Dnr. 10777-01/120
Frikoppling av avdrag från bokföringen
Följande avdrag frikopplas från bokföringen:
- värdeminskningsavdrag beträffande inventarier och sådana tillgångar som behandlas som inventarier
- omedelbart avdrag för inventarier som kan antas ha en ekonomisk livslängd på högst tre år, s.k. korttidsinventarier
- avsättning till periodiseringsfond
- avsättning till ersättningsfond
- avdrag för koncernbidrag
Varulager
Vid bestämmandet av anskaffningsvärdet på varulager vid den skattemässiga inkomstberäkningen får även den s.k. genomsnittsmetoden användas.
Inventarier
Värdeminskningsavdrag beräknas enligt metoden för räkenskapsenlig avskrivning. Restvärdemetoden slopas.
Avdrag - i form av värdeminskningsavdrag eller omedelbart avdrag - får ske första gången det beskattningsår som tillgången kan tas i bruk i verksamheten.
Under åren 1996-1998 utredde RSV frågan om sambandet mellan redovisning och inkomstbeskattning. Resultatet av utredningen redovisades i juni 1998 i en rapport, RSV Rapport 1998:6. Rapporten lämnades på remiss till några myndigheter samt redovisnings- och näringslivsorganisationer. Efter ytterligare beredning gjorde RSV den 8 november 1999 (dnr 9926-99/100) en hemställan hos Finansdepartementet om lagändringar gällande sambandet mellan redovisning och inkomstbeskattning. Förslagen har ännu inte medfört några förändringar i lagstiftningen.
För ytterligare bakgrund till de förslag som nu lämnas kan hänvisas till RSV Rapport 1998:6 och RSV:s hemställan om lagändringar.
Frikoppling av avdrag från bokföringen
I hemställan om lagändringar 1999 föreslog RSV bl.a. att det skulle ske en frikoppling mellan bokföringen och beskattningen beträffande olika avdrag. Förslaget innebar att avdrag skulle kunna ske vid den skattemässiga inkomstberäkningen även om det inte fanns en motsvarande post i bokföringen som en kostnad eller en avsättning.
När det gäller rätten att göra avdrag för utgifter för inventarier kan konstateras att såväl värdeminskningsavdraget som avdraget för korttidsinventarier har en klar skattemässig utformning, även om det samtidigt finns en redovisningsmässig bakgrund i form av behovet av att göra avskrivningar på inventarier. Värdeminskningsavdraget är schablonmässigt utformat - det uppgår till maximalt 30 procent enligt räkenskapsenlig avskrivning - och har inget direkt samband med de avskrivningar som företagsekonomiskt kan vara befogade i det enskilda företaget. Avdraget för korttidsinventarier är ett omedelbart avdrag i situationer där redovisningsmässigt en periodisering av utgiften bör ske på två till tre år. Det bör därför gagna redovisningen i det enskilda företaget om dessa två avdrag frikopplas från bokföringen och görs till renodlade deklarationsavdrag.
Vad som nu sagts beträffande nuvarande utformning av värdeminskningsavdraget och avdraget för korttidsinventarier gäller i ännu högre grad avdraget för avsättning till periodiseringsfond, för avsättning till ersättningsfond och för koncernbidrag. Det är här fråga om helt skattemässigt betingade avdrag utan ens den indirekta koppling till redovisningen som finns när det gäller inventarier. Beträffande dessa avdrag framstår det därför som särskilt angeläget att de enbart görs i deklarationen utan motsvarande poster i bokföringen.
Varulager
I nuvarande skattebestämmelse om bestämmandet av anskaffningsvärdet på varulager anges att de lagertillgångar som finns kvar i lagret vid beskattningsårets utgång ska anses vara de som anskaffats eller tillverkats senast. Denna bestämmelse om först-in-först-ut-principen infördes 1955.
Redovisningsbestämmelserna har delvis en annan utformning. I 4 kap. 11 § första stycket årsredovisningslagen anges att anskaffningsvärdet för varulager av likartade tillgångar får beräknas enligt först-in-först-ut-principen, enligt vägda genomsnittspriser eller enligt någon annan liknande princip. Det anges också att sist-in-först-ut-principen inte får tillämpas.
