatt och vilka konsekvenser det skulle få för Skatteverket kan verket uttala sig om först efter att ha sett ett förslag på utformning av en sådan skatt.

Skatteverket påpekar att beskrivningen av svavelskatt i avsnitt 3.4 inte helt överensstämmer med bestämmelserna i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Vidare påpekas att den avfallsförbränningsskatt som hänvisas till i avsnitt 3.4.1 avskaffades den 1 januari 2023.