Skatteverkets remissvar m.m.

Ku2017/02136/MF

Skatteverket har inga invändningar mot att förslaget genomförs. Skatteverket har dock följande synpunkter.

3 § i förslaget till lag om finansiering av public service har följande utformning:

• Den som är obegränsat skattskyldig enligt 3 kap. 3–5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) och har fyllt 18 år vid beskattningsårets ingång ska betala public service-avgift.

Skatteverket anser att det är oklart om orden ”vid beskattningsårets ingång” enbart syftar på 18 årsgränsen eller om de även avser den obegränsade skattskyldigheten. På flera ställen i betänkandet finns formuleringar som tyder på att det endast är 18 årsgränsen som ska bedömas vid beskattningsårets ingång. Om avsikten är att det endast är 18 årsgränsen som ska prövas vid beskattningsårets ingång föreslår Skatteverket att lagtexten förtydligas på följande sätt:

• 3§
  Den som är obegränsat skattskyldig enligt 3 kap. 3–5 §§ inkomstskattelagen (1999:1229) ska betala public service-avgift. Detta gäller dock bara den som fyllt 18 år vid beskattningsårets ingång.

Om avsikten med förslaget istället är att endast den som vid årets ingång är obegränsat skattskyldig och har fyllt 18 år ska betala public service-avgift kommer detta medföra omfattande olikbehandling. Exempelvis kommer en person som vid årets ingång var obegränsat skattskyldig i Sverige men som flyttar ut och blir begränsat skattskyldig den 1 februari vara skyldig att betala public service-avgift hela året medan den som flyttar till Sverige och blir obegränsat skattskyldig först den 1 februari inte kommer att betala avgift alls under inflyttningsåret. Skatteverket anser inte att det finns skäl att ha den typen av olika behandling. Skatteverket vill också framföra att verket inte har något maskinellt system som kan känna av om en person är obegränsat skattskyldig endast en del av året och vilken del det i så fall är fråga om. För att avgiften ska vara hanterbar för Skatteverket är det nödvändigt att den tas ut om personen har varit obegränsat skattskyldig under någon del av året.

Public serviceavgiften är en skatt som tas ut på inkomst. Skatteverket anser att den inte är en sådan skatt som är av samma eller i huvudsak likartat slag som den statliga inkomstskatten, bl.a. eftersom public serviceavgiften är en skatt som tas ut för att täcka en specifik verksamhet och inte ingår i statsbudgeten utan hålls åtskild från övriga skatter. Public serviceavgiften bör därför inte ses som en skatt som omfattas av artikel 2
(eller motsvarande) i de skatteavtal Sverige har ingått med andra länder. För att klargöra detta och underlätta andra länders arbete med avräkning av svensk skatt föreslår Skatteverket att detta tydligt framgår av förarbetena.

I avsnitt 7.2 och i författningskommentaren på sidan 185 anges att ”företag och andra juridiska personer” inte ska omfattas av avgiftsskyldigheten. Skatteverket anser att denna skrivning är otydlig då ett företag inte behöver vara en juridisk person utan även kan drivas i form av enskild firma. Av förslaget till lagtext framgår att det endast är fysiska personer som avses.

Skatteverket föreslår därför att formuleringen i allmänmotiveringen och författningskommentaren ändras till att ”juridiska personer” inte ska omfattas av avgiften.

Skatteverket beräknar att kostnaderna för uppbörden av en public service avgift kommer att uppgå till ca 4 miljoner kronor per år 2018–2019, cirka 7,5 miljoner kronor år 2020, cirka 5 miljoner kronor år 2021, cirka 3,5 miljoner kronor 2022 och cirka 3 miljoner kronor per från och med 2023.