Svar på vanliga frågor

När man talar om olika typer av värdepapper skiljer man på marknadsnoterade och onoterade. Här förklarar vi kort Skatteverkets definition av begreppen.

Marknadsnoterad eller onoterad

Av inkomstskattelagen framgår att delägarrätter och fordringsrätter som inte är upptagna till handel på en reglerad marknad (tidigare noterad på börs) eller motsvarande marknad utanför EES anses vara marknadsnoterade i skattehänseende om de är föremål för kontinuerlig allmänt tillgänglig notering på grundval av marknadsmässig omsättning.

Skatteverkets uppfattning är att följande förutsättningar bör vara uppfyllda för att sådana värdepapper ska anses marknadsnoterade: 

1. avsikten ska vara att aktierna ska vara varaktigt noterade
2. noteringarna ska avse omsättning t.ex. avslut eller inlösen, som normalt förekommer minst en gång var tionde dag, och
3. det ska finnas en bank, fondkommissionär, market maker eller annan som kan hålla noteringarna allmänt tillgängliga och ombesörjer att dessa bevaras intill utgången av sjätte året efter noteringsåret.

Om ett värdepapper är upptaget till handel på en reglerad marknad krävs enligt Skatteverkets uppfattning ändå noteringar om betalkurser för att värdepappret ska anses vara marknadsnoterat. Det räcker således inte att det enbart är upptaget till handel på en reglerad marknad (börs).

Begreppet onoterad förekommer i flera olika sammanhang på värdepappersområdet. Det innebär att begreppet kan förekomma i information från andra myndigheter med flera. Uttrycket används på olika sätt vilket innebär att det inte behöver motsvara den skattemässiga definitionen av onoterad.