Skatteverkets remissvar m.m.

Fi2020/05197

1 Sammanfattning

Skatteverket har inga invändningar mot att förslaget genomförs.

Skatteverket lämnar dock vissa synpunkter på förslaget. Synpunkterna rör behovet av förtydliganden vad gäller avräkningsordningen för skattereduktionerna, avräkningen av utländsk skatt samt övergångsbestämmelserna.

2 Skatteverkets synpunkter

2.1 Avräkningsordningen för samtliga skattereduktioner bör framgå av en gemensam bestämmelse

För närvarande regleras skattereduktioner i inkomstskattelagen (1999:1229), IL, och i lagen (2008:826) om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift. Under 2020 har ytterligare två skattereduktioner föreslagits som båda ska regleras i separata lagar. Detta gäller dels skattereduktionen för arbetsinkomster enligt detta förslag, dels skattereduktionen för investeringar i inventarier enligt tidigare remitterad promemoria (dnr Fi2020/04897). Båda dessa skattereduktioner föreslås bli tillfälliga.
Av 67 kap. 2 § IL framgår i vilken ordning skattereduktionerna som regleras i IL ska avräknas sinsemellan. I lagen om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift regleras inte särskilt hur skattereduktionen avräknas i förhållande till andra skattereduktioner. När det gäller föreslagen skattereduktion för arbetsinkomster framgår det av 7 § i det remitterade förslaget att den ska avräknas efter skattereduktioner enligt IL och lagen om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift. När det gäller föreslagen skattereduktion för investeringar i inventarier framgår det av 16 § i det tidigare remitterade förslaget att den ska avräknas efter skattereduktioner enligt IL, lagen om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift och den föreslagna lagen om skattereduktion för arbetsinkomster.
I 56 kap. 7 § skatteförfarandelagen (2011:1224), SFL, anges att Skatteverket i beslut om slutlig skatt utöver de skattereduktioner som anges i IL, ska göra de skattereduktioner som gäller enligt andra lagar. Bestämmelsen tillkom i samband med införandet av SFL. Innan denna generella bestämmelse infördes, framgick avräkningsordningen uttryckligen av 11 kap. 9 § andra stycket skattebetalningslagen (1997:483).
Som lagstiftningen ser ut i dag, och med beaktande av de två nya skattereduktionerna som föreslås införas, kommer avräkningsordningen att regleras i ett flertal olika lagar. Hur en viss skattereduktion ska avräknas kan inte alltid utläsas direkt av lagtexten och det kan krävas jämförelse mellan två eller flera lagstiftningar för att kunna dra slutsatser om avräkningsordningen. Om det tillkommer flera tillfälliga skattereduktioner kommer det sannolikt krävas ytterligare separata regleringar av avräkningsordningen. Att de tillfälliga lagarna kan ha olika giltighetstider, medför en ytterligare otydlighet i tillämpningen.
Det är mot denna bakgrund viktigt både för Skatteverket och skattskyldiga att avräkningsordningen för skattereduktionerna blir tydlig. Skatteverket föreslår därför att en bestämd avräkningsordning införs i 56 kap. 7 § SFL. Bestämmelsen skulle exempelvis kunna ändras enligt följande

56 kap. 7 § SFL

I beslut om slutlig skatt ska Skatteverket utöver de skattereduktioner som ska göras enligt inkomstskattelagen (1999:1229) även göra de skattereduktioner som enligt inkomstskattelagen (1999:1229) och andra lagar gäller för beskattningsåret enligt följande ordning.
1. lagen (2008:826) om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift,
2. 67 kap. inkomstskattelagen (1999:1229)
3. lagen (2021:000) om tillfällig skattereduktion för arbetsinkomster
4. lagen (2021:000) om skattereduktion för investeringar i inventarier som anskaffas år 2021.

En sådan ändring skulle medföra en följdändring i 7 § i förslaget, som exempelvis skulle kunna ha följande utformning:

7 §

I fråga om förfarandet vid beskattningen gäller skatteförfarandelagen (2011:1244).

Bestämmelser om att hänsyn ska tas till skattereduktion vid beslut om slutlig skatt och den ordning i vilken skattereduktioner ska göras finns i 56 kap. 7 § skatteförfarandelagen. Skattereduktion enligt denna lag ska göras efter de skattereduktioner som anges i inkomstskattelagen (1999:1229) och lagen (2008:826) om skattereduktion för kommunal fastighetsavgift.

2.2 Regleringen avseende avräkning av utländsk skatt bör förtydligas

Förslaget innehåller i dess 9 § en bestämmelse om att skattereduktionen ska beaktas vid avräkningen av utländsk skatt.

Skatteverket anser i första hand att nya regleringar som gäller avräkning av utländsk skatt ska införas i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt, avräkningslagen. Enligt avräkningslagen är det skatterna före skattereduktionerna enligt 67 kap. IL som ska fördelas. Vissa skattereduktioner ska dock endast minska kommunal inkomstskatt. Detta framgår av 2 kap. 10 § avräkningslagen. I det nya förslagets 9 § anges att det är skatterna före skattereduktionen enligt den nya lagen som ska fördelas. Lagförslaget innehåller således inte något som tydligt klargör hur 9 § förhåller sig i detta avseende till avräkningslagens bestämmelser.

I andra hand anser Skatteverket att en tydlig reglering behövs i 9 § i den nya tillfälliga lagen, där det framgår vad som gäller för denna skattereduktion i förhållande till andra skattereduktioner vid avräkning av utländsk skatt.

2.3 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser bör förtydligas i förhållande till fysiska personer som bedriver näringsverksamhet

Skatteverket anser att ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna bör förtydligas med avseende på beskattningsår för fysiska personer som har inkomst av näringsverksamhet.

Skatteverket uppfattar att beskattningsår avser det beskattningsår som gäller enligt IL. Fysiska personer kan ha näringsverksamhet där räkenskapsår och kalenderår inte motsvarar varandra. I dessa situationer utgör räkenskapsåret beskattningsår för näringsverksamheten (se 1 kap. 13 § IL).

Utifrån punkten 2 i ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna uppfattar Skatteverket att om en person påbörjar en näringsverksamhet under 2020 och verksamheten har ett förlängt första beskattningsår till och med 2021 så omfattas personen inte av skattereduktionen eftersom beskattningsåret inte har påbörjats efter 31 december 2020.

Genom att lagen upphör vid utgången av år 2022 så är det oklart om den kan innefatta beskattningsår efter år 2022, men punkten 4 indikerar detta. Av punkten 4 kan man vidare få intrycket att skattereduktionen ska proportioneras. Om enbart 2021-2022 ska vara ett sådant brutet år som kan omfattas av skattereduktionen skulle punkt 4 förslagsvis skulle kunna utformas enligt nedan (ändringar i kursivt):

Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för arbetsinkomster som
kan hänföras till beskattningsåren 2021 och 2022 beskattningsår som börjar efter den 31 december 2020 men som avslutas före den 1 januari 2023.