RSV anser det rimligt att den valfrihet angående beräkningen av anskaffningsvärdet som uttrycks i redovisningsbestämmelserna också bör slå igenom vid den skattemässiga inkomstberäkningen. En sådan förändring av skattebestämmelsen skulle framför allt innebära att ett företag får möjlighet att använda den s.k. genomsnittsmetoden, vid sidan av först-in-först-ut-principen, när det finns behov. Däremot gäller även i fortsättningen att sist-in-först-ut-principen inte får användas.
Inventarier
I nuvarande bestämmelser om värdeminskningsavdrag finns två metoder - avdrag enligt räkenskapsenlig avskrivning (maximalt 30 procent) och avdrag enligt restvärdeavskrivning (maximalt 25 procent). Avdraget enligt räkenskapsenlig avskrivning är kopplat till bokföringen - avdraget ska motsvaras av en lika stor avskrivning i bokföringen. Avdraget enligt restvärdeavskrivning däremot är frikopplat från bokföringen - dvs. det är ett rent deklarationsavdrag.
RSV:s förslag innebär att värdeminskningsavdragen ska frikopplas från bokföringen. Det enklaste sättet att uppnå den förändringen är att göra om avdraget enligt räkenskapsenlig avskrivning till ett deklarationsavdrag. Därigenom behövs inte det nuvarande deklarationsavdraget enligt restvärdeavskrivning, varför restvärdemetoden kan slopas.
Den föreslagna frikopplingen i kombination med ett enda värdeminskningsavdrag - utformat enligt metoden för räkenskapsenlig avskrivning - bör ge ett mera överblickbart och enklare system för det enskilda företaget.
Regeringsrätten har prövat frågan om tidpunkten för när värdeminskningsavdrag första gången får ske. Praxis synes innebära att avdrag får ske om leverans skett före utgången av beskattningsåret även om inventariet ännu inte slutmonterats och tagits i anspråk för avsett ändamål.
Det är omotiverat att medge avdrag vid inkomstberäkningen innan det ännu är befogat att företagsekonomiskt kostnadsföra utgiften för anskaffningen genom avskrivningar. Det är därför rimligt att införa ett krav på att värdeminskningsavdrag eller omedelbart avdrag (gällande korttidsinventarier eller inventarier av mindre värde) förutsätter att inventariet kan tas i bruk i verksamheten under beskattningsåret. Därmed kommer avdragstidpunkten att stämma överens med det enskilda företagets bedömning av när inventariet kan tas i bruk och ska kostnadsföras i resultaträkningen och vidare fås överensstämmelse med vad som är god redovisningssed.
Sammanfattning
Förslaget att skilja på beskattning och bokföring avser avdrag vid inkomstberäkningen som har en tydlig skattemässig utformning. Den föreslagna frikopplingen bör leda till att det enskilda företaget tydligare kan se vad som är det företagsekonomiska resultatet respektive den skattemässiga inkomsten.
När det gäller avdragen för utgifter för inventarier - värdeminskningsavdraget och avdraget för korttidsinventarier - har förslaget även en annan sida. Genom frikopplingen kan det enskilda företaget göra de avskrivningar som är företagsekonomiskt motiverade och samtidigt, i deklarationen, göra avdrag enligt skattereglerna.
Förslagen beträffande anskaffningsvärdet på varulager och avdragstidpunkten för inventarier syftar till att anpassa skattereglerna till ett redovisningsmässigt synsätt. I de avseendena är det omotiverat med skattemässiga särlösningar.
Sammanfattningsvis anser RSV att förslagen inom detta område, som framför allt gäller frikoppling beträffande vissa avdrag, men även ett närmande mellan redovisning och beskattning i några frågor, bör underlätta för företagen vid upprättandet av inkomstdeklarationen.
Vill du lära dig mer om skatter och företagande? Ta då chansen och möt oss online på våra direktsända webbseminarier. Det är kostnadsfritt och du kan ställa frågor och få svar i en chatt